onsdag 12 februari 2014

SPORTLOVSSÖK

Sportlovet måste ju utnyttjas, särskilt när man är ledig själv och när solljuset för en gångs skull inte har tagit en sista minutenresa till Långbortistan. Så när grannen ändå skulle städa och ringde och sa att barnbarnen var utkastade, promenerade vi dit, valpen och jag. Lite trött var hon efter några timmars aktivitet - hon hade faktiskt precis lagt sig till ro i högen av vinterkängor vid dörrn med blinkande ögonspringor, lillkraken - men inte var hon sämre än att hon raskt for upp och ville med!

Grannens trädgård vaktas av en fullvuxen schäferkille med ett väldigt fullvuxet schäferskall. Valpen tvekade. Men så öppnades grinden och ut kom barn!
Vi hälsade och smet in bakom en byggnad och pysslade med annat en stund. Sedan när vi kom tillbaka var barnen försvunna... Valpen blev rådvillig. Schäferhanen hängde över staketet och tog till bastonerna. Grinden öppnades igen och ut kom grannen med allra minsta barnbarnet vid handen. Två till som måste hälsas på! Schäfern skällde så att träden la sig.  Och mitt i röran står matten och hojtar "Var är barnen?"
Så spårupptaget, det måste medges, blev inte direkt av tävlingsklass. Men trots allt lyssnade valpen och gick i den riktning som matte visade med handen, om än med många blickar över axeln mot schäfern och mot grannen med lillkillen... och så flaxade något till mellan träden i skogsbrynet. Valpen satte full fart. Två barn hittades bakom var sitt träd och kan ni tänka er - vardera ungen bjöd på korvslantar!


Glädjen var snudd på överväldigande, som ni ser, men gudskelov stod ungen upp under hela kontaktuppvisningen. Ett barn till hittades...


... och henne kände valpen sedan tidigare, så här blev glädjen mildare i uttrycket. Valpen var mycket tillfreds med att ha hittat just detta genomtrevliga barn...






...som också råkade ha korsvslantar på sig och som förstås skulle hämtas fram till de andra. Vi vandrade tillbaka mot huset och valpen sprang mellan oss för att hålla ihop oss och schäfern skällde -  men valpen brydde sig inte längre om det ljudet. och hon tyckte visserligen om att hitta korvslantarna, men hon tyckte ännu mera om att hitta barnen. Så om vädret är drägligt i övermorron, gör vi om det!

Bodil Carlsson



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar