KENNEL BEDOOMED

Kära läsare, jag ber om ursäkt för Anonym:s kommentarer. De höjer inte läsvärdet och de bidrar inte till ett gott intryck av renrasvärlden.  Kära Anonym, jag känner mig elak som har publicerat dina kommentarer, eftersom jag utgår ifrån att de skrevs i oövertänkt ilska med formuleringar, som du kanske ångrar nu. 
Kära läsare OCH Kära Anonym, jag har publicerat de här kommentarerna av ett enda skäl. Under ganska många år i hundvärldens utkant har jag fått intrycket att detta är en bransch där de som ingår i producentleden ibland på fullt allvar tror att de kan skrämma de som ingår i konsumentgruppen till att hålla tyst. De har fel. Polisanmäl mig gärna, Anonym. Jag tar inte illa vid mig. Jag ser fram emot ett förtydligande: om någon redovisar offentliga uppgifter från SKK:s Hunddata avseende icke namngivna uppfödare och hundar, vilken lag är då bruten? Och är SKK i så fall medskyldiga till brottet? Intressant!

Nej, Anonym, det som får mig att höja ögonbrynen är att du verkar tro att du kan tala om för mig när jag har diskuterat färdigt. De enda jag tar sådana order från är Gud och min mamma. Så om du vill att jag ska lyda, så måste du sluta vara anonym, Anonym, och berätta för mig vilken av dem du är.

                                                            * * *

Låt oss nu i stället betrakta kennel BeDoomed! Den ligger idylliskt ute på landet, det ser man på hemsidan. På hemsidan kan man också läsa följande idylliska mening:

”Vi följer givetvis SKK:s regler för avel, uppfödning och försäljning.”

Inte för ett ögonblick betvivlar jag att BeDoomed följer SKK:s regler och det är sorgligt, för det säger mer om SKK:s regler än om BeDooms praxis. Så här ser den ut, BeDooms praxis, i början och i slutet. Mellan 2001 och 2013 har man producerat 79 långhårsvalpar, fördelade på 19 kullar.

Det börjar med en tik född -98 med utställningsmeriter och inget annat, för det här är ju ett tag sedan. 2001 får hon kennelns första kull om 6 valpar. Pappan är en hane med 49 andra valpar efter sig förutom BeDoomeds förstfödda. Han har faktiskt gått ett MH och visar maxutslag på rädsla för dumpen med kvarstående rädsla 4; maxutslag rädsla för skrammel med kvarstående rädsla 4; maxutslag rädsla för spökena och en trea på skotten. (Hans pappa, valparnas farfar alltså, har i sin tur en 5:a på skotten och ett icke GK K-test. Det finns fortfarande, sägs det, folk som både förnekar att rädslebenägenhet är nedärvbar och att jorden är rund.)

I den förstfödda kullen finns tre hanar och ingen av dem går något MH. Det finns tre tikar också och av en märklig slump går alla tre tikarna sitt MH. Tik nr 1 visar 4 på dumpen med kvarstående rädsla 3; 4 på skramlet med kvarstående rädsla 3; och femma på skotten. Den tiken får två år gammal en kull om fem valpar med en hanhund där beskrivaren bryter efter skramlet. Hunden fick maxutslag på dumpen, kvarstående rädsla 4, och vid nästa maxutslag som alltså var skramlet bröt beskrivaren. Vi hoppas att det gick bra för valparna, SKK. De är avlade efter era regler, sägs det.

Tik nr 2 visar maxutslag på rädsla för dumpen och kvarstående rädsla 4; 4 på skramlet med kvarstående rädsla 4; maxutslag på rädsla för spökena, men bara 1 på skotten. Hon är så bra att hon får 13 valpar.

Tik nr 3 i första kullen har systrarnas höga rädsleutslag på dumpe, skrammel och spöken, men till skillnad från dem avreagerar hon fint och på skotten sätter hon en 2:a. Hon får också valpar, fyra stycken, men till henne har man valt en hane med låg rädsla, bra avreaktion och 1 på skotten. Grattis valpköpare, men ännu mer - grattis valpar!

Ja, det går ju ändå framåt här i världen, tänker man. Hur ser de senaste årens kullar ut på kenneln?

2012 kom en kull, båda föräldrarna egenuppfödda. Pappan har låga rädsleutslag och när han reagerar, så kan han reagera av. Mamman har maxutslag på ljud, men inga kvarstående rädslor och etta på skotten. Det är OK, tycker jag som också har haft livliga collies: man får gå i taket, bara man kan landa igen. Det där ser ju bra ut! Men vad hände med nästa kull?

2013 på BeDoomed lystes upp av en kull om fyra små. Pappan har ett bra MH. Mamman har 4 på dumpen med kvarstående rädsla 3; hon har 4 på ljudrädsla med kvarstående 3; hon har 4 på rädsla för spöken... och så har hon en femma på skotten.

Det är möjligt att den här varianten av avel bedrivs i överensstämmelse med SKK:s regler. Jag är rädd för att det kan vara så. I så fall behöver SKK ändra sina regler, för kullarna jag beskriver är – om ni ursäktar – inte i överensstämmelse med djurskyddslagens föreskrifter. Kontinuitet och obrutna traditioner i all ära, men snälla SKK – inte på det här sättet, väl?

Bodil Carlsson