BREVLÅDAN IDAG: MÖRKERTAL?

Idag har jag pratat på telefon med en hedervärd boxeruppfödare i Skottland och jag borde känna mig glad... men det gör jag inte. Tvärtom.
Hon heter Sharon McCurdy och det här är vad hon har att säga:


Artikeln i Wikipedia är korrekt utom på en punkt. Hon fick inte tre valpar som dog unga i njursvikt: hon fick sex. Tre olika kullar, tre olika tikar. Gucci var pappa till fem av valparna och en son till Gucci var pappa till den sjätte. Gucci, säger hon, lämnade alltid små kullar.
När valparna dog, kontaktade Sharon McCurdy genetikern Bruce Cattanagh. Det är ju - som hon säger - lite svårt att tänka sig att utfallet skulle bero på något annat än en genetisk faktor. Gucci har redan närmare 900 registrerade valpar efter sig och hans söner erbjuds till avel både hemma i England och utomlands, vilket betyder att Gucci med tiden – ganska snart! - kommer att dyka upp på båda sidorna i valpars stamtavlor i olika länder.
Gucci från kända kennel G går dessutom tillbaka på en avelsmatador från framgångsrika kennel W som finns i stamtavlan på var och varannan nu levande engelsk boxer.
Cattanagh blev mycket bekymrad.

I februari 2011 la han fram problemet: han trodde att det fanns en hittills inte känd eller inte tillräckligt uppmärksammad nedärvd defekt som orsakar dödlig njursvikt hos boxer och han ville starta ett program för att försöka klarlägga hur utbrett det var och på vilket sätt det var ärftligt. Han presenterade förslaget för rasklubbens ledning. Där ingick ägaren av kennel G och ägarna av kennel W – förstås, för är det inte självklart att de mest kända och framgångsrika ska styra rasklubben?

En kort tid efter detta möte släppte rasklubbens ledning en pressrelease, som sa att det var ett alldeles utmärkt projekt att ge sig på. Sedan hände inte mycket. Förrän i månadsskiftet februari/mars 2012, en eller ett par dagar efter att PDE: Three Years On hade setts av ett par miljoner brittiska TV-tittare.
Nu finns en kortfattad text på brittiska boxerklubbens hemsida. Den säger att det från 2005 och framåt hittats runt 40 fall av dödlig njursvikt hos unga brittiska boxers, men bara diagnosticerade med blodprover, urinprover och ultraljud. Därför kan man inte veta om det faktiskt är samma orsak, om det faktiskt är genetiskt, eller vad det faktiskt rör sig om. Här har blodprover tagits men ingen gen är hittad!
Alltså vet man faktiskt ingenting. Uppfödarna rekommenderas ”noggrant undersöka” avelsdjurens hälsohistorik, förstås, och så ska man "minimera effekten" av släktskapsavel.... . Hur man skall lyckas med det ena, om det finns ett mörkertal, och med det andra ifall en och samma matadorhane dyker upp överallt, framgår inte. Så innebörden i ett sådant meddelande kan nog översättas med det välkända ”Business as usual!”

Sharon McCurdy blev häpen, när hon fick veta att på svenska boxerklubbens hemsida finns femtio stycken svenska boxers med diagnosen JRD angivna med kennelnamn och registreringsnummer och med uppmaningen att avstå från avel på deras föräldradjur. Så skulle hon vilja ha det på brittiska boxerklubbens hemsida också. Då, sa hon, kunde folk göra välinformerade val!
Fast hon blev lessen samtidigt. För man inser, att om lilla Sverige med runt 500 registrerade boxers per år sedan 2005 har närmare 50 fall – då är det tyvärr rätt troligt att Storbritannien, med mellan 9 500 och 5 200 boxeregistreringar per år*, har haft många fler verkliga njursviktsfall än de där 40 under samma tid.
Samma sak säger Bruce Cattanagh via mail idag. Han börjar tro att problemet kan vara värre än han har förstått hittills. Här hemma läser jag annonserna på engelska versioner av Blocket, där vanliga hundägare erbjuder sin boxerhane till avel för £250. Fantastisk stamtavla! Bästa blodslinjer! Son till Gucci!


Bodil Carlsson

*Engelska KC:s statistik anger 8916 registrerade boxer 2002, 9 566 år 2005, 7 353 år 2008 och 5 277 förra året. Obs att inte alla renrasiga hundar KC-registreras!