torsdag 4 februari 2016

BREVET TILL LANDSBYGDSMINISTERN

Öppet brev till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht  2016 02 03




Du har nyligen mottagit en petition med drygt 3 000 namnunderskrifter från den svenska djursjukvårdens branschorganisation angående hälsoproblemen hos de s k kortnosiga hundraserna.
Jag vill ge Dig ytterligare information i samma ämne. För att vara tydlig vill jag först påtala, att jag inte är uppfödare av någon ras eller äger trubbnosar; jag är inte involverad i utställningsverksamhet och inte heller medlem i Svenska Kennelklubben (SKK). Jag är vanlig medlem i Svenska Brukshundsklubben och - delvis p g a mitt yrke som läkare -   intresserad av hundars hälsa, anatomi och genetik. Hund har jag haft i närmare trettio år.
Efter att mött extremtrubbnosade hundar i mitt närområde, noterat deras andningsbiljud och tagit del av ett antal veterinärmedicinska studier av andningsproblemen hos dessa hundraser samt följt diskussionerna på nätet, måste jag säga: jag är förfärad.

Den alltmera exteriörinriktade aveln av sällskapsdjur – utseendeaveln – skapar djurhälsoproblem, som i Sverige aldrig skulle accepteras, om den drabbade lantbrukets produktionsdjur. Just när det gäller de extremt trubbnosade hundraserna tar aveln ett stort kliv över de gränser, som djurskyddslagen sätter. Det är inte rimligt, att hundar skall behöva genomgå operationer för att få någorlunda andningsförmåga!

Extremtrubbnosarnas problem har uppmärksammats av veterinärer internationellt i många år, men ingen förändring i den utställningsinriktade aveln har ägt rum – snarare tvärtom.
De svenska veterinärer, som nu har väckt frågan, har mötts av uppskattning hos brittiska och tyska veterinärer, som möter samma problem. På hemmaplan har de däremot utsatts för förlöjliganden och trakasserier på nätet av uppfödare av de extremtrubbnosiga hundraserna. Veterinärkårens kompetens och motiv har ifrågasatts på ett sätt, som skapar intrycket att man helst vill att ägare av trubbnoshundar skall undvika att rådfråga veterinär om sina hundars andningshälsa. Ägare av extremtrubbnosraser har uppmanats att hålla sig till särskilt vänligt inställda, namngivna veterinärer. Dessa veterinärer har av lätt insedda skäl inte alltid uppskattat att se sig beskrivas som ”trubbnosvänliga”. Det kan inte vara särskilt lätt att vara nybliven valpköpare mot bakgrunden av så mycket desinformation.

Delar av uppfödargruppen visar i diskussionerna på nätet en kunskapsnivå, som är uppseendeväckande låg. De vet helt enkelt inte, hur en normal hunds luftvägar är konstruerade. De förstår därmed inte heller, att deras hundar har svårt att syresätta sig. De kan uppenbarligen inte ta till sig den informationsfilm om tecken på andnöd, som SKK gjort. Med den ökning i efterfrågan och försäljningsmöjligheter, som de senaste åren har medfört, har de heller inga incitament för att ändra synsätt. Tyvärr tycks samma sak ibland kunna sägas om SKK:s exteriördomare.
SKK:s försök att förbättra uppfödarnas och domarnas kunskaper om och uppmärksamhet på andningsproblem har hittills inte givit något resultat. Mitt intryck är, att SKK inte saknar viljan att förändra – bara makt och möjlighet. Exteriöraveln fortsätter att premiera tilltänkta avelsdjur, vars övre luftvägar är genetiskt amputerade.
Valpköpare och försäkringsbolag för stå för kostnaderna.
Hundarna får ta smällen.

Sedan ett antal år är jag ansvarig utgivare för nätkrönikan Collievänner. Jag bifogar några av artiklar från hösten 2015 i förhoppningen att de skall ge en överskådlig bild av normal hundanatomi respektive extremtrubbnosanatomi avseende de övre luftvägarna. Om Du inte hinner något annat – se illustrationerna i Vindens portar!
Eller läs inlägget i dagens Svenska Dagbladet av två erfarna veterinärer, båda ögonspecialister, som beskriver plågsamma ögonproblem orsakade av samma förändringar av ansiktsskelettets utformning som leder till andningsproblemen hos extremtrubbnosar.



Svensk djurskyddslagstiftning är uppmärksammad och respekterad i andra länder. Den ger oss inte rätten att avla fram anatomiska defekter för att vinna på hundutställningar - eller för att kunna ta ut högre valppriser. Men som all annan lag, behöver djurskyddslagen implementeras.

Jag vill med detta brev be Dig om hjälp. Som landsbygdsminister är Du i slutändan ansvarig för djurskyddslagens efterlevnad. Den bästa insats Du kan göra för hundarna, för deras ägare och för de hälsomedvetna uppfödare, som faktiskt finns men som idag arbetar i motvind, är att tydligt markera att extremaveln på trubbnosraser är ett djurskyddsproblem, som inte längre kommer att tolereras. Det är troligen också det bästa stöd, som SKK kan få i sitt försök att få till mera sans och bättre kunskaper i hundaveln.



Med vänlig hälsning


Bodil Carlsson