I Mellansverige hittar vi
den här uppfödaren, som är mycket
utställningsintresserad. Kenneln har – förstås – på hemsidan
vackra foton av välfriserade hundar uppställda framför auktoriserade domare
tillsammans med SKK:s trygghetsskapande logga, så att valpköparna
inte skall befara att de har råkat halka in på något oseriöst.
Kennel CareLess har varit igång sedan 2007 och har med 11 kullar
fött upp 62 collies fram t o m 2013.
Det börjar med en kull på
5 valpar 2007. Pappan till kullen ser hygglig ut på sitt MH, ett
maxutslag på skramlet men kvarstående rädsla på 2, maxutslag på
rädsla för spökena men nyfikenhet 4 och en tvåa på skotten. Inte
så illa! Vem är hans dejt hos CareLess? Tjejen
med en femma på skotten.
Hon får fem valpar. Tre
av dem går inget MH. Den fjärde försöker - tills ägaren bryter
efter maxutslag för rädsla på dumpen. Den femte valpen har
inte mycket utslag på någonting längs banan, förrän hon drar till med en fyra
på skotten. Denna femte är en tik, självklart är det en tik,
man undrar om det är därför hon väljs ut att gå sitt MH för
hon får sedan i sin tur sammanlagt 14 valpar i två kullar med en
och samma hane. Hennes partner är en riktig stjärna. Väl vald till
den tiken! Han har massor av utställningar... och kvarstående
rädsla 4 på dumpen, ljudrädsla fem med kvarstående rädsla 3,
spökrädsla fem och, som pricken över i, en femma på
skotten. Hur ser det ut för deras 14 avkommor?
Tja, i den första kullen
om sju valpar från 2009 är det fyra som inte har något MH. De tre
som gick är den som bröt efter maxutslag på dumpen; den som
hade maxutslag på skramlet med kvarstående rädsla på 4,
spökrädsla på 4 och förstås en femma på skotten; och
så den som hade maxutslag på dumpen och på skramlet med
kvarstående 4 för båda, spökrädsla på fyra och så,
tja, en femma på skotten. I den andra kullen på sju valpar
från 2011 är det sex som inte går något MH. Men den som gör det
har en fyra på rädsla för dumpen, svarar på skramlet
med maxutslag och får sedan gå hem, för där bryter ägaren.
Ni ser, SKK, hur man skulle kunna rita det här stamträdet över
rädslebenägenhet som en grafisk illustration till MI? Mormor med
femma på skotten, mor med fyra på skotten, far med femma på ljud
och spöken och skott och så barn med spännvidden maxutslag –
maxutslag brutet – inget alls. Om man nu inte hellre vill se
det som en grafisk illustration av ansvarslös uppfödning, förstås.
Men varför hänga upp sig
på gamla synder? Alla har en chans att lära sig bättre och nu har
det hänt något, i alla fall till hälften. År 2013 har kenneln 2
kullar med sex respektive 8 valpar.
Första paret ut är en
hane med A-höfter men utan ögonresultat. Ja, han är ju
utlandsfödd, så varför bråka med mer än det nödvändigaste? MH
gick han och bortsett från att det är en bunt ettor och tvåor på
lekfullhet och samarbete, så ger han iallafall bra kontakt. Utom
gentemot spökena, där han maxar på rädsla, visar hot/aggression
3, kontroll 4, men nyfikenhet och kontakt tyvärr 1 – 1.
Hur som, han har en tvåa på skotten och inga stora utslag för
dumpen eller skramlet. Hans utsedda ser ut så
här: höfter A, men inget ögonresultat – varför bråka?
Rädsla för dumpen 4 med kvarstående rädsla 4, ljud rädsla
fem men kvarstående 1. Spöken rädsla 3, kontroll 3,
hot/aggression 2, nyfiken och kontakt 1 – 1. Och så
då en fyra på skotten. Där fick rasen sex förhoppningsfulla
valpar på tillväxt någonstans. (Och om ni spökfiggar i era
arbetskläder skulle springa ihop med dem ute på stan, may the odds
be ever in your favour.)
Tiken har, säger
Hunddata-skvallret, ett tidigare äktenskap i samma kennels
regi. Tre småttingar kom till världen 2011 efter en hane med ett
utställningschampionat och 4 i rädsla på dumpen, 4 kvarstående;
ljud 5 men avreagerar, spöken rädsla 4 men visar
kontakt och nyfikenhet... och så satte han en femma på skotten.
Den killen har också varit med förr. Han har totalt 32 valpar
efter sig. Hittills.
Andra kullen hos CareLess
förra året gav åtta valpar och här har man anledning att stanna
till! Tiken är egenuppfödd, hennes pappa har ett bra MH och själv
är hon korad. Den inlånade pappan till hennes åtta valpar har ett
GK mentaltest på korning och ett riktigt bra MH. Han ger bra
kontakt, han leker, han blir inte särskilt rädd för dumpen eller
skramlet och det lilla han blir kan han avreagera. Han har en fyra på
spökena – men vad gör det, när han inte visar aggressivitet utan
tvärtom löser det med höga värden på nyfikenhet och kontakt?
Man river sig i huvudet.
Om den här uppfödaren kan åstadkomma en sådan kull, varför
acceptera att ställa till med sexvalparskullen? Är det så enkelt
som att pappan till sexvalparskullen har CERT och hans pappa
får kallas NO UCH, medan mamman till hans kull har CK och HP?
Åttavalparskullens föräldrar har ju också utställningsresultat i
buntar. Avlar den här kenneln strikt på bara exteriörtitlar och låter
slumpen kombinera mentaliteten, eller har den äntligen fått upp
ögonen för hur dess avelsurval ser ut för köparna och börjar
lägga om kursen?
I
så fall påminns man om det gamla svenska talesätt som säger att
fruktan för MI-listorna är vishetens begynnelse...
eller något åt det hållet. Vet ni vad som blir intressant om ett
par år, SKK? Att se MH-resultaten från CareLess åttavalparskull 2013
och kanske rita upp en grafisk illustration över hur man ändrar
inmatningen av egenskaper i en rädsleplågad ras!
Bodil Carlsson
Jag tycker det är väldigt bra att du belyser problemet. Jag har en hund från en av kennlarna du skriver om. En hund avlad på framgångsrika utställningshundar. Pappan är väldigt vacker med har gjort ett dåligt mh med mkt rädslor. Mamman har gjort ett ngt bättre mh men ff långt ifrån bra. Min hund är extremt ljudrädd, skott, raketer, dammsugaren, kastrullock, fotstamp, biljud ect. Vid nyår äter hon xanor. Den värsta rädslan är dock inte ljud utan underlag. Idag kan hon trots att hon är några år ff inte gå i trappor, från trägolv till klinkers ect. Kryper längs väggarna hemma. Hos andra står hon bara helt passiv och skakar. Har det varit ett riktigt jobbigt golv får vi en reaktion hemma sen där hon efterskakar och inte kan hålla blåsan..
SvaraRaderaDe två första åren har varit en kamp att gå på golv, att klara av vardagsljud ect. Inte een järliga tränings och tävlingskamrat jag tänkt mig, trots allt är hon min pärla.
Hjälp från collieklubben har vi inte fått inte heller uppfödaren. Allt beror ju såklart på oss. Vi är inte tillräckligt bra ledare över vår hund... vi har själva orsakat golv-ljudtädslan. För det var inget som märktes innan leverans. Dock från dag 1hos oss. Vi har 3hundar till från annan kennel. Trevliga, pigga orädda hundar som aldrig påverkats av vår räddhöna här hemma.
Kan hålla med om att jag begått ett stort fel, att inte läsa på bättre innan.
Väljer stt vara anonym, orkar inte med fler påhopp om hur jag svartmålat kenneln och om hur allt eg beror på felaktig fostran.
1) Anonymitet av sådan anledning accepteras!
Radera2) Nej, det är inte ditt fel för att du inte "läste på bättre". Efter närmare trettio år med collie och en del vana med att plöja dokumentation, t ex Hunddata, hade jag kanske varit mer uppmärksam än du. Men i vilken annan bransch kräver vi närmare trettio års erfarenhet av säljsnack och kunskap om specialinformation av köparna? De som tillverkar och säljer valpar avlade efter dokumenterat rädda föräldrar TAR BETALT FÖR SIN VARA! Därmed följer enligt ett intressant domstolsutslag sent förra året - skyldigheten att ta ansvar för den. Inte lägga över ansvaret för det man ställer till med på köparen, som alltid måste förväntas ha mindre kunskaper om risker med ett köp än den som producerar och säljer. Har du funderat på att ta sådana kontakter? Jag hade gjort det vid det här laget. Det är inte på något vis så, att din collie är den första och enda vi har hört talas om med de här beteendeförändringarna - tvärtom. Din hund visar ett beteende med en hög och väldokumenterad ärftlighet. Om säljaren här skulle hävda att de visste de inte, så kommer de att få en väldigt adekvat fråga: "Hur är det möjligt att ni inte visste det - om ni kallar er uppfödare?" Tidsfråga innan ett sådant ärende når en domstol. Vet du vad som hindrar folk? Inte så mycket att de får höra att felet är deras eget - inte många går på det längre. Hindret är precis det du säger - man älskar sin hund och det tar emot att "svika" den genom att klaga. Det känns ju som att man "underkänner" den, inte sant? Gör man inte! Din hund hade varit din pärla även om hon hade varit ljudorädd och travat fram på vilka underlag som helst som en hund kan gå på... och hon hade varit värd att slippa sina rädslor! Så om någon gång har funderat på att ta ditt ärende vidare, hör av dig och låt oss prata igenom saken. Jag blir inte trött på hundar, inte ens på rädda hundar, men jag är sedan länge förbaskat trött på hundvärldens dumheter.
Och i vilken bransch accepterar huvudorganisationen att ha sin logga som kvalitetsmarkör på precis vad som helst??? Självklart går valpköpare på det...
RaderaPrecis så! I vilken bransch accepterar man att endast 50 procent av dem som är med och får reklam för "sin" produkt kvalitetssäkrad genom branschens logg logga. Vilken affär, t.ex. mataffär skulle handlaren säga ”jo, det räcker med att jag får betalt av hälften av alla som är inne i butiken”. Om det finns mål så ska de målen också uppnås och inte av hälften av alla, utan samtliga som är med måste också ställa upp och arbeta för dem
RaderaTa nu inte detta som ett försvar för valda avelshundar! Utifrån vad du skriver har de, med något undantag, i MITT tycke inget i avel att göra. Men för mig är inte värdet på rädslan något jag bryr mig speciellt om, om de ANDRA kryssen sitter "rätt".
SvaraRaderaAtt ha 5 på rädsla, 4-5 på nyfikenhet och 1 på kvarstående bekymrar inte mig speciellt. Det är ju först när nyfikenheten brister och hunden sedan inte kan skaka av sig obehaget som det blir katastrof. Utan att kunna rasen känns det som om det är just problemen med kvarstående rädsla som är collien stora problem.
Maria, jag håller med. Den inlånade hanen, pappan till åttavalparskullen, visar ju precis det. Han blir riktigt skraj, när spökena närmar sig, och det gör han rätt i - de avancerar ju mot honom i ett samordnat "angrepp" från var sitt håll! Utan rädsla inför konstigheter finns ingen överlvenad, som biologin ser det. Men med enbart rädsla och ingen förmåga att upptäcka vad som faktiskt inte var så farligt finns inte heller någon okomplicerad överlevand i vårt samhälle - och för en hel del collies har det tyvärr inte blivit någon överlevnad alls, när ägaren inte orkat med eller av barmhärtighet låtit hunden få slippa ifrån. Livet, alltså, inte MH:t. Den här hanen reagerar kraftigt och visar därmed att han har ett livligt temperament. Det får man ha! SEDAN blir han nyfiken och till sist löser han problemet med att ta fin kontakt. Man vill ju ropa "Bravo, killen!" för det är väl just definitionen på mod - att gå fram, när man har blivit rädd? Den hunden är inte den som biter först och tittar efter sedan. Han använder upptäckarlust och social kontaktförmåga för att lösa en knepig situation och om han gör likadant i alla andra situationer när något är konstigt, så kommer han att ordna ett bra liv åt sig själv och ett bra liv åt sin ägare. Oförmåga att avreagera rädslorna därför att det inte finns något huvud som tar kommandot över dem är det stora bekymret. Och varför? För att för stor andel av uppfödarna antingen inte har hundkunskap nog för att se problemet, eller är mera intresserade av att sälja valpar på det avelsmaterial de har. Med SKK:s logga på hemsidan...
Radera