VÄRLDSVINNARNA

En väl använd dag i andra människors perspektiv kan ni titta på om ni klickar på länken längst ner. Notera de mekaniska ticsliknande rörelserna i vinnande handlers högra arm. Eller de tre hundarnas frimodiga glädje inför hela tillställningen. Se hur stolta de bär upp sig. Se dem dansa fram!
... eller inte.
Blir man glad?
World Winner indeed. VM-vinst tror jag säkert, i någon gren av konstifikation som jag är inte är kropp att sätta etikett på. Men med hund har det inte mycket att göra.

Här hemma hände annat. Förmiddagspromenaden blev längre än planerat, för vägarna var framkomliga igen - djup snö hade packat ihop sig, rådjur stod på gärdena och åt framstickande grönt, fåglarna levde rövare och det var ljust! Vem kan förmå sig att gå hem igen? Vi var på vandrande fot, Stortiken och jag, i drygt en och en halv timma och halva den tiden gick valpen kopplad med oss. Resten av färden var hon på springande, klättrande och studsande fot ner i snödiken och upp på stenbumlingar och gärdsgårdar. Väl hemma igen åt hon ett fullständigt lass med mat och somnade med en belåten suck under köksbordet.
Personsöket på eftermiddagen gick i denna familj av hundträningsklåpare till så, att husse lyfte valpen över stängslet till hästhagen och klev över själv för att låta henne plumsa fram i hög fart i spåret efter matte. Tio minuters spårande slutar då valpen släpps och får en fråga. Valpen sätter ny fart, får syn på något värt att kolla, men tvekar, tvärstannar och väjer undan tio meter, för där skådas en grön  heffaklump mellan tallstammarna. Och klumpen prasslar högljutt!
Valpen närmar sig, men klumpen väsnas ännu mer. Valpen stannar, reser upp sig och gör varningsgläfs - med rest svans, men på säkert avstånd. Konstigt! Läskigt! Husse ansluter som stöttande eftertrupp och valpen vågar sig fram. Och kan ni tänka er, där sitter matte under en plastpresenning och bjuder på korvslantar!
Matte och valpen är helt vilda av glädje och pussar på varandra. Husse är också väldigt tacksam och glad, för utan valpen hade ju matte kunnat få sitta där ensam och frysa hela dan. Husse skrattar! Matte och husse står och fladdrar med presenningen! Matte kastar presenningen på snön! Husse kastar korsvslantar på presenningen! Matte kliver på presenningen och visar valpen att där i de prasslande vecken göms ännu fler korvslantar! Husse börjar gå med presenningen släpande efter sig på snön och på presenningen åker en collievalp fortfarande i full färd med att leta korvslantar.

På kvällen blir valpen och matte okontanta, Valpen har ätit ännu ett lass och sovit en timma till och nu är hon kaxig! Hon springer mellan matte och Stortiken, som kämpar i snön, och stoppar den gamla tiken med en bogtackling gång på gång, tills den gamla stannar för henne och vädjande tittar på matte. Matte säger åt valpen, men valpen bryr sig inte om tillsägelser, och då fastnar valpens nackskinn i mattes näve och plötsligt ligger valpen på sidan i snön och där får hon ligga tills hon slappnar av och är stilla. Inte kul!
Matte och gammeltiken går in och lämnar valpen ensam ute framför förstubron. Det tar fem minuter, sedan kommer krafsandet på dörrn. Husse öppnar utan att säga något. Valpen kommer tvekande in och får se på, medan gammeltiken i soffan tindrar av belåtenhet över kel och uppmärksamhet från matte och husse. Det är en ödmjuk valp, som försiktigt hoppar upp till resten av flocken.
Men hon kommer att sova gott intill oss i natt. 
 Länken till världsvinnarna - här!

Och bortsett från vilken hund ni helst hade velat ha - vilken hund hade ni helst velat vara?



Bodil Carlsson