fredag 22 maj 2015

MH

På söndag ska hon gå MH.
För oss är det självklart att våra collies gör det. Det är likvärdigt med vaccination, höftledsröntgen eller hälsoundersökning. Vi vill veta hur hon reagerar på momenten.

Uppfödaren vill förstås känna till detsamma. Hur ska de annars veta om kombinationen blev bra? MH, tillsammans med HD ger en indikation som räcker ganska långt i fråga om hälsa och mentalitet.



...
SCK vill hemskt gärna få statistik. Klart de ska få. Utan statistik vet ingen någonting om något och det är definitivt inte bra.
Ju mer vi vet om de collies vi har, desto bättre. Ju färre collies med hämmande rädslor som går i avel, desto bättre. Då behöver inte någon, någonsin, ställa frågan om vad man ska göra med alla rädda valpar... För det enkla svaret är: De ska aldrig födas


Johan Nilsson

onsdag 13 maj 2015

Rabaldret kring FS 7a samt några råd till valpköpare


Från SBK:s hemsida

”25. Känd mental status gäller för avel med SBK-raser.
Såsom ”Känd mental status” gäller för avel: Fr o m 2002-01-01 är det krav på ”känd mental status” för hund av SBK-ras för registrering av avkomma.
Detta gäller tilltänkta avelsdjur av dessa raser födda efter 2016-01-01.
Med ”känd mental status” menas att MH är helt genomfört, dvs att hunden beskrivits i alla moment.
I de fall där föraren/ägaren avstår skott kommer ruta 5 att markeras (Avstår skott). Samtliga rutor är därmed ifyllda och hunden har då ”känd mental status”.
Av ägaren/föraren avbrutet prov ska betraktas som ett provtillfälle.”


Det där ju jättebra, eller hur? För vilken seriös uppfödare tänker ens tanken att avla på en hund som brutit sitt MH? Förmodligen ingen av dem.

Men det finns ju alltid andra som tror sig veta mer, veta bättre eller helt enkelt struntar i allt som har med MH att göra. Tro inte på dem. Hur insmickrande de än försöker sälja in sina kommande valpar. Som valpköpare finns ett oöverträffat sätt att skaffa information: via SKK hunddata och SCK:s Mentalindex. På Hunddata finns MH-protokoll från föräldradjuren, deras syskon etc. dvs om hundarna gått MH.  Och på Svenska Collieklubbens hemsida finns Mentalindex, som är ett index över den kommande kullens förväntade reaktioner gällande: Socialitet, Nyfikenhet/orädsla, Lekfullhet, Jakt samt Skott.
Fem parametrar som säger det mesta. Och dessa parametrar baseras på vad då? Jo de MH som föräldrar med släkt gått.
Ta dig tid att titta igenom dessa. Bilda dig en uppfattning om hur släkten ser ut, för det är inte bara föräldradjuren som är betydelsefulla. Gener kan hoppa lite hur som helst så även om modern till din tilltänkta valp är skottfast så kan det vara så att hennes fyra syskon är allt annat än skottfasta. Då finns förstås risken att din valp inte kommer att ha samma inställning till skott som sin mor, kanske snarare densamma som hennes syskon. Detsamma gäller förstås fadern till kullen, samt hans syskon. Jämna kullar i fråga om MH-resultat är att föredra.
Vad vi valpköpare kan göra för att förbättra rasen är att välja rätt valpar. Och rätt valpar väljer vi genom att vara pålästa och kunniga. Avel handlar inte om att ”snygga” hundar paras och får förhoppningsvis snygga valpar. Avel handlar om att medvetet förbättra rasen genom noga genomtänkta kombinationer som får just sociala, nyfikna, orädda, lekfulla, skottfasta och lite jaktglada valpar att bli fler.

Johan Nilsson

lördag 9 maj 2015

Den inofficiella varianten och lite om skogen


Vi har här hemma två långhåriga collies. Officiellt. Inofficiellt har vi två långhåriga skogscollies. Det som skiljer de vanliga långhårsvarianten från den helt inofficiella skogsvarianten är, inte oväntat, tillgången till skog i dess närmiljö.
Skogen är hundens gym. Där finns alla möjligheter till träning av hela kroppen. Hopp över stock och sten, balansövningar på kullfallna träd, racingbanor genom slyskog och sedan rekreation i naturliga pooler osv. Skogen har allt. Och våra hundar älskar den. Det gör också jag.

 


Vi har förmånen att bo nära skogen.  Och våra hundar kan njuta av allt det ovan nämnda, men det finns ju alltid en baksida, eller hur? Baksidan är grankvistar i pälsen. Dessa rensas bort dagligdags, framför allt på tiken märkligt nog. Hon är minst bepälsad men samlar mest skräp ändå. Hanen klarar sig bättre från skogens små lämningar, trots sin något större pälsmängd.
Men det är ett kärt besvär, trots allt. Glädjen över att få ha sina skogscollies lösspringande varje dag i den härliga skogen är värt en stunds rensning av skräp. Definitivt.



 
 
 
 
Björnskiten vi ser ibland bortser vi från. Jag är helt övertygad om att björnen är mer rädd för mig än jag är för den. Och dessutom tror jag att hundarna skulle reagera om det luktade av björn i skogen. Vi ser lämningar men vet, kanske inte hundarna men jag, att björnen har ett vidsträckt revir. Den förflyttar sig fort och den förflyttar sig långt.
Och är det inte björnen man funderar över så är det vargen eller vildsvinen, beroende på var i Sverige man bor. Vilda djur finns i skogen. Så har det alltid varit och det känns som om att det är ett lika naturligt inslag som svampplockande människor. Saken är den att man får inte låta sig skrämmas. Vilda djur har stor respekt för oss människor och vi bör ha samma respekt för dem.
 Ingen vet ju vem som var först. Och ingen vet om det spelar någon roll.


Johan Nilsson

fredag 1 maj 2015

Och hur går det för rasen?


Mentalindex är ett lättförståeligt verktyg framtaget av Svenska Collieklubben tillsammans med SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet). Det omfattar fem parametrar:


  • Socialitet
  • Nyfikenhet/Orädsla
  • Lekfullhet
  • Jaktintresse
  • Skott

 
Läs mer om Mentalindex på Svenska Collieklubbens hemsida http://www.svenskacollieklubben.se/mentalindex/index.htm
 
Det enkla med detta verktyg är att man vid tilltänkt parning lägger ihop de två tänkta föräldrarnas resultat och sedan delar med två. Om momentet Socialitet har givit resultatet 98 för tiken och 103 för hanen – då blir kullens förväntade MI på denna egenskap 100,5. Dvs 98+103 delat med två. Så räknar man ut summan för varje parameter och målet är att alla kommande kullar ska hamna runt ett värde helst inte understigande 100, hellre en bit över.
 
För collierasens del är just Nyfikenhet/orädsla och Skott två huvudsakliga intressepunkter. Nyfikna och orädda hundar har betydligt bättre förutsättning att klara det moderna vardagslivets prövningar. Det gäller även hundar som inte är rädda för skott. Här bör det förväntade mentalindexet för kullen definitivt ligga över 100. Då är chanserna större att det blir en kull utan hämmande rädslor.
 
 
 
 

Så vad visar diagrammet?

 
Det visar att inte ens en tredjedel av kullarna når upp till minimivärdet 100, år 2014. Det är med råge underkänt, kära uppfödare... Det duger inte att slarva när man ägnar sig åt hundavel!
Den mörkare gröna stapeln borde ligga runt 80% om man utesluter de som saknar eller har brutit MH. Om rasen ska stärkas så duger det inte att avla på mentalt svaga individer och definitivt inte på individer som man inte vet något om, dvs de som inte ens gått MH.
Skärpning!

Johan Nilsson

fredag 20 mars 2015

Vårdagjämning



Ovanligt lite snö denna vårdagjämning 2015. Allt i från barmark till dryga 20 cm inne i skogen. Det är lite. Det säger de som vet. Efter tretton år i Västerbotten konstaterar jag att det nog stämmer.
Innan dagens solförmörkelse tog jag med hundarna på sin dagliga långtur, utan sparken idag. Kameran fick också följa med i hopp om att fånga hundarna på en eller annan bild. Och se – det gick bara bra.

Sobeltiken är ett energiknippe och en hund som vill göra saker hela tiden. Hanen börjar gärna sina turer med att kolla läget innan han vill leka. Det finns ju så mycket att kolla. Kissfläckar, rådjursspår, feta skogsfåglar som plötsligt flaxar upp. Och en massa annat som jag aldrig får veta.
De är alltså aningen osynkroniserade, våra två. När hon vill leka vill han nosa och hennes inviter blir inte alltid mottagna med största glädje. Följande bilder är ett bevis så gott som något:
 
 

 

Det slutar i alla fall alltid väl. Han kommer att jaga henne när nosandet är över och hon får jaga honom. Fortfarande är hanen bättre på att finta även om tiken börjar få allt mer gedigna kunskaper. Till hennes nackdel talar det faktum att hon har så bråttom, hon kollar inte tillräckligt efter hans nästa drag och plötsligt tog han en helt annan väg.
Det är alltid en glädje att se dem leka och vi är förstås glada att ha två hundar med lust att leka.


Johan Nilsson

fredag 6 mars 2015

Vintern som försvann

Som boende i norra Sverige känns februari som en mycket märklig månad. I snart femton år har jag bott här uppe och aldrig tidigare upplevt en sådan mild februari (eller december och januari) som i år. Är det klimatförändringar eller är det normala fluktuationer? Vem vet? Inte jag, i alla fall. Men jag lider inte.
Jag tillhör den del av befolkningen som tycker om milt väder och så lite snö som möjligt. Det kan bero på att jag tillbringade en ansenlig mängd år av mitt liv på västkusten. I duggregn med ömsom blötsnö och ömsom regn. Jag kan "milda vintrar" och jag har egentligen inget emot dem... Möjligtvis att de är mörka och ruggiga. Men vilken vinter är inte det i Sverige?

Men - idag sken solen. I alla fall nästan. Hundarna ut på daglig långrunda med mig på sparken. Sparken är ovärderlig här när det blir isgata flera veckor i rad.
Och skiner solen - då kommer kameran med ut!



 
 
 

Johan Nilsson

fredag 5 december 2014


Läst på svt.se i veckan:
”En skånsk hunduppfödare ställs inför rätta efter att ha avlat fram den skrynkliga rasen shar pei med en tik som lidit av ögonproblem. Nu tas krafttag för att upptäcka fler uppfödare som ägnar sig åt avel trots risk för defekter.

– Det började med shar pei – nu har vi börjat kontrollera andra hundraser och även katt, berättar Emma Hansson, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne.

Förbud efterlevs inte
Från hundar som har svårt att andas genom trubbiga nosar – till djur med så trånga bäcken att det krävs kejsarsnitt vid valpning. Enligt lag får djur inte avlas fram om det finns risk för att sjukdom eller funktionshinder går i arv. Förbudet efterlevs inte alltid.

– Uppfödarna gör ofta sitt bästa. Men i raser med liten population finns samtidigt en attityd att man måste avla på de djur som finns för att överhuvudtaget kunna bevara rasen.

Problemet har vuxit
Ett exempel är hundrasen shar pei som kan lida av entropion – en smärtsam åkomma där ögonlocket skaver mot hornhinnan. En del djur tvingas opereras. 2012 förbjöd länsstyrelsen samtliga uppfödare i Skåne att avla på hundar som haft entropion. Ett fall hamnar nu i rätten.

Problemen med olämplig avel inom vissa raser finns i hela landet, säger veterinär Christina Lindgren på Jordbruksverket.

– Om man jämför med hur aveln såg ut för 40-50 år sedan har problemet vuxit. Men vi har fler raser i dag.”

Detta är goda nyheter. Speciellt är följande mening viktig: Enligt lag får djur inte avlas fram om det finns risk för att sjukdom eller funktionshinder går i arv.
Sjukdom vet vi alla vad det är men hur tolkar vi ordet funktionshinder? Ur rent mänskligt perspektiv kanske den första associationen till funktionshinder är rullstol – men nu pratar vi hund…
Är bristande mentalitet ett funktionshinder?
Absolut. Det hindrar hunden från att fungera fullt ut i dess vardagliga miljö. Alltså är det enligt lag förbjudet att föda upp hundar med bristande mentalitet,


Så tolkar jag det. Men en annan fråga är om det är tolkningar som ska styra hundavel? Och i så fall, vems tolkning?
Johan Nilsson