Vilken vecka! Äntligen fick vi tid till en veterinär med nioåriga Eviga Mamman. Hon opererades för livmoderinflammation för fyra år sedan och allt läkte så fint och gick så bra... men gradvis blev pälsen torr och risig, den tovade sig överallt där hud låg mot hud. Massor har hon aldrig haft, men det som hände henne var att underullen blev mer och mer och mer... ull. Trist tät fårull, som måste snaggas ner. Och sista veckorna har hon luktat och varit ständigt fuktig baktill.
Så vi tog den första veterinärtid vi fick tag i och nu ska jag göra lite reklam. I utkanten av Skövde ligger Min Veterinär, en rätt nyöppnad klinik och om vårt besök är något att gå efter, så är det ett riktigt bra ställe. Intresserad veterinär, lugn och fin undersökning av hunden, recept på östrogen – och så hem!
Två dygn efter första dosen var tiken torr. Hon luktar inte längre. Hon har inte läckt en droppe. Inne på femte dygnet ser hon lite obestämt annorlunda ut – spänstigare, liksom. Lite bättre resning, lite mer glans i ögonen. Yngre!
I morse när vi gosade i sängen strök jag henne över magen. Kanske att jag bara inbillade mig, men nog kändes det som om den där kompakta ullmattan delade sig för fingrarna lite, lite grand!
Collie har inte stora fysiska problem – det är inte många kronor som har gått till veterinärutgifter på alla dessa år, bortsett från Eviga Mammans operation. Om något inte är direkt ovanligt, så är det väl just detta. Pyometra, operation, äggstockar ut i samma paket som den sjuka livmodern och sedan noll östrogen kvar. Kanske alla opererade tikar skulle ha en lågdos östrogen i efterförloppet?
Vi knallar omkring i skogsbackarna och diskuterar frågan, hundarna och jag. Colliebusen nosar fundersamt på kissfläckarna och ser ut som om han just har kommit på att gamla mamma faktiskt luktar som en tik igen. Lilltiken äter onämnbara ting, om hon inte rullar sig i dem. Ett rådjur smätter iväg och Eviga Mamman studsar upp i luften: det slår mig att jag har inte sett henne så alert och snabb på riktigt länge. Hon är nio och ett halvt, men hon rör sig som en ung hund.
Tack att jag har en så frisk ras att veterinärbesök är nästan lite exotiska! Tack att jag bor i en del av världen där till och med en hund kan få bra vård, när det någon gång behövs!
Och tack, hedervärda uppfödare och kunniga veterinärer, som gör det möjligt för oss att strosa omkring idag och bara njuta av solljuset. Listan på hundhaverier som jag aldrig har behövt oroa mig för är lång. Listan på problem är riktigt kort. Rasklubben gör jätteinsatser för att ta tag i det ena problemet och ett tjugo minuters veterinärbesök verkar ha löst det andra.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar