BEAUTY ON THE ROCKS

Valpen är fortfarande mestadels valp. Hon galopperar i vårbäckarna med vattnet stänkande omkring sig. Det och regnet är så mycket bad hon har fått under sina fyra månader hos oss. Pälsen luktar rent och gott ändå. Sent på kvällen, när hon håller på att somna, kan man fortfarande känna den där särskilda valplukten ur hennes mun - påminner om lukten av ett nyfött barn: inget annat luktar så.
Hängandet och klängandet och kampandet har gradvis gått över till uthållighet. Nu är det mest när hon är riktigt trött som hon hugger sig fast i ärmen på jackan och morrande släpas med en bit, ungefär som en grinig liten unge före läggdags. Platser som var otäcka och bäst att hålla sig borta från för inte så längesen går att inspektera nu.

 

Jordkällarvalvet har stått övergivet i nästan hundra år. Valvet hålls inte ihop av murbruk utan av valvbågens spänning och endera vårvintern kommer temperaturväxlingarna och sättningar i jordbottnen och tyngden i genomblöt jord ovanpå att hjälpas åt lossa stenarna. Men idag låg de på plats. Källaren lät sig försiktigt

undersökas.

Valpen smyger ut igen. Hon har den väldigt diskreta kroppshållningen som hundar har när de lämnar en plats som de har på känn inte är alldeles ofarlig. Som om de vill göra sig obemärkta, så att stället inte ska observera dem och härskna till och anfalla bakifrån.

Sedan sätter vi fart över ängen, som var både betesmark och åker för folket som byggde jordkällaren. Valpen springer fram och  markerar ett  främmande föremål  -ett  gammalt badkar ställt på kant över vintern i väntan på att bli  vattenbalja åt köttkor till sommaren. På något sätt urskiljer hon att badkaret är annorlunda än klipporna och träden och gärdsgårdarna, anorlunda än det som hör till den här platsen. Vi kommer inte att kunna gå här när badkaret är i funktion igen, för korna försvarar sina kalvar antingen med hornen eller med flykt som kan gå igenom vilka elstängsel som helst, så vi passar på så ofta vi hinner nu. Det är en de vackraste platser jag vet. Man får hålla ett öga på omgivningarna,  tre olika sorters vilt brukar lämna klövavtryck här  och två av dem kunde utan problem  springa ikapp och mosa en valp, om andan föll på, men idag är det viltluktfritt, så vi kan busa.
Och ta en andhämtningspaus i solblänket, innan vi går hem. Ibland glimmar den vuxna hundens linjer fram ur valpkroppen.

Obadad. Oborstad. Beauty on the rocks!

Trevlig helg alla!

Bodil Carlsson