Jo tack, vi gjorde om det och hade en härlig dag! Barmark nästan överallt. Dubbkängorna undanställda åtminstone för tillfället. Hög himmel, ljus, lövträd som börjar se lite lite suddiga ut i grenspetsarna, sådär som när knopphöljena är på väg att skifta färg... och, som de jordnära hundnäsorna påtalar, mängder med ljuvlig nytinad rådjursskit precis överallt. Men valpen var jätteduktig!
Vi startade i samma upplopp av grannbarnbarn och schäfer - den här gången närvarande, nyfiken schäfer som nog aldrig träffat en valp förr - och nu distraherades valpen med enkla lydnadsövningar omväxlande med schäferkontaktövningar, medan två ungar rände iväg in i en ny skogsfront. Spårupptag kanon, valpen släpps efter hundrafemtio meter och får frågan: "Var är barnet? Sök!"
... och det gick riktigt, riktigt bra. Precis som förra gången - glad över korven, men ännu mera glad att hitta barnet! Barn nr 2 hade fått för sig att avvika åt ett helt annat håll, bra mycket längre bort och fanns på andra sidan en bit sumpmark med vattenpölar, men det visste inte vi. Det var hopplöst att hitta spåret. Så vi ropade och valpen fattade att det var rösten som svarade som man skulle sätta fart mot och när hon är halvvägs dyker en skepnad upp som gubben ur lådan bakom ett klippblock och försvinner igen! Och samma sak en gång till!
Valpen studsade upp och ner på stället med svansen upp som en pinne och varningsskällde. Vad var nu detta för skumt? Matte kommer ifatt och valpen sätter fart framåt igen och rundar klippblocket. Och där var ju unge nr 2, som ville skoja lite!
Ja, jo... nästa gång ska matte planera lite bättre och be sökobjekten att inte göra det riktigt så besvärligt för valpen. Det här blev lite överkurs. Men roligt hade vi! Det är inte så dumt med lite NO 116 ibland.
Förra året föddes 382 långhåriga collievalpar i 77 kullar, om jag räknat rätt. 38 av de kullarna följer inte RAS avseende mentalitet: 187 valpar födda hos människor som inte ansträngt sig tillräckligt. Här hittar vi t ex de fem valparna efter en hane och en tik som båda har okänt ögonstatus och var sin 5.a på skotten. Vi hittar de 14 valparna i tre kullar från ett kennelnamn som på sin hemsida breder ut sig om hur noggranna de är i sina krav på valpköparna. De är inte lika noga med kraven på sig själva, tyvärr. Första kullens pappa har ett brutet MH, medan mamman har sin 5:a på skotten. Andra kullens mamma har sin femma på kvarstående rädslor och bryter sitt MH före skotten; pappan är utlandsägd och där vet vi inte ett skvatt om någonting. Inte höfter, inte ögon och inte mentalitet. Tredje kullen år 2013 har en mamma med femma på skotten. En kenneltradition, kanske?
Jag förutsätter att de som sysslar med uppfödning inte skäms över vad de gör. Då borde de inte ha något emot att det läggs ut länkar till deras hemsidor, eller vad tror vi?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar