fredag 4 mars 2016

Kalla tider


En genomläsning av senaste inläggen på Pedigree dogs exposed är inget fredagsnöje. Tvärtom.
Här finns den ena bilden/klippet efter den andra som visar hur avelsarbetet gått totalt fel.

Schäfern har fått bakben som hör hemma på en helt annan art, nämligen ekorren. En hund och en ekorre har ingenting gemensamt eller hade i alla fall inte, innan klåfingriga uppfödare började experimentera med hur bakben kan se ut. Nu kanske schäfern kan ägna sig åt trädklättring och nötsamlande som arbetsuppgift. Påhittigt av dessa uppfödare, inte sant?
De stackars trubbnosarnas lidande är långt ifrån över. Desperata ägare vädjar om ekonomiskt stöd för att kunna operera andningsvägarna på sin franska bulldog. Det hade de sluppit om uppfödarna hade vägrat bidra till utvecklingen av en ras med deformerade andningsvägar. Men de gjorde de inte.

Än värre med youtube-klippet på en Bostonterrier som pga sin kroppsform och fysionomi inte klarar att sköta sin hygien. Det blir inte bättre av att en oförstående ägare sätter musik till det ”skojiga” klippet.
Och så fortsätter det.


Så jag tar min dagliga sparktur i skogen med våra collies för att uppväga det negativa med något positivt, nämligen detta: collien har inga andningsproblem, inga deformerade bakben eller näsborrar. De har en fungerande kropp som låter dem springa obehindrat, hoppa över diken och kullfallna träd. Det är en glädje att se dem i full fart, kilometer efter kilometer medan den kyliga morgonen så sakteliga blir mildare när solen stiger. Det enda problem som uppstår är möjligtvis is i skägget, både på mig och på hundarna, men det är just ingenting i jämförelse med vad som beskrivits ovan.
 
 
 
Johan Nilsson
 

torsdag 4 februari 2016

BREVET TILL LANDSBYGDSMINISTERN

Öppet brev till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht  2016 02 03




Du har nyligen mottagit en petition med drygt 3 000 namnunderskrifter från den svenska djursjukvårdens branschorganisation angående hälsoproblemen hos de s k kortnosiga hundraserna.
Jag vill ge Dig ytterligare information i samma ämne. För att vara tydlig vill jag först påtala, att jag inte är uppfödare av någon ras eller äger trubbnosar; jag är inte involverad i utställningsverksamhet och inte heller medlem i Svenska Kennelklubben (SKK). Jag är vanlig medlem i Svenska Brukshundsklubben och - delvis p g a mitt yrke som läkare -   intresserad av hundars hälsa, anatomi och genetik. Hund har jag haft i närmare trettio år.
Efter att mött extremtrubbnosade hundar i mitt närområde, noterat deras andningsbiljud och tagit del av ett antal veterinärmedicinska studier av andningsproblemen hos dessa hundraser samt följt diskussionerna på nätet, måste jag säga: jag är förfärad.

Den alltmera exteriörinriktade aveln av sällskapsdjur – utseendeaveln – skapar djurhälsoproblem, som i Sverige aldrig skulle accepteras, om den drabbade lantbrukets produktionsdjur. Just när det gäller de extremt trubbnosade hundraserna tar aveln ett stort kliv över de gränser, som djurskyddslagen sätter. Det är inte rimligt, att hundar skall behöva genomgå operationer för att få någorlunda andningsförmåga!

Extremtrubbnosarnas problem har uppmärksammats av veterinärer internationellt i många år, men ingen förändring i den utställningsinriktade aveln har ägt rum – snarare tvärtom.
De svenska veterinärer, som nu har väckt frågan, har mötts av uppskattning hos brittiska och tyska veterinärer, som möter samma problem. På hemmaplan har de däremot utsatts för förlöjliganden och trakasserier på nätet av uppfödare av de extremtrubbnosiga hundraserna. Veterinärkårens kompetens och motiv har ifrågasatts på ett sätt, som skapar intrycket att man helst vill att ägare av trubbnoshundar skall undvika att rådfråga veterinär om sina hundars andningshälsa. Ägare av extremtrubbnosraser har uppmanats att hålla sig till särskilt vänligt inställda, namngivna veterinärer. Dessa veterinärer har av lätt insedda skäl inte alltid uppskattat att se sig beskrivas som ”trubbnosvänliga”. Det kan inte vara särskilt lätt att vara nybliven valpköpare mot bakgrunden av så mycket desinformation.

Delar av uppfödargruppen visar i diskussionerna på nätet en kunskapsnivå, som är uppseendeväckande låg. De vet helt enkelt inte, hur en normal hunds luftvägar är konstruerade. De förstår därmed inte heller, att deras hundar har svårt att syresätta sig. De kan uppenbarligen inte ta till sig den informationsfilm om tecken på andnöd, som SKK gjort. Med den ökning i efterfrågan och försäljningsmöjligheter, som de senaste åren har medfört, har de heller inga incitament för att ändra synsätt. Tyvärr tycks samma sak ibland kunna sägas om SKK:s exteriördomare.
SKK:s försök att förbättra uppfödarnas och domarnas kunskaper om och uppmärksamhet på andningsproblem har hittills inte givit något resultat. Mitt intryck är, att SKK inte saknar viljan att förändra – bara makt och möjlighet. Exteriöraveln fortsätter att premiera tilltänkta avelsdjur, vars övre luftvägar är genetiskt amputerade.
Valpköpare och försäkringsbolag för stå för kostnaderna.
Hundarna får ta smällen.

Sedan ett antal år är jag ansvarig utgivare för nätkrönikan Collievänner. Jag bifogar några av artiklar från hösten 2015 i förhoppningen att de skall ge en överskådlig bild av normal hundanatomi respektive extremtrubbnosanatomi avseende de övre luftvägarna. Om Du inte hinner något annat – se illustrationerna i Vindens portar!
Eller läs inlägget i dagens Svenska Dagbladet av två erfarna veterinärer, båda ögonspecialister, som beskriver plågsamma ögonproblem orsakade av samma förändringar av ansiktsskelettets utformning som leder till andningsproblemen hos extremtrubbnosar.



Svensk djurskyddslagstiftning är uppmärksammad och respekterad i andra länder. Den ger oss inte rätten att avla fram anatomiska defekter för att vinna på hundutställningar - eller för att kunna ta ut högre valppriser. Men som all annan lag, behöver djurskyddslagen implementeras.

Jag vill med detta brev be Dig om hjälp. Som landsbygdsminister är Du i slutändan ansvarig för djurskyddslagens efterlevnad. Den bästa insats Du kan göra för hundarna, för deras ägare och för de hälsomedvetna uppfödare, som faktiskt finns men som idag arbetar i motvind, är att tydligt markera att extremaveln på trubbnosraser är ett djurskyddsproblem, som inte längre kommer att tolereras. Det är troligen också det bästa stöd, som SKK kan få i sitt försök att få till mera sans och bättre kunskaper i hundaveln.



Med vänlig hälsning


Bodil Carlsson




lördag 23 januari 2016

Stanna alla klockor


“Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.”


W.H. Auden

Igår fick vi göra det när en kär vän och fantastisk hundtränare lämnade jordelivet. Plötsligt blev livet fattigare, torftigare. Vår klippa inom all hundträning finns inte mer. Han lämnar oss vilsna och bedrövade. För knappt två veckor sedan träffades vi senast. Ingen av oss visste då att det var sista gången.

Men mitt i denna sorg är jag ändå glad att han fick träffa en av våra collies då. För collie var rasen han älskade mest och många är de collies han haft och tränat, hela vägen till Lydnads-SM.
Men han tyckte om alla raser och han såg alltid hur man skulle träna, hur man skulle få hunden att tycka om träningen och att göra allt för sin matte eller husse. Ingen hund var omöjlig för honom. Och alla hundar älskade honom tillbaka.

Hans sista hund var inte collie utan en äldre dam av mindre ras som han tog hand om när han träffade på henne hos veterinären där hon skulle avlivas. Inte då, tyckte vår vän. Inget fel på den hunden. Och han hade förstås rätt, som han så ofta hade. Med rätt husse blev det en balanserad och trevlig tik som nu får ett nytt liv med en lika hundälskande person.

 
Fjorton år hann vi känna honom och han har lärt oss så mycket om hundar. Saknaden kommer att finnas länge. Men även tacksamhet över allt vi lärt oss. Vi kan höra hans röst: Släpp hunden! Som han beordrade när vår förra tik (som vi alltid trodde skulle rymma) skulle utföra en uppgift. Inte rymde hon. Det var ju det han såg.
Han läste hundar, förutsåg varje manöver de skulle göra. Det blir vår sak nu att försöka förvalta. Det hade han velat och så får det bli.
 
Johan Nilsson
 
 
 

torsdag 31 december 2015

Gott nytt år önskar Collievänner!

Med denna nyss återupptäckta Rembrandtmålning från 1640.
Vi hoppas att ALLA raser går ett ljust år till mötes!




onsdag 23 december 2015


KORT NOTIS I DECEMBERSOL



Bilden visar en hund, som sent i livet har fått lära sig att springa lös och leka. Och en man, som  grämer sig över att det skulle dröja så länge i hans liv innan han mötte den hunden och den rasen.
Den  flyger inte fram över tuvorna överallt längre. Men inlägget om aveln på anatomiskt deformerad schäfer på Jemima Harrisons blogg är nu uppe i 80 000 läsare på två dygn. Idag på morronen, dagen före julafton, kom 2 000 nya.

Den konstifierade exteriöravelns företrädare måste inse, när det är dags att backa. De stora hundorganisationerna måste också inse en sak: de har inte råd med att vara otydliga när det gäller var de står.

God Jul på er, alla läsare!
För vår del är det dags för en ny runda i det vårlika vädret.

Bodil Carlsson

tisdag 22 december 2015

NÅGRA JULKORT

Så kom den till sist, Länsstyrelsens rapport  om inspektionerna av tolv extremtrubbnoskennlar i Skåne. Föregången och följd av av rykten och väsen, öppet brev från SKK och de sedvanliga upploppen på sociala media. Några offerkoftor i XL var uppe på catwalken. När tonläget var som högst, kunde oskuldsfulla betraktare  få intrycket att  flyktingströmmarna genom Europa skapades av sydsvenska hunduppfödare. Den 10 december ställde LS Skåne till med ett möte för att presentera innehållet varefter en märklig tystnad spreds. Som ringar i vatten, där en stor säck med  oönskat innehåll just har plumsat ner. Det var inte så mycket liv om vad LS hade kommit fram till.
Men det skvätte ju en del om andra saker, förstås.

LS skriver helt lågmält i sin rapport, att de stötte på en del oväntade problem. Uppfödare gjorde sig oanträffbara, nekade LS tillträde, spred "felaktig information" om inspektionerna i telefon- och sms-kedjor sinsemellan. Några var så uppjagade att de sa att de hellre skulle avliva sina hundar än att få dem "utdömda" - en person gjorde det också - och så fanns det de, som sa till LS att de var rädda för att bli uteslutna ur sin rasklubb eller ur fb-grupper, om de ställde upp och hjälpte LS genomföra sina inspektioner. 
Det där kan man tycka är ganska uppseendeväckande. Men SKK, som har gått ut och bett LS visa besinning och hänsyn - SKK som lär ha använt ordet "häxjakt" om inspektionerna i ett meddelande undertecknat av sin presstalesman - verkar inte ha kommit på tanken att be vissa av sina uppfödare att visa besinning. För att inte tala om hänsyn.
Eller verklighetskontakt.

På fb-grupen Vetbase har diskussionen varit livlig och lång. Extremtrubbnosuppfödare efter extremtrubbnosuppfödare gör sitt bästa för att hålla ställningarna - undviker raka frågor så länge de kan, byter fokus med smidigheten hos en agilityhund och försvinner i en skur av arga tillmälen, när de inte lyckas.
I andra fb-grupper kommer nu direkta uppmaningar till folk att gå ur Vetbase. Någon eller några hävdar att Vetbase gör sig skyldig till både vuxenmobbing och rena olagligheter och att hederligt folk därför gör bäst i att lämna den.
Varför?
Anta att ni sitter nere i Skåne på er kennel och inte vet så mycket om LS - t ex vet ni kanhända inte ens, eftersom er rasklubb inte berättar det, att ni precis som alla andra djurägare i Sverige har en laglig skyldighet att hålla er tillgängliga och samarbeta,  om tillsynsmyndigheten för djurskyddet kommer och knackar på. Och så hamnar ni i slutet på en kedja med upphetsade sms och uppmanas rapportera myndighetens framfart till er rasklubb!
Eller tänk er, att ni inte har så mycket tid att hänga på facebook och knappt har hört talas om en grupp som heter Vetbase. Och så får ni på uppfödarsidan för er ras, eller för SKK-uppfödare, oförhappandes läsa om lagbrott och förföljelser!
Vad skulle ni tänka? Ni skulle kanske inte tänka alls.
Ni skulle kanske bli lite rädda i stället. Ni skulle tro att det är bäst att akta sig för LS. Ni skulle nog tro att det är säkrast att passa sig för Vetbase. Ni skulle rentav kanske tro att administratören för den gruppen är en rätt ful fisk, som utsätter folk för obehagliga saker.
Så ni skulle hålla er borta i stället för att hålla er framme - i sammanhang, där ni skulle kunna få saklig information om varför det är sådant ståhej om just era raser och en chans att förstå varför det kan bli problem med en extremt utformad anatomi.
Och det är väl det, som någon eller några vill: att folk ska hålla sig undan.Var och en får fundera över vem som skulle ha något att vinna på den saken.

Jag passar på att önska den kontroversiella men duktiga journalisten Jemima Harrison god jul och lycka till.  Hennes inlägg häromdagen om extrem exteriöravel på schäfer fick 50 000 läsare på de första tjugofyra timmarna och är därmed mest lästa inlägg någonsin på den internationellt uppmärksammade bloggen.
SKK och  Hundsports redaktion vill jag önska god jul med att säga så här. Ursula Wilby är en läsvärd skribent. Självklart kan hon skriva skriva i SKK:s tidning om LS-inspektionerna i Skåne! Men se då till, att hon presenteras som det hon också är, uppfödare av en av de berörda raserna - och hyr in en fristående  journalist för  rapportering av händelser, som väldigt många har hört om.
 SKK:s presstalesman får självklart ha vilken hundras han vill. Han är domare och premierar vilka exemplar av den rasen han finner för gott. Men det skulle se bättre ut, om han i ett ärende, som bland annat handlar om hur även svenska domare har bedömt extremt kortnosade hundar, tillfälligt överlämnade sitt uppdrag som presstalesman till någon annan, när det gäller offentliga uttalanden om en myndighets agerande. Det skulle  minska känslan av att ha tyst medhåll uppifrån hos några av de mest upprörda och det skulle öka känslan av förtroende för organisationen för många av oss andra. Den extrema exteriöraveln har inget medhåll från majoriteten.

God jul och ett ännu bättre nytt år önskar jag förstås också Vetbase - 13 000 medlemmar och växer - där man kan lära sig mycket, inte minst om vad som bekymrar andra djurägare, och har chansen att få höra vad några veterinärer svarar. Tack alla ni!
Och till sist en särskilt god jul och ett gott nytt år till Karlstads brukshundsklubb, som har begärt och fått 50 000 i anslag av region Värmland. För ett projekt, där nyanlända flyktingar och svenskar tillsammans kan få lära sig mera om hundar och hundhållning, om allemansrätten, om hur man beter sig i skog och mark. Bra jobbat, Karlstad! Det är inte millimeterprecision på lydnadstävlingarna som kan  locka välbehövliga nya medlemmar till SBK. Det är bättre baskunskaper och gemenskap.

Bodil Carlsson