I bästa sämja testar de isen och hjälps åt med spåren - och vi har sett ett stort, intressant spår idag, över en annan is, men därom må min mun vara tyst på det att det passionerat intresserade jaktvårdsområdet icke får för sig att rycka ut. Svårt för en noslös människa att veta vad som tog sig fram just här - någorlunda gott om avtryck efter rådjur, men mycket färre än förra året eller året dessförinnan, trots mildvintern. För tillfället ett enda vildsvin och så finns tassavtrycken efter rävdamen som sjunger så förföriskt för gossarna av sin art nu om nätterna.
Det här är min mark. Så lev i fred och fall när er tid kommer, gamla alträd och hundraårstallar. Sov här, ni som lämnar stora avtryck! På min mark skjuts inte och hit kommer inte barrplantagernas risiga ridåer. Jordbruk i stordrift och produktionsskog sväljer markerna runt omkring denna sex hektars plätt och jakttrycket ökar, allteftersom storgårdarna säljer underhållningsjakt för att öka likviditeten. Vad kan en enskild person sätta emot stora förändringskrafter?
Man kan försöka se dem och sätta namn på dem och sedan göra det man kan tillsammans med andra som tänker likadant. You can´t always be sitting pretty...
... även om det skulle innebära att man råkar i motsättning till personer, som man inte haft så mycket otalt med förut!
Det finns saker som är värda att ta en fajt för. Hundar är inte hela mitt liv och jag hade tänkt åka till Göteborg en helg i mars för att delta i ett upptaktsmöte för Gemensam Välfärd, en växande rörelse som vill göra något åt nedmonteringen av den offentliga sektorns verksamheter. Jag skulle vilja åka till vår rasklubbs årsmöte också. Bråken mellan hundmänniskor är vassare och värre än det ni ser på fotot där en vampyrvalp anfalls av ett trebent monster - och till skillnad från det här hundslagsmålet, så är hundfolksslagsmål på blodigaste allvar och tar aldrig slut. Visst önskar man slippa?
Ändå.... Det här är min rasklubb, det här är hundarna jag har levt länge med och upplevt så mycket med. Personsök i jordkällaren idag, valp avancerar i mörkret över utlagda rullande dräneringsrör, prasslande säckar med torra löv, skramlande påsar med tomma plåtburkar och en lättvippande bräda och hittar snabbt mattefiggen hopkrupen längst in, krafsande med fingrarna i murbruk och sand under stilla gnyende för att väcka intresse. Funkade utmärkt! Jag tror att vi har fler sådana collies i Sverige än i många andra länder. Den rasklubb vi har har gjort bra saker för de hundarna! Alla rasklubbar är begränsade av sitt regelverk. Ingen rasklubb kan på egen hand undanbe sig medlemmar med vissa åsikter ( till exempel åsikten att det är seriös uppfödning att kombinera två hundar med 5:or på skotten) eller avskaffa den rena prydnadshundsproduktionen och ersätta den med avel för mental och fysisk hälsa. Vill vi åstadkomma något sådant, då får vi åstadkomma det via andra instanser än den enskilda rasklubben.
Men det betyder inte, att man inte gör det man kan inom sin rasklubb.
Hmm... kanske dags att komma ut ur källaren?
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar