Hojtandet bland de 5 000 på facebookgruppen fortsätter. Jemima Harrison har en oväntad sak att säga om den advokat som var med på mötet i torsdags och som lärde ut att det kan finnas god laglig grund för stämningar mot KC - men det oväntade bryr sig inte facebookgruppen om: Enade vi stå! Vi stöder de våra! That woman ska man inte ens läsa!
Näpp... särskilt inte när hon, gammal journalist som hon är, letar fram och länkar till en tidningsartikel från 1996, då den rättviseälskande advokaten blev avstängd från tjänstgöring på ett år. Han hade åtagit sig försvaret av en seriemördare och det var förstås inte därför han blev avstängd - ju värre brott någon anklagas för, desto viktigare med en försvarare! Nej, avstängd blev han för att han försökte få seriemördaren att häva juristsekretessen... och i förlängningen själv få möjligheten att skriva en bok om seriemorden, så att advokaten och inte seriemördaren skulle håva in förtjänsten på seriemorden. Seriemördaren gav honom kicken. Han tyckte väl inte att det var etiskt handlat av advokaten.
Facebookgruppen gratuleras härmed. Det är alltid bra att ha en jurist med rättspatos på sin sida. Och man ska akta sig noga för att läsa saker som riskerar att förändra ens bild av en situation!
Amerikanska kennelklubbens ordförande skickade redan i söndags ut ett stridsrop till omvärlden apropå skändligheterna på Cruft´s. ALDRIG att han skulle tillåta något så grovt (som att veterinärer tittar på hundögon, med risk att bli tjatig) att hända på hans hemmarevir! Hans rasklubbar ÄGER sina standards och ingen ska lägga sig i hur de tolkar dem!
Som sagt, det här rullar på. Men det gör kanske inte så stor skada, eftersom antalet människor som läser galenskaperna ändå är rätt litet och en del av oss redan vet, eller har haft på känn, att ungefär så här ser det ut i delar av hunderiet. Vi som har haft friska stamboksförda hundar och känt bra uppfödare och har haft okomplicerade hundlivsår och mycket kul ihop med våra hundar - vi påverkas inte så negativt av alla haverier för sans och förnuft som kraschar in på nätet just nu. Vi vet redan att det här inte är alla.
Då är det mycket, mycket värre med den här artikeln. Det handlar inte om några tvister på Cruft´s och gräl därefter, det handlar om vad det INTE grälas om: en framgångsrik uppfödare och en framgångsrik hund. Hemmahosreportage hos Cruft´s-vinnaren 2012! Hunden som inte skäller, inte får gå promenader, aldrig får bli smutsig, som vistas i sin egen lilla bur för att inte skada sig, och som bor med alla de andra inomhuskaninern... ähh, ursäkta, hundarna i köket hos den klassiska övremedelåldersdamen som ägnar sitt liv att turnera runt på de fina utställningarna med sina levande värdeföremål.
5 000 på facebook? Vet ni hur många dagliga läsare MailOnLine har i snitt? 2,3 miljoner! Om en av tio läsare hittar fram till den här artikeln och tror att detta är hundfolkets idé om hundhållning, då är det rena katastrofen.
Fler sådana framgångsreportage och man kan lägga ner renrasvärlden. Det som visas i media är två sidor av ett och samma mynt och namnet på det myntet är inte HUNDAR utan BESATTHET.
Bodil Carlsson
Framgångsrik - är ett ord med olika tolkningar. För mig förblir det uppfödare som föder upp levande varelser och dessutom förstår innebörden.
SvaraRaderaJodå, Johan, jag tycker som du. Framgångsrik är den uppfödare, som bidrar till att göra livet bättre för de som köper hundarna. Framgångsrik är en uppfödare, som bättrar chanserna för att hundarna ska finnas kvar i en framtid på grund av sina goda egenskaper. Och då är det så, att våra hundars bakgrundshistoria, inte minst för colliens del, är full av många mycket framgångsrika uppfödare - strunt samma att många av dem levde för så länge sedan och i så små omständigheter, att vi aldrig ens kommer att få höra deras namn! Tack, gamla irländare och skottar!
SvaraRaderaEn del av de framgångsrika uppfödarna finns inte så långt borta från oss i tid och rum. Tack, ni också!
Men det är ju inte riktigt så frasen "framgångsrik uppfödare" har brukat användas. Cruftsvinnarens ägare ser säkert sig själv som framgångsrik och kommer att bli ännu mer framgångsrik i sina egna ögon, när hon nu ska sätta sin sjuåriga tik i avel med sin hanhund, som är släkt med tiken... Eventuella valpar blir säkert lättsålda och säkert framgångsrika, de också.
Jag känner faktiskt stor tacksamhet, när jag läser MailOnLine om den uppfödaren - för att jag inte är hennes hund!
dags, tycker jag, att titta lite närmare på vad pratet om "framgångsrika uppfödare" egentligen står för.