onsdag 4 maj 2016

Sköna maj


För en dryg vecka sedan låg det snö här. Först 15 cm som snabbt minskade till 5 cm dagen efter och två dagar senare var den borta. Idag, 4 maj, är det 18 grader varmt här utanför Umeå. Det är lite märkligt att kastas mellan ren vinter och sommar inom loppet av en dryg vecka. Ungefär som att flyga en längre sträcka – den mentala omställningen tar väldigt mycket längre tid än den faktiska tid själva resan tar.
Men nu är det barmark utom på skuggiga norrlägen djupt inne i skogen, men en eller annan dag till så är det barmark även där.

Vi har förstås kollat snöläget i sandtaget – hundarnas favoritställe. Jag vet inte vad det är med sand men det triggar igång en otrolig leklust hos våra två. Om det är det lilla motståndet i varje avstamp, om det är sand mellan tårna eller om det är badmöjligheterna. Vem vet, men roligt har de i alla fall.
Och nästan lika roligt har vi som tittar på.
Med dessa lekbilder önskar vi en trevlig helg!

Johan Nilsson




fredag 4 mars 2016

Kalla tider


En genomläsning av senaste inläggen på Pedigree dogs exposed är inget fredagsnöje. Tvärtom.
Här finns den ena bilden/klippet efter den andra som visar hur avelsarbetet gått totalt fel.

Schäfern har fått bakben som hör hemma på en helt annan art, nämligen ekorren. En hund och en ekorre har ingenting gemensamt eller hade i alla fall inte, innan klåfingriga uppfödare började experimentera med hur bakben kan se ut. Nu kanske schäfern kan ägna sig åt trädklättring och nötsamlande som arbetsuppgift. Påhittigt av dessa uppfödare, inte sant?
De stackars trubbnosarnas lidande är långt ifrån över. Desperata ägare vädjar om ekonomiskt stöd för att kunna operera andningsvägarna på sin franska bulldog. Det hade de sluppit om uppfödarna hade vägrat bidra till utvecklingen av en ras med deformerade andningsvägar. Men de gjorde de inte.

Än värre med youtube-klippet på en Bostonterrier som pga sin kroppsform och fysionomi inte klarar att sköta sin hygien. Det blir inte bättre av att en oförstående ägare sätter musik till det ”skojiga” klippet.
Och så fortsätter det.


Så jag tar min dagliga sparktur i skogen med våra collies för att uppväga det negativa med något positivt, nämligen detta: collien har inga andningsproblem, inga deformerade bakben eller näsborrar. De har en fungerande kropp som låter dem springa obehindrat, hoppa över diken och kullfallna träd. Det är en glädje att se dem i full fart, kilometer efter kilometer medan den kyliga morgonen så sakteliga blir mildare när solen stiger. Det enda problem som uppstår är möjligtvis is i skägget, både på mig och på hundarna, men det är just ingenting i jämförelse med vad som beskrivits ovan.
 
 
 
Johan Nilsson
 

torsdag 4 februari 2016

BREVET TILL LANDSBYGDSMINISTERN

Öppet brev till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht  2016 02 03




Du har nyligen mottagit en petition med drygt 3 000 namnunderskrifter från den svenska djursjukvårdens branschorganisation angående hälsoproblemen hos de s k kortnosiga hundraserna.
Jag vill ge Dig ytterligare information i samma ämne. För att vara tydlig vill jag först påtala, att jag inte är uppfödare av någon ras eller äger trubbnosar; jag är inte involverad i utställningsverksamhet och inte heller medlem i Svenska Kennelklubben (SKK). Jag är vanlig medlem i Svenska Brukshundsklubben och - delvis p g a mitt yrke som läkare -   intresserad av hundars hälsa, anatomi och genetik. Hund har jag haft i närmare trettio år.
Efter att mött extremtrubbnosade hundar i mitt närområde, noterat deras andningsbiljud och tagit del av ett antal veterinärmedicinska studier av andningsproblemen hos dessa hundraser samt följt diskussionerna på nätet, måste jag säga: jag är förfärad.

Den alltmera exteriörinriktade aveln av sällskapsdjur – utseendeaveln – skapar djurhälsoproblem, som i Sverige aldrig skulle accepteras, om den drabbade lantbrukets produktionsdjur. Just när det gäller de extremt trubbnosade hundraserna tar aveln ett stort kliv över de gränser, som djurskyddslagen sätter. Det är inte rimligt, att hundar skall behöva genomgå operationer för att få någorlunda andningsförmåga!

Extremtrubbnosarnas problem har uppmärksammats av veterinärer internationellt i många år, men ingen förändring i den utställningsinriktade aveln har ägt rum – snarare tvärtom.
De svenska veterinärer, som nu har väckt frågan, har mötts av uppskattning hos brittiska och tyska veterinärer, som möter samma problem. På hemmaplan har de däremot utsatts för förlöjliganden och trakasserier på nätet av uppfödare av de extremtrubbnosiga hundraserna. Veterinärkårens kompetens och motiv har ifrågasatts på ett sätt, som skapar intrycket att man helst vill att ägare av trubbnoshundar skall undvika att rådfråga veterinär om sina hundars andningshälsa. Ägare av extremtrubbnosraser har uppmanats att hålla sig till särskilt vänligt inställda, namngivna veterinärer. Dessa veterinärer har av lätt insedda skäl inte alltid uppskattat att se sig beskrivas som ”trubbnosvänliga”. Det kan inte vara särskilt lätt att vara nybliven valpköpare mot bakgrunden av så mycket desinformation.

Delar av uppfödargruppen visar i diskussionerna på nätet en kunskapsnivå, som är uppseendeväckande låg. De vet helt enkelt inte, hur en normal hunds luftvägar är konstruerade. De förstår därmed inte heller, att deras hundar har svårt att syresätta sig. De kan uppenbarligen inte ta till sig den informationsfilm om tecken på andnöd, som SKK gjort. Med den ökning i efterfrågan och försäljningsmöjligheter, som de senaste åren har medfört, har de heller inga incitament för att ändra synsätt. Tyvärr tycks samma sak ibland kunna sägas om SKK:s exteriördomare.
SKK:s försök att förbättra uppfödarnas och domarnas kunskaper om och uppmärksamhet på andningsproblem har hittills inte givit något resultat. Mitt intryck är, att SKK inte saknar viljan att förändra – bara makt och möjlighet. Exteriöraveln fortsätter att premiera tilltänkta avelsdjur, vars övre luftvägar är genetiskt amputerade.
Valpköpare och försäkringsbolag för stå för kostnaderna.
Hundarna får ta smällen.

Sedan ett antal år är jag ansvarig utgivare för nätkrönikan Collievänner. Jag bifogar några av artiklar från hösten 2015 i förhoppningen att de skall ge en överskådlig bild av normal hundanatomi respektive extremtrubbnosanatomi avseende de övre luftvägarna. Om Du inte hinner något annat – se illustrationerna i Vindens portar!
Eller läs inlägget i dagens Svenska Dagbladet av två erfarna veterinärer, båda ögonspecialister, som beskriver plågsamma ögonproblem orsakade av samma förändringar av ansiktsskelettets utformning som leder till andningsproblemen hos extremtrubbnosar.



Svensk djurskyddslagstiftning är uppmärksammad och respekterad i andra länder. Den ger oss inte rätten att avla fram anatomiska defekter för att vinna på hundutställningar - eller för att kunna ta ut högre valppriser. Men som all annan lag, behöver djurskyddslagen implementeras.

Jag vill med detta brev be Dig om hjälp. Som landsbygdsminister är Du i slutändan ansvarig för djurskyddslagens efterlevnad. Den bästa insats Du kan göra för hundarna, för deras ägare och för de hälsomedvetna uppfödare, som faktiskt finns men som idag arbetar i motvind, är att tydligt markera att extremaveln på trubbnosraser är ett djurskyddsproblem, som inte längre kommer att tolereras. Det är troligen också det bästa stöd, som SKK kan få i sitt försök att få till mera sans och bättre kunskaper i hundaveln.



Med vänlig hälsning


Bodil Carlsson




lördag 23 januari 2016

Stanna alla klockor


“Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.”


W.H. Auden

Igår fick vi göra det när en kär vän och fantastisk hundtränare lämnade jordelivet. Plötsligt blev livet fattigare, torftigare. Vår klippa inom all hundträning finns inte mer. Han lämnar oss vilsna och bedrövade. För knappt två veckor sedan träffades vi senast. Ingen av oss visste då att det var sista gången.

Men mitt i denna sorg är jag ändå glad att han fick träffa en av våra collies då. För collie var rasen han älskade mest och många är de collies han haft och tränat, hela vägen till Lydnads-SM.
Men han tyckte om alla raser och han såg alltid hur man skulle träna, hur man skulle få hunden att tycka om träningen och att göra allt för sin matte eller husse. Ingen hund var omöjlig för honom. Och alla hundar älskade honom tillbaka.

Hans sista hund var inte collie utan en äldre dam av mindre ras som han tog hand om när han träffade på henne hos veterinären där hon skulle avlivas. Inte då, tyckte vår vän. Inget fel på den hunden. Och han hade förstås rätt, som han så ofta hade. Med rätt husse blev det en balanserad och trevlig tik som nu får ett nytt liv med en lika hundälskande person.

 
Fjorton år hann vi känna honom och han har lärt oss så mycket om hundar. Saknaden kommer att finnas länge. Men även tacksamhet över allt vi lärt oss. Vi kan höra hans röst: Släpp hunden! Som han beordrade när vår förra tik (som vi alltid trodde skulle rymma) skulle utföra en uppgift. Inte rymde hon. Det var ju det han såg.
Han läste hundar, förutsåg varje manöver de skulle göra. Det blir vår sak nu att försöka förvalta. Det hade han velat och så får det bli.
 
Johan Nilsson
 
 
 

torsdag 31 december 2015

Gott nytt år önskar Collievänner!

Med denna nyss återupptäckta Rembrandtmålning från 1640.
Vi hoppas att ALLA raser går ett ljust år till mötes!




onsdag 23 december 2015


KORT NOTIS I DECEMBERSOL



Bilden visar en hund, som sent i livet har fått lära sig att springa lös och leka. Och en man, som  grämer sig över att det skulle dröja så länge i hans liv innan han mötte den hunden och den rasen.
Den  flyger inte fram över tuvorna överallt längre. Men inlägget om aveln på anatomiskt deformerad schäfer på Jemima Harrisons blogg är nu uppe i 80 000 läsare på två dygn. Idag på morronen, dagen före julafton, kom 2 000 nya.

Den konstifierade exteriöravelns företrädare måste inse, när det är dags att backa. De stora hundorganisationerna måste också inse en sak: de har inte råd med att vara otydliga när det gäller var de står.

God Jul på er, alla läsare!
För vår del är det dags för en ny runda i det vårlika vädret.

Bodil Carlsson