lördag 31 december 2011

NYÅRSAFTON


Solen rinner upp på nyårsaftons morron. Frostens diamanter gnistrar för ögat och krasar under fötterna. En drivande jakthund på kullarna nära oss klingar som en klocka; hästarna lystrar vaksamt en stund, innan de återgår till högivan. Fåren flockar ihop sig.
Vintersolen gick ner igårkväll för sista gången för en människa och för en mycket liten annan människa handlar det fortfarande om att orientera sig i forsande sinnesintryck. Life is Hogwarts forest: någon försvinner in i mörkret vid trädens rötter och någon annan dyker upp i en av de solljusa gläntorna.

torsdag 29 december 2011

KATTRETRÄTT

Hur var det nu med colliens nya standard?

I fjärde paragrafen av FCI Show Judges Code of Commitment to the Welfare of Pure Bred Dogs – SRD i internationell storebrorsversion, alltså – står det stolt:

”For the preservation and the further development of the breeds he judges, the show judge must, in addition to the conformation and movement qualities, consider as well the health aspects of the breed or the dog and its fitness for function.”

och

”Under no circumstances shall aggressiveness and anxious behaviour during the judging of a dog be tolerated. They will result in the disqualification of the dog(s) concerned.”

Ser ni?
För rasernas skull ska utställningsdomaren FÖRUTOM utseendets och rörelsernas kvalitet OCKSÅ betänka rasens eller hundens hälsoaspekt. Och ”under inga omständigheter skall aggressivitet och ängsligt beteende UNDER BEDÖMNINGEN tolereras.”
I sammanfattning är FCI:s idé om framsteg som det uttrycks här samma sak som någon skrev för tio år sedan – att det väsentliga temperamentskravet på en hund är att den avstår från att bita domaren. Och samma sak som Göran Bodegård skrev nyligen: en domare måste kunna avgöra att hunden kan andas även när den rör på sig.

FCI:s nya prioriteringar påminner om min katt. Katten är också duktig på att få en bestört reträtt att se ut som om han bara hastigt får lust att promenera åt ett annat håll och i själva verket har läget under full kontroll.
Vi tar en närmare titt på några standards i morron!

Bodil Carlsson

tisdag 27 december 2011

LOCKET PÅ!

Mailboxen fortfarande spärrad och locket på. Jobb&familj kräver sitt. Hundar och hästar och får också, för att inte nämna den kurrande kravmaskinen Katt. Oberörd av allt som pågår gör han det han alltid gör - klättrar upp i knä och fordrar uppmärksamhet.
Tid - sa någon - är det vi har fått för att inte alla händelser ska inträffa på en och samma gång. Just nu är det otillräckligt med tid: för mycket händer.

Bodil Carlsson

onsdag 21 december 2011

INLÅST


Mailsvaren från FCI:s president i kommittén för rasstandards ligger inlåsta i min kapade och spärrade mailbox. Återkommer när de blir åtkomliga – men det får anstå ett tag. Thermounderställens tid begynner. Hetvattenhinkarnas helsike, sura sockors säsong!
Guskelov lyser vinterhimlen i färger som frusen mjölk och fräsch spårsnö ligger: gott om rådjursfot idag på skogsvägarna och ett klart, skarpt avtryck av vildsvin. Hästtjejens schäfertik, hon som var så hundarg att hon skulle avlivas, går från klarhet till klarhet. Hon har först accepterat och sedan tagit sig an en osäker åttamånaders valp, som Hästtjejen lånar ibland. Valpen vet inte riktigt vad han ska tro om folk och om andra hundar. På ett färskt foto som också ligger inlåst i mailboxen sitter de ihop nere vid Vättern, mitt i stadsparken, med lugna ögon. Folk och hundar rör sig i närheten. Schäfertiken har blivit mamma och visar lillkillen hur man bär sig åt ute i stora världen.


Det där är hundvärldens hjärta. Resten är utanpåverk. Men det finns anledning att titta på utanpåverket, även om det är tröttsamt att skriva och tröttsamt att läsa.


Bodil Carlsson

tisdag 20 december 2011

SIGNAL SOM NÅR FRAM?

Länsstyrelsen i Skåne kom i maj 2011 med ett föreläggande till samtliga länets shar-peiuppfödare. Det här är beslutstexten - samtliga kursiveringar mina:


Länsstyrelsen beslutar med stöd av 26 § djurskyddslagen (1988:534) att förelägga dig, XX, att omedelbart efter att du mottagit detta beslut vidta följande åtgärder gällande avel med hundar av rasen shar pei:

1) att före parning veterinärbesiktiga samtliga hanhundar och tikar som du avser att använda i avel, avseende hud- och ögonstatus och låta göra en lämplighetsbedömning om hunden är lämpad för avel.

2) att veterinärbesiktiga samtliga valpar i en kull, avseende hud- och ögonstatus, när behov av eyetacking uppstår, oavsett om det är en eller flera valpar som behöver åtgärdas i kullen.

3) att endast låta eyetacka valpar och hundar som enligt veterinärbedömning är i behov av åtgärd.

4) att i punkt 1, 2 och 3, samt vid alla former av kirurgiska ingrepp gällande ögon- och hudåtgärder, anlita en veterinär som är anmäld till Svenska Kennelkubben och deltar i ögonhälsoprojektet.

5) att förvara besiktningsintygen (från punkt 1 och 2) i fem år och på begäran lämna ut kopior av dessa till Länsstyrelsen.

6) att i samband med försäljning skriftligen informera alla hundköpare om hunden som säljs har genomgått kirurgiska ingrepp eller ej, samt skriftligt informera om vilka rasrelaterade sjukdomar och åkommor som kan drabba hunden, samt hur hundköparen ska agera om hunden uppvisar symtom.

Motivering
Länsstyrelsen har utrett om aveln inom hundrasen shar pei är förenlig med djurskyddslagstiftningens krav. Länsstyrelsen har varit i kontakt med Svenska kennelklubben (Karin Drotz), Sveriges Lantbruksuniversitet (Åke Hedhammar) samt en veterinär som är ansluten till ögonhälsoprojektet (Eva Hertil). Länsstyrelsens bedömning är att aveln inte är förenlig med lagstiftningen eftersom det är vanligt förekommande att det medför lidande för djuren.

Shar peirasen har exteriöra överdrifter, vilka medvetet har avlats fram av människan endast i ett estetiskt syfte. Utseendet har inga fördelar för hundens hälsa, välmående och möjlighet att bete sig naturligt. Hundrasen har avlats i riktning mot att ha tydliga och framträdande rynkor, särskilt i huvudet. Rynkigheten orsakas av en genetisk defekt, mucinos, som innebär att underhuden är kraftigt förtjockad. Mucinos leder till att huden veckar sig. Hudvecken i pannan ökar i sin tur trycket mot ögat och kan leda till onormal inåtrullning av ögonlocken och ögonfransarna in mot ögat, så kallad entropion. Ögat kan vid entropion skadas allvarligt. Eyetacking utförs i syfte att förhindra att hornhinnan tar skada eller skadas mer. Inom branschen förekommer också att valpar eyetackas preventivt, dvs. utan att ögonhälsoproblem har uppstått.

Eyetacking innebär att ögonlocken, både övre och undre, sys upp med en eller ett par suturer. Stygnen sätts ett par millimeter ifrån ögonlockskanterna. För valpar i ung ålder innebär bedövning en risk att valpen avlider eller att inre organ påverkas negativt. Det förekommer därför generellt att mindre ingrepp, så som eyetacking, i denna ålder utförs utan bedövning. Det är därför högst sannolikt att eyetacking även inom rasen shar pei ibland utförs utan bedövning (källa: veterinär Eva Hertil). Många valpar eyetackas ungefär vid 17-18 dagars ålder. Då har oftast ingen smärta hunnit uppstå. Om valpen inte eyetackas får den däremot ont några dagar senare på grund av att den hängande ögonlocken retar ögat. Uppskattningsvis behöver 40-50 % av valparna sys (källa, veterinär Christopher Martinsen, SKK:s protokoll från den 2008-11-26). Efter ingreppet är det vanligt förekommande med svullnad och att valparna inte kan blinka fullständigt (källa: ”En skrynklig kompis. En bok om shar pei”, Kömüves och Thorsjö).

Eyetackingen kan gå upp och kan behövas göras om på hundarna. Detta kan ske medan hunden är ung men även i vuxen ålder. I vissa fall kan eyetackingen inte upprepas utan hunden behöver genomgå en operation där överflödig hud tas bort.

Inom rasen finns även sjukdomen shar peifeber, vilken också orsakas av en genetisk defekt som är sammanlänkat med mucinos. Hundar med tjock underhud (och mycket rynkor) drabbas i högre utsträckning av shar peifeber som är ett tillstånd med oförklarlig feber som i hög grad leder till att djuret lider och dessutom riskerar att avlida.

Det finns även andra hälsobekymmer så som tight lip syndrome och hudinfektioner, som också orsakas av mucinos och innebär ett lidande för de drabbade djuren.


Det var föreläggandet. Här är en färsk kommentar från Länsstyrelsens handläggare:

"Vi håller just nu på att följa upp föreläggandena. Vi utreder dels hur de följs, hur aveln fungerar idag, hundhälsa, och hur lagstiftningen efterlevs i största allmänhet. När vi har sammanställt informationen vi samlat in så kommer vi att utreda huruvida det finns behov av att fatta ytterligare beslut. Vi kommer att fokusera på om aveln idag följer lagstiftningen eller om man avlar på djur med defekter. Om aveln kan bedömas följa lagstiftningen så kommer vi inte att följa upp det vidare. Om aveln inte bedöms följa lagstiftningen så avser vi att fatta fler beslut om förelägganden. Vi kommer då att kräva de åtgärder som bedöms vara nödvändiga. Vi kommer inte ta någon hänsyn till bevarande av rasen, utan endast till djurs eventuella lidande."

Hur kommer marknaden för den moderniserade versionen av shar-pei att se ut den dag valpköparna skriftligen måste informeras om sjukdomsrisker och kostnader?
Ungefär som marknaden för alla stamboksförda hundar kommer att se ut när ännu fler kopplar ihop renrasavel med sjuka hundar och stenblinda uppfödare.
Det är den signalen som börjar nå fram.

Bodil Carlsson

måndag 19 december 2011

THE PREAMBLE: VAD HÄNDE...

... på CS möte den 23 september i år? Jo,

"Ulf Uddman inledde med en orientering om vad de nya politiska inställningarna till djurs välfärd innebär i praktiken inom ramarna för bl.a. vår verksamhet.;">Samhällets ökande intresse för hundutställningars riskabla inverkan på hälsa och sundhet kommer tvinga fram tydliga reparativa åtgärder-;">

Diskussionen koncentrerades kring bedömning och värdering av hundars andningsförmåga utgående från artikeln om Brachycefaliska syndromet*. Det är angeläget att alla exteriördomare är väl bekanta med den nya kunskapen kring hundars andning och temperaturreglering som grund för hur domares ansvar på detta område bör omsättas i praktiken. Inom domarkåren förekommer olika synsätt dels när det gäller hur andningsbesvär ter sig och ska beskrivas och dels hur de skall värderas och i vilka raser man finner problem. Domaren måste genom enkel besiktning kunna försäkra sig om att ”Alla hundar ska kunna andas obesvärat även i rörelse” i praktiken notera och bedöma sådana hörbara och/eller synliga tecken på besvärad andning som kan observeras i utställningsringen. Även om aktuella forskningsresultat kan värderas kritiskt så berör detta inte i praktiken domares ansvar för att bedöma hundars andningsförmåga i utställningsringen.
De missbildningar som följer med den brachycephala genetiska bakgrunden är inte alls lika uttalade hos alla raser eller hos alla individer i samma ras. Det finns anledning att kartlägga olikheterna mellan olika raser för att få en uppfattning om hur svåra problemen är i de enskilda raserna – men detta påverkar inte de nya kraven på att utställningsdomare skall beakta den här problematiken tydligare och då med tillämpning av gemensam kunskap och struktur i bedömningen.
Den genetiska variationen är grundvalen för att domare ska kunna premiera besvärsfria djur och även positivt kunna påverka och reparera brakycefalrasernas andningsbesvär. Utan en insiktsfull ansvarstagande inställning gemensam hos såväl domare som uppfödare kommer vi inte kunna reparera det som extremavel och okunnighet/överseende hos domare åstadkommit."
(Utdrag ur protokoll från CS möte. Mina kursiveringar.)

Här talar Uddman klartext. Han vill vara tydlig och då blir t o m protokollspråket rakt, ljusår ifrån FCI:s alla pampigt uppstaplade vagheter.
Uddman har bättre täckning än FCI. Vad är det han får in?




Bodil Carlsson

*artikeln om det brachycephala syndromet = utmärkt artikel av Göran Bodegård om kortnosade hundrasers andningsbesvär, nyligen publicerad på förstasidan i Dog World och uppskattad av bl a Jemima Harrison

söndag 18 december 2011

THE PREAMBLE: BAKGRUNDEN

Lasten från Beagle bärs fortfarande i land. Mer och mer och i allt snabbare tempo kommer kunskaperna. Men de fördelas lite ojämnt. Som med det mobila telefonnätet – alla har inte täckning, så alla hör inte omvärldens försök att få kontakt.
Det beror på var man befinner sig.
Var befann sig den som kunde skriva så här i oktober 2010?


Preamble

At shows, FCI show judges are responsible for choosing and placing the best dogs in each breed and thus for allowing these dogs to be the base of the individual breed gene pool as well as the tools for selective breeding for all responsible dog breeders.

(FCI Show Judges Code of Commitment to the Welfare of Pure Bred Dogs)

Biologiskt sett är det här stycket inte preamble utan predelirium. Inte inledning utan vilseledning. Det är precis samma gamla tänk som satte oss ( eller iallafall våra hundraser) mitt i soppan.
Ingen domare kan på sina - vad, fem minuter per jycke? - se mer än om en hund verkar frisk och rör sig någorlunda väl och som alla vet har FCI:s domare ofta bommat det också: det finns tillräckligt med raser och hundar där just de som vann mest var värst.
Ingen hund är BÄST i alla avseenden. Ingen hund är så BÄST att den ska bli basen för den rasens genpool: precis så kom genetiska sjukdomar att hopas i raserna.
Ingen domare är så BÄST att hon kan värdera en hunds genetiska bidrag till rasen med ett par snabba blickar och tio snabba fingrar.
Det där är artonhundratal. Det blir inte mindre artonhundratal för att det är FCI som skriver.

Så man läser och suckar. Ingenting lärt och ingenting glömt? Vackra ord och business as usual? Fast då tar man fel.
Det finns en annan preamble. Det är klartext från SKK och den lägger vi ut i morron.


Bodil Carlsson


preamble: eng, inledande stycke

lördag 17 december 2011

SÅ LÄNGE MAN TROR ATT NÅGOT ÄR VÄLDIGT ENKELT


så är det väldigt enkla allt man ser.
Först var hundar animerade automater. Sedan blev de reflexstyrda varelser med enkla instinkter.
Därnäst blev de vargar, besatta av driften att klättra uppåt och ta över i dominanshierarkin.
Till skillnad från oss, förstås, som var de enda kännande och tänkande varelserna i universum. Jisses – man undrar om det inte kändes lite ensamt?

Hur som helst: ödlan kom fram ur klippan och visade sig vara ett ryggradsdjur som vi. Beagle kom tillbaka med kunskaper om arternas förändringar och släktskap och lasten från det skeppet bärs fortfarande i land: när man läser av hundens och människans hela genuppsättning och jämför dem, ser man att det mesta är gemensamt DNA. När man tittar på hundars och människors beteende, så ser man att vi förstår varandra märkligt väl.
Vi är däggdjur med samma grundkonstruktion, två sociala arter som har varit beroende av varandra tillräckligt länge för att kunna förstå varandras språk.

En bok med titeln Hundens språk och tankar hade ingen som ville bli betraktad som seriös kunnat ge ut för tjugo år sedan. Hundar som tänker! Hundar som har ett språk! Kärringpjoller!
Nu kan man det skriva det. Man kan t o m bli en eftertraktad föreläsare för hundfolk om man skriver det som många av oss alltid har utgått ifrån. Tack, Per Jensen! Det bästa och vettigaste jag har läst på länge om hundar och människor.
Skyndar ni er och beställer från SBK:s webshop, så kanske ni hinner ge er själva en fullträff i julklapp!


Bodil Carlsson

fredag 16 december 2011

LÅNG ROCKAD


Grundligt avsnoppad av engelska KC, som säger att här har ingenting ändrats och som hänvisar till the Rough Collie Breed Council
som säger att här har ingenting ändrats och som hänvisar till KC,
skickade jag frågan till FCI:s standardansvariga. För någonting har förändrats och någonstans finns ett svar.
Och medan jag förhoppningsfullt väntar, funderar jag på flickan med fisködlan.

När ödleskelettet tittade fram ur kalkstenen, skickades stenhuggare dit. De högg ut hela blocket och sedan tog andra yrkesmän vid och knackade bit för bit fram Ichtyosaurus ur årmiljonernas sediment. Det tog tid. Men när det var klart började saker byta plats.
Fisködlan klev fram som levande biologisk verklighet. De skarpsinniga resonemangen blev fossil. En lång, lång rockad som fortfarande pågår.


Det här är Mary Anning och hennes hund Tray. Mary föddes i en fattig familj och var dessutom flicka. Ingen universitetsutbildning för henne - kyrkan tog sig an henne och lärde henne läsa. Hon försörjde sig på att leta och sälja fossil resten av livet och blev skicklig på det - en tidig fältforskare, på sitt sätt, fast inte många känner till hennes namn. Tray dog i ett jordskrev när han följde Mary på ännu ett fossilsök många år senare. Nästan prick tjugo år efter Marys fynd - i december 1831- gav sig Charles Darwin ut över havet där fisködlorna en gång fanns. Han jagade biologiska sammanhang och kom tillbaka med en last av upptäckter, som blev grunden till evolutionsteorin. Fartygets namn blev nästan lika berömt som hans eget – det hette the Beagle, förstås, efter en spårsökande hundras.
Det borde ha fått heta Mary Anning, så hade fler av oss kommit ihåg en av de första naturvetarna.
Eller Tray efter den som följde med henne.



Bodil Carlsson

torsdag 15 december 2011

FLICKAN OCH FISKÖDLAN

Häromkvällen sände P1 ett program om en liten flicka, som hette Mary. Mary bodde i England bland de höga kalkklipporna längs sydkusten i en tid, då den fastlagda sanningen var att världen hade skapats den 26 oktober 5685 år f Kr*. Det var teologernas bestämda åsikt, så det var biskoparnas och de lokala byprästernas och i slutändan - förstås - allas åsikt. Så mycket mänskligt skarpsinne och så många invecklade beräkningar man måste ha lagt ner för att kunna ange datumet så exakt!
Mary knackade på en kalkklippa och fram kom det första bevarade fossila skelettet av en fisködla. När kalkstenen sprack den där dagen i december 1811, då sprack den teologiska tideräkningen också. Människan stötte ihop med biologin.
Det håller vi fortfarande på med och inte alla gillar läget.


Ursäkta en ovidkommande utvikning! Det jag tänkte säga var att jag förstås – som vanlig hundägare – är otroligt okunnig om många saker. T ex trodde jag, att engelska KC måste ha något att göra med en FCI-standard för en brittisk ras. Alltså skickade jag en korkad fråga till KC.

Dear Sir/Madam, We have had news here of the revision in the Rough Collie breed standard, specifically naming temperemental traits (aggression and extreme timidity, respectively) as disqualifying faults. As I understand it, there were no disqualifyinf faults in the Collie breed standard before. There have been a few questions already as to what is meant by "extreme" timidity, and whether "moderate" or even "fairly great" timidity would  be acceptable; similarly, what degree of aggression is accepted - a dog scowling at another male?
In general, I think many people would be interested to know what prompted the amendment to the breed standard and what discussions there have been with the British Rough Collie Clubs. Unfortunately, I can find no info on the RC Breed Council homepage and so look forward to your answer.
 
Regards,
Bodil carlsson
 

Nu sitter jag här och känner mig vederbörligen tillrättavisad, för:

Thank you for your email regarding the Collie (Rough) Breed Standard.  The Kennel Club’s Breed Standards do not contain any disqualifying faults and any application to include such would not be approved.  Currently the temperament clause in the Rough Collie Breed Standard is as follows:
 
Temperament Friendly disposition with no trace of nervousness or aggressiveness. A great companion dog, friendly, happy and active, good with children and other dogs.
 
We would suggest that you contact the Rough Collie Breed Council direct for in depth information about the breed. /email-adress/.
 
Yours sincerely
Caroline Hallett
Registered Societies Manager


 
Som sagt, bra frågor skall ställas dit där de bäst kan besvaras.


Bodil Carlsson

*eller något snarlikt årtal.

onsdag 14 december 2011

I VÄNTAN PÅ ETT SVAR FRÅN FCI


...en hälsning från gamla tiders collies. Slutraderna ur en artikel publicerad 1907:

Remember, it is a dog’s nature to want to be with humans, and it is their joy to please and serve them. No other animal has this desire in any way near the degree the dog has. And the collie is one of the very best of them all — W. W. Kulp.

Bodil Carlsson

NYTT FORUM!

Har försökt maila till adressen som står på Collievänner-bloggen, men det vill inte fungera, så jag provar den här vägen istället. En kompis som heter Ida Wilkensson har dragit igång ett nytt collieforum (http://colliefolk.forum24.se) där alla collieintresserade är välkomna, oavsett inriktning. Kika gärna in och sprid gärna detta till annat colliefolk!

Anja Gramner

tisdag 13 december 2011

....ERRR?

Sedan januari 2011 har FCI en rasstandard för collie, där det står - som det gjort i hundra år ungefär - att collien är en ras av stor skönhet, standing impassive utan spår av aggressivitet eller rädsla. Nu står det också att många collies fortfarande kan arbeta och att deras kroppar inte bara ska vara vackra. De ska dessutom vara sådana att collien fysiskt kan utföra det arbete den en gång var till för!
Nytt är att det kommit till diskvalificerande fel. De brittiska raserna har inte haft diskvalificerande fel i hemlandets standards - men nu har de det i FCI:s standards. Och för collien ligger det diskvalificerande felet i temperament och nerver. Överdriven skygghet, extrem ängslighet eller aggressivitet.
Det står där, på svenska och engelska, i svart och vitt.

Vem kan läsa det och inte tänka "TACK! ÄNTLIGEN!" -? För hur vacker hunden än är, är dess sinnelag vackrare ändå. Att låta rädsla tränga undan intelligens och vänlighet och hjälpsamhet - värdera snygg utsida mer än den lysande vackra insidan - ja, där snackar vi diskvalificerande fel!
Sålunda fylld av tacksamhet kontaktade jag brittiska Rough Breed Collie Councils kontaktperson för att få höra hur man diskuterat sig fram till detta stora framsteg.
Det hade man inte. Rough Collie Breed Council känner inte till någon förändring i standarden för collie och vill inte bli citerad, men tycker att läsarna kan slå upp engelska KC:s lista över breed standards och se efter själva.
Gör det. Ni kommer att hitta det samma som jag: på västfronten intet nytt.

Nu har det ju uppenbarligen äntligen och inte en dag för tidigt hänt något på en annan front. Vad kan FCI ha att säga om saken?

Bodil Carlsson

måndag 12 december 2011

HOGWARTS FOREST


... ligger just runt knuten. Det ser faktiskt ut så här en eftermiddag. Man ger sig av med hundarna och en dryg timma senare är det nästan natt. Grenar knakar. Trampet av ett stort djur som går undan i hast. Hundarna vädrar och ser sig om. Mystiska skepnader skymtar på gårdsplan - shettisarna som har bråttom in till stallets hemtrevnad: ljus och vindskydd och morot och hö.

Vad som menas med aggressivitet i den reviderade standarden för collie är faktiskt en bra fråga. Är det en hanhund som lyfter överläppen mot en annan hanhund i ringen? Eller krävs trasig hud på domaren? Och om man inte får vara extremt ängslig, får man vara ordentligt rädd eller bara lite?


Vem tog initiativet till den här förändringen, hur gick diskussionerna och är det bara jag som inte hittar någon information på engelska Rough Collie Breed Councils hemsida om någon standardrevision efter den som gjordes 1969?

Bra frågor ska ställas till den som bäst kan svara. Så jag skickade dem till FCI:s standardansvariga, till kontaktpersonen för Rough Collie Breed Council och till engelska KC. Få se om det kommer något svar!

Bodil Carlsson

Foto: B. Berntsson, Hjo

lördag 10 december 2011

FÖRLÅT OM JAG TJATAR, MEN...


...jag är så glad! Ni vet, det finns en ny ros från Kanada, som jag drar mig för att köpa för att den har ett så töntigt namn. Hope For Humanity!

I kväll satt jag för en gångs skull och såg på TV. En gammal man i rullstol, som vinkar med den enda hand han kan lyfta: Tomas Tranströmer, han som skriver det som är sant så att alla kan se det.
Jag var sju-åtta år och kommer att minnas i hela resten av mitt liv den första gång jag såg en mörkhyad människa - jag följde efter honom på trottoaren kvarter efter kvarter för att få se mig mätt på detta otroliga. Klart det var en man! Skulle en kvinna ha korsat kontinenter på egen hand? Ikväll såg jag två kvinnor från Afrika och en från Jemen få fredspriset för mod och beslutsamhet i arbetet för det civila samhällets rättigheter. För kvinnornas plats. För att yttrandefriheten och rösträtten ska korsa kontinenter. YES!!! Tiotusentals ute på gatorna i Moskva och andra ryska städer och varenda kotte värd fredspriset. YES!!!
Priset i ekonomi är inget att nämna - det är mindre en vetenskap än en trettio år lång dikeskörning och gör ingen människa glad, utom det fåtal i olika länder som har blivit sanslöst förmögna på det civila samhällets bekostnad. Men upptäckten av de första stegen i däggdjurens immunförsvarsreaktioner kommer med tiden att göra många glada! Det är en del i den pågående revolution i kunskaper som börjar sippra ut till oss och lär oss att lite bättre förstå världen och de fantastiska varelser som lever i den. Det ser nog ut som om vi delar fler gener än vi har trott med andra, som om samarbete och inlevelseförmåga har större långsiktigt överlevnadsvärde hos oss sociala djur än rangslagsmål och revirgruff och som om vi tvåbeningar inte är så ensamma om att kunna känna och tänka och organisera oss som vi har gått omkring och trott... Vi är liksom inte ensamma i universum om att kunna titta in i någon annans ögon och se den, som bor därinne.
Läs den här boken! Jag lovar, ni blir glada! Jag blev glad! Ibland får man den konstigaste känsla av att världen kanske trots allt rör sig åt rätt håll... Vågar man rentav satsa på den där rosen?

Bodil Carlsson

SOCIALREALISM I BLIXTBELYSNING!


Kattens idé om stor konst...

En märklig sak inträffade när den stora katten med glupsk min och den lilla, lilla hunden med rädd svans stod där mittemot varandra.
Katten kom för att inspektera. Ingetdera föremålet var ätligt, men det fanns en flis levergodis på pläden, så den flisan fick kattens uppmärksamhet.
Hunden kom för att inspektera. Han såg på håll en mycket liten och ömklig hundvarelse, fick ett bekymrat uttryck i ögonen, sträckte försiktigt fram nosen till kontroll... och först när han visste att det inte var en riktig levande pyttevalp, vände han bort blicken och tittade på de överblivna smulorna av levergodis.

Som det stod i en riktigt bra ny bok om hundars tankar: Hur skulle man inte kunna älska sådana varelser?

Trevlig helg människor och hundar!
Okej då - katterna också.



Bodil Carlsson

fredag 9 december 2011

onsdag 7 december 2011

NATURROMANTISK UPPLEVELSE I MOTLJUS


Korvsök i snö!

Så finns det annan naturromantik också. Viltvården. Det är nysvenska för organiserat skytte mot ätbara djur. Nä, jag är ingen jakthatare! Bland grannarna finns anständiga jägare av den sorten som tålmodigt fryser häcken av sig i sina torn, släpper iväg ett skott om de tycker att älgstammen tillåter, låter bli om de inte tycker så eller om skottet känns osäkert. Sätter upp sina varningsskyltar för resten av oss. Fodrar viltet om vintern – precis som vi andra. Varför skulle jag ha något emot dem?
Djuren de gör mat av både lever och dör bättre än storanläggningsgrisarna som slutade i hundarnas korvbitar.

Den naturromantik jag har emot ser ut så här. 1938 fick Jägarförbundet ett ”allmänt uppdrag” av regeringen – att svara för det jaktbara viltet – och därmed en ställning som någon sorts halvmyndighet. Medlemsavgifterna går in till den statliga Viltvårdsfonden, som till stor del går rakt tillbaka till Jägarförbundet. I år fick Jägarförbundet sådär 51 milj kr. De avlönade 100 anställda och använde närmare 37 milj på ”information och opinionsbildning”. Skapligt med cash! Det räckte i vart fall till egen lobbyist i Bryssel och egen jaktklubb i riksdagens källare, där våra folkvalda bjuds på chansen att prova ett gevär och skaffa sig jägarexamen. Förmodligen räckte det till annat också, för den mediabevakande tidningen Resumé har utnämnt Jägarförbundet till Årets Lobbyist flera gånger om.

SKK beskriver Jägarförbundet som en samarbetspartner, där det fortlöpande informeras tjänstemän emellan. Ja, det kan man förstå! Men...

Om SKK har närmare 300 000 medlemmar
och om SKK är alla hundägares organisation
och om det finns mellan 600 000 och 800 000 icke jagande hundar i landet

medan Jägarförbundet har 190 000 medlemmar med 100 000 jakthundar och pengar nog till portot för att framföra sina synpunkter till Eskil Erlandsson:

Varför behöver SKK:s vd göra det? Fanns inte viktigare saker att ta upp i lagförslaget?


Bodil Carlsson

tisdag 6 december 2011

EXPERTUTLÅTANDET 2: SPÅRSTÄMPLAR



Alla särskilda yttranden i ett nytt lagförslag är särskilda, på så vis att de uttrycker en särskild infallsvinkel eller en särskild grupps intresse. Men vissa känns mer särskilda än andra.
I det tredje särskilda yttrandet framför SKK:s vd utförligt hur angeläget det är att grytprov för jakthundar med levande grävling och prov på levande vildsvin i hägn ska lämnas ifred av lagen.
Punkt.

***

Ikväll ligger nysnön. Det är tacksamt med spårstämplar i fräsch snö. Det blir lätt att se vilket djur som fick bråttom fram för att sätta sina särskilda fotavtryck i det färska vita.
Inte sant?


Bodil Carlsson

måndag 5 december 2011

EXPERTOMDÖMET 1)

Förslaget om ny djurskyddslag innehåller tre särskilda yttranden från experter. Först ett från LRF:s folk, som överlag inte är alldeles nöjda med det som föreslås när det gäller lantbrukets djur. Sedan kommer Johan Beck-Friis, ordförande i Veterinärförbundet, och hans kollega Lotta Berg. De är kortfattade, men de berömmer utredningens omfattande arbete och goda anda och rekommenderar remissinstanserna, riksdagen och regeringen att anta lagförslaget som det går och står.
I ett mail säger Johan Beck-Friis till Collievänner:

"Beträffande reglerna kring extremavel på hund finns i princip ingen avvikande åsikt i expertgruppen. Jag tror därför att de kommer att införas ganska ordagrant i lagen, jämfört med utredningens förslag. Reglerna kommer alltså att bli praktisk verklighet runt 2014 när lagen ska börja gälla, sedan återstår det att se hur uppfödare följer reglerna och hur myndigheterna kontrollerar dem." (min kursivering)

Han säger också att han tror att Länsstyrelserna kommer att bli mer alerta när det gäller uppföljning, då lagen börjar gälla, eftersom den innebär större tydlighet. Ja, det här är vad som blir tydligt om lagen går igenom:

Obligatorisk utbildning för hunduppfödare.
Obligatorisk information till valpköpare.
Lista över ärftliga defekter som skall vara otillåtna i avel med hund- och kattraser.
Obligatorisk utbildning i anatomi och fysiologi - hur en hunds kropp egentligen är funtad och vad den är till för! - för exteriördomare. Uppföljning av domares val när det gäller utseende som påverkar hälsan.
Beröm får SKK för insatser som RAS och SRD - med tillägget att det uppenbarligen inte har räckt och att mer behöver göras. Rasklubbar lika väl som individuella uppfödare kan komma att granskas av Länsstyrelserna! Uppmuntran i lagförslaget till rasklubbar att göra som i annan modern husdjursavel och börja arbeta med avelsindex.
Så det blir en hel del tydligt om drygt två år...

Och vad säger det sista expertutlåtandet?

Bodil Carlsson

söndag 4 december 2011

DJURSKYDDSLAGEN - ORD OCH INGA VISOR! forts

"I dag sker få ingripanden gällande avel som medför
lidande och utredaren anser att det måste vara tydligt att juridiska
åtgärder kan vidtas mot uppfödare som medvetet avlar på t.ex.
exteriör som riskerar att utsätta djur för lidande
. Utredaren föreslår
att det i regelverket specificeras vilka sjukdomar, defekter eller
egenskaper som det ska vara förbjudet att avla på. I dag finns en
lista på defekter för lantbruksdjur i avelsföreskrifterna
men en motsvarande lista borde även finnas för sällskapsdjur
för att tydliggöra vilka egenskaper och riktningar inom aveln
som inte är önskvärda.
Utredaren anser att Jordbruksverket ska
utarbeta sådana föreskrifter utifrån vetenskaplig forskning och
beprövad erfarenhet. Arbetet ska ske i samråd med berörda myndigheter,
bransch- och intresseorganisationer.

Vidare måste kontrollmyndigheterna öka sin kompetens
beträffande de djurskyddsproblem som förekommer vid avel inom
olika raser och djurslag. Utredaren bedömer att för att kunna
bedriva en ändamålsenlig och likartad kontroll av avelsverksamhet i
hela landet krävs en ökad kunskap på detta område. Utredaren
föreslår därför att kurser anordnas för att stärka kontrollpersonalens
kompetens gällande avel.
Utredaren anser också att de djurskyddsproblem som förekommer
vid avel inom olika raser och djurslag ska vägas in i kontrollmyndigheternas
riskbedömning. Raser där det finns stor risk
för djurlidande bör ha en högre kontrollfrekvens än raser med liten
risk för djurlidande.


Rapportering av defekter och framtagande av statistik

Utredaren föreslår också att veterinärer ska ha skyldighet att rapportera
in olika ingrepp till Jordbruksverket som har samband med
avelsdefekter gällande sällskapsdjur (inklusive hund och katt)
samt
häst. Detta bör gälla såväl förlossningssvårigheter som medicinska
defekter, exempelvis benproblem, andningsproblem eller andra liknande
defekter. Jordbruksverket ska tillhandahålla detta till länsstyrelserna
som ska använda det till riskvärdering i sin kontrollverksamhet
inom avelsområdet. Länsstyrelserna har både uppfödare och
avelsföreningar som kontrollobjekt. Det är även lämpligt att olika
djurarters rasföreningar får del av detta så att de kan agera utifrån
denna information. Jordbruksverket ska också ta fram offentlig
statistik på dessa defekter så att det blir lättillgängligt för allmänheten.

Verket ska också ges bemyndigande att föreskriva vilka
defekter som ska rapporteras."
s 588 - 589
Avel som medför lidande för djur SOU 2011:75

Mina kursiveringar. Egentligen borde hela texten kursiveras, för om detta blir allvar och inte bara vackra ord, så kommer en hel del som vi har blivit vana vid att acceptera att åka ut genom fönstret... och som en uppfödare skrek i telefon åt mig: "Och det var väl FÖR FAEN PÅ TIDEN!"
Ja, verkligen. Good work, Eva Eriksson!

Bodil Carlsson

lördag 3 december 2011

Trevlig fortsättning på helgen!



Sena promenaden i frostgrader och rimmat gräs... Extra kvällspromenad i månljus, bara för att det var så fint. Första vinterkvällen! Sedan mys i soffan för trötta hjältar. Somna intill vedkaminen med den där värmen som man liksom kan ta på och som luktar het metall. Ljuvligt!
Tja, det var gårdagen. Idag har hösten dykt upp igen som ett utbrott från en ilsken barnunge - kastar lösa grejer hej vilt omkring sig hela tiden och river ner ännu mer grenar från träden. Locken åker av komposttunnorna och får hämtas på andra sidan vägen. Ett stadigt jakttorn välte graciöst just när vi gick förbi och längre upp var en stor torrfura knäckt på mitten.
Vem hade trott att man skulle längta efter lite vinter?

Bodil Carlsson

fredag 2 december 2011

I SAMMANFATTNING FÖRESLÅS SOM NY LAG:

8 Avel som medför lidande för djur


I lagen införs ett förbud mot avel med sådan inriktning som kan
medföra lidande för avkomman eller moderdjuret. Avel ska leda
till att djur kan föda fram sin avkomma på ett naturligt sätt.
Djur ska också ha normala kroppsfunktioner såsom att kunna
andas normalt, röra sig obehindrat och kunna använda sina sinnen
utan att det medför lidande för dem. Utredaren föreslår att
djurskyddsföreskrifterna på avelsområdet ska ses över och göras
tydliga nog för kontrollmyndigheterna att vidta rättsliga åtgärder.
En rapporteringsplikt för veterinärer införs gällande ärftliga
defekter hos sällskapsdjur. Veterinärer ska t.ex. rapportera förlossningssvårigheter,
andningsproblem eller andra liknande
defekter till Jordbruksverket som i sin tur ska tillhandahålla
dessa uppgifter till länsstyrelserna.
För samtliga sällskapsdjur, inklusive hund och katt samt för
häst anser utredaren att det ska finnas informationskrav vid alla
former av försäljning av djur. Informationen ska bl.a. innehålla
skötselråd och rasspecifik avelsinformation.
Utredaren föreslår också ett antal djurartsspecifika avelsåtgärder.
För hund föreslås bl.a. obligatorisk utbildning för hunduppfödare
och för katt kartläggning av kattraser där avel orsakar
djurskyddsproblem. Utredaren anser också att domare vid
hund- och kattutställningar ska ha kunskap om de djurskyddsproblem
som exteriöra överdrifter kan medföra.

På s 551 hittar ni detta. Det kan verka allmänt hållet, men läs en gång till och fundera lite över hur orden skulle kunna se ut omsatta till verklighet! Sedan följer de utförligare textavsnitten med nulägesbeskrivning, bakgrund och förklaringar... och som sagt, vi återkommer.

Bodil Carlsson

torsdag 1 december 2011

...OCH SÅ HÄR SER VI UT FÖR ANDRA

8.2 Avel som medför med djurskyddsproblem
I utredarens uppdrag har det ingått att göra en översyn på avel som
ger negativa välfärdseffekter för djuren. Ett stort antal instanser har
framfört till utredaren att det finns behov av att åtgärda dessa problem.
När det gäller sällskapsdjuren beskrivs problemet vara den
s.k. extremaveln. Med extremavel avses avel som har inriktats så att
någon eller några fysiska egenskaper har prioriteras i selektionen på
bekostnad av djurets förmåga att fungera normalt fysiskt eller psykiskt.
När det gäller sällskapsdjur uppges ofta avelsproblemen vara
relaterade till en utseendefixering eller en strävan efter nya, annorlunda
och mer extrema utseenden på djuren. Avelsproblemen uppges
av olika instanser främst finnas inom hund- och kattaveln men
förekommer även hos andra sällskapsdjur /.../ samt hos vissa hästraser där en viss färg eller teckning eftersträvas. /.../

Under de senaste 60 åren har också kunskapen om genetik och
om hur nedärvning av egenskaper fungerar ökat, vilket har revolutionerat
möjligheterna för avelsarbete (Ensminger & Perry 1996).

8.2.1 Hundar
Djurskyddsproblem
Djurskyddsproblem inom den internationella hundaveln har varit
välkända under lång tid och har de senaste åren uppmärksammats
såväl i media (Pedigree Dogs Exposed 2008), som i vetenskapliga
rapporter (t.ex. Rooney & Sargan 2008, McGreevy & Nicholas1999, Arman 2007) samt av djurskyddsorganisationer (t.ex. Companion
Animal Welfare Council 2006 och Advocates for Animals
2006). Frekvensen av problemen hos olika raser varierar dock
mellan olika länder och beskrivningen nedan är gjord ur ett internationellt
perspektiv.
Hos vissa raser har trender i aveln lett till en accentuering av
vissa fysiska egenskaper att dessa allvarligt begränsar hundens livskvalitet
och orsakar lidande och smärta. Även temperament och
livslängd har påverkats och studier visar att blandrashundar lever
längre än många renrasiga hundar (Patronek et al. 1997, Egenvall et
al. 2000).
Många av de sjukdomar eller anatomiska defekter som hundrasaveln
har medfört och som orsakar lidande, sjukdom eller beteendeproblem
är vetenskapligt studerade.

* * *

Så här ser vi ut för en annan person. Den personen är regeringens utredare Eva Eriksson och det här en del av det förslag till ny djurskyddslagstiftning som hon lägger fram för regeringen. Närmare bestämt är detta s 555, men det finns - som ni inser - ett stort antal andra sidor och Eva Eriksson har mer att säga. Dessutom redovisas i förslaget två intressanta expertutlåtanden, som jag inte vill undanhålla läsarna.
Så vi återkommer!


Bodil Carlsson