söndag 31 oktober 2010

Gästskribentens inlägg

HISTORIEN UPPREPAS


Att collierasen har problem med rädslor är inget nytt. Inget som kom som en överraskning med MH. Redan för 55 år sedan hade collien fått dåligt rykte bland allmänheten för att "Lassiefebern" hade förstört rasen mentalt.

I mitten på 50-talet föll rasens reg.siffror katastrofalt. Från c:a 1000 reg/år till ett par hundra. Det gick i stort sett från ett år till ett annat. Collievalpar gick inte ens att ge bort. Åtskilliga avlivades.

Så trots att det inte fanns obligatoriska mentaltester, så hade rasen genuint dåligt rykte som spreds bland allmänheten utan internet eller den snabba kommunikation vi har idag.

I början på 70-talet infördes krav på Godkänt Karaktärsprov på utställning för att få tävla om certen. En majoritet av uppfödarna tyckte det var bra. Under ett antal år så verkade det som om enigheten om detta beslut förenade uppfödarna. Men så börjades det prata om att karaktärsproven var så lätta på vissa ställen. Bedömningen var orättvis. Det var någon annan hund som gick för den populära avelshunden etc. Kort sagt, snacket var igång... och med det försvann enigheten.

Man kan fråga sig varför? Collien hade blivit populär igen, det var relativt lätt att sälja valpar. Som mest reg. 1500 valpar/år och den siffran lågt stabilt under flera år. Det användes både hanar och tikar som inte klarade karaktärsprov. Ju fler som "bröt" mot den oskrivna regeln, ju fler använde dessa hundar. Hundar som inte själva hade några särskilda meriter användes i avel för att de nedärvde "skönhet" som prioriterades på utställning, både här och i rasens hemland.

Huvudets utformning och "uttrycket" och helst väldigt mycket päls fick stort utrymme i val av avelsdjur. I rasens hemland var detta de högst prioriterade avelsmålen och så blev det här också.

Redan i slutet av 80-talet på en domarkonferens höjdes röster för att rasens avelsmål måste ändras till förmån för bättre anatomi och rörelser. Detta från utställningsdomare. Collien låg i botten över raser som inte klarade karaktärsprov. Nu sa man att kravet på Godkänt karaktärsprov inte hade gjort rasen bättre. Flera uppfödare ville nu lämna SBK för att slippa mentala krav över huvudtaget.

Självklart gör inte ett krav att något förbättras om man bryter mot det!!!


I början på 90-talet skrevs motioner av uppfödare som ville avskaffa alla mentala krav och vi hade årsmöten som samlade över 200 medlemmar. I och för sig roligt med ett så stort engagemang i rasen, men tråkigt att det inte var för ändamål som hade gynnat hundarna. Dessa motioner röstades ner. Det har alltid funnits en majoritet för att collien ska vara kvar i SBK och ha samma krav som de andra bruksraserna.

I slutet på 90-talet infördes MH. Ett mer utarbetat sätt att mäta mentalitet på än karaktärsprov. Samtliga brukshundar födda från år 2000 ska ha ”Känd Mental Status” för att få registrera valpar i SKK. Det innebär endast känt resultat, inga krav på mentala egenskaper. Även hundar som inte klarat att ta sig runt banan får ”Känd Mental Status” om beskrivaren avbrutit.

När jag första gången såg rasspindeln på collie fick jag en chock. Jag visste att rasen var dålig mentalt, men inte så dålig. Detta spreds snabbt. På varenda konferens där man diskuterade mentalitet visades colliens rasspindel upp som avskräckande exempel.

Det man kan fråga sig är varför inte uppfödarna tog till sig av att collien fick "löpa gatlopp" så fort mentalitet kom upp i olika sammanhang.

Jag har suttit i Avels-Uppfödarkommittén i många år. Vi arrangerade konferenser med toppföreläsare där arvodena sponsrades av SCK. Kostnaden var således inte ett skäl till att en majoritet av uppfödarna inte kom, det var urbilligt. Samma personer kan åka mycket långt till utställning, så det är inte frågan om lång resväg heller. På en 2 dagars konferens hade vi en halvdag med mentalitet. Detta var anledningen till att man inte ville komma enligt de uppfödare jag frågat om detta. Man vill inte veta rasens Problem som alla talar om!!! Man kommer inte heller på varken SBK:s eller SKK:s konferenser. Man sluter leden och kan bara umgås med personer som delar uppfattningen om att collien inte har några mentala problem, förutom de med bra MH/MT som är aggressiva, vilket det inte finns något som ens antyder att så skulle vara fallet. Tvärtom, det är nästan uteslutande rädsla som gör att collies visar aggressivt beteende.

När kravet på Godkänt Karaktärsprov togs bort i början på 2000-talet, för att få vinna cert på utställning, så försämrades rasen mentalt på kort tid. Detta syns mycket tydligt på MH resultaten, framförallt på skotten.

”SBK:s mentala tester är inte utformade för collien eller andra vallhundsraser”. Sägs det. Hela tiden undanflykter för att slippa se sanningen. Att bara ha frivillighet som styrmedel har inte hjälpt för att förbättra rasen. Tyvärr är det bara krav som hjälper - eller marknadskrafter. Hade det inte varit för att hundarna lider av sin rädsla så hade det inte spelat någon roll, men rädsla hör till de mest stresshöjande faktorer som finns. Det är rädsla som utlöser aggressivt beteende, dessutom vet vi från humanmedicinen, även sjukdomar. Det finns ingen anledning att misstro att det även drabbar hundar.

Tydligen är det svårt att sälja collievalpar nu. Nog är det synd att det ska behöva gå så långt, att rasen återigen ska behöva rasa till ett bottenläge hos allmänheten för att uppfödarna ska ta itu med rasens rädsleproblematik. Alla som föder upp behöver köpare och köparna finns bland allmänheten som vill ha en kompis som hänger med på familjens aktiviteter utan bekymmer. Djungeltelegrafen informerade allmänheten på 50-talet att collien hade blivit nervös och inte var någon lämplig familjehund. Så då kan man tänka sig vilken genomslagskraft det ryktet har idag! Det hjälper inte att stoppa huvudet i sanden, det enda som hjälper är att uppfödarna gemensamt agerar och det snabbt. Den senaste siffran över hur många kullar som inte har valphänvisning är 59% hos långhåren, de allra flesta p.g.a. att inte de mycket låga kraven på mentalitet uppfylls. De enda krav för att få valphänvisning utifrån MH protokollet, är att det inte finns kryss i ruta 5 på kvarstående rädsla eller 4 eller 5 på skott. Det talar sitt tydliga språk att något måste göras.

Vid jämförelser med de andra bruksraserna, så finns det inte någon annan ras där man avlar på så stora rädslor som hos collien. Det är t.o.m. så att långhårscolliens genomsnitt är näst sämst av de c:a 70 raser där det finns en rasspindel.

MEN, det finns en skara med uppfödare som idogt arbetar för en mentalt stabil collie och som inte använder rädda hundar i avel. Som stödjer rasklubben och följer de krav som finns för valphänvisning.

Som väl är arbetas det för en förbättring på bred front för att förbättra colliens mentalitet. Tack till SCK:s styrelse, SBK, SKK, SLU och alla uppfödare och andra som hjälper till på olika sätt!

/Lolo Hawkins

6 kommentarer:

  1. Thomas Wallenberg31 oktober 2010 kl. 19:59

    Det här var verkligen en genomarbetad och bra text, Lolo. I klass med Berminges alster. Egentligen borde inget annat behöva tilläggas, men tyvärr lär det väl snäsas och tisslas i vissa led även den här gången. Beklagligt! Anledningen till att jaag personligen anser att utbildning och "Alla ska vara med"-mentalitet inte längre är realistiskt att hålla fast vid, är just de problem som Du tar upp i texten. Vissa vägrar helt enkelt att ta till sig ny kunskap, utan klamrar sig istället fast vid sin vansinniga världsbild likt Flat Earth Society. Allt som då återstår i slutändan är begränsningar i upfödarnas frihet, vilket jag hoppas på inför framtiden. Det är tråkigt att det ska komma till det, men å andra sidan är det ingen mänsklig rättighet att föda upp hundar, särskilt inte när man gör ett bedrövligt jobb.

    SvaraRadera
  2. Väl uttryckt och klokt tänkt Lolo!
    Du har så mycket större erfarenhet av rasen än vad jag har, även om jag noga följt min dotters uppfödning och sjäkv har en colliefröken sedan 3,5 år tillbaka.
    I övrigt har jag bara collieerfarenhet från min barn-och ungdom.
    Minns min första collievän (Fellow) - en grandios sobelhane, trygg, stabil, glad, vänlig...you name it....
    Som hundtokig unge (i 10-11-årsåldern - vi talar 1952-53...)tjatade jag mig till att få gå ut med diverse olika hundar (på den tiden släpptes ungar i den åldern ut med andras hundar...). Fellow blev min absoluta favorit! Vi gick lååånga promenader, gick hem till mig, jag åt mellanmål (som delades av Fellow), mina hundälskande föräldrar och bror var oerhört förtjusta i honom. Vår katt Mirre och Fellow var bästisar och bundis....
    Ingen hade en tanke på att Fellow skulle ha dåliga nerver - han var stabiliteten personifierad. Hälsade artigt på andra hundar, var någon "oartig" så seglade han bara förbi.
    Fellow var en god, klok hund - jag kände mig fullständigt trygg med honom och vi kommunicerade väl.
    Inte för att jag visste så mycket om kommunikation hund-människa, annat än det min pappa (som fött upp bl a schäfer) hade lärt mig - men Fellow visste - han lärde mig!
    I ett antal år hämtade jag Fellow nästan varje dag, vi tillbringade många timmar tillsammans. Varför vår vänskap tog slut minns jag inte riktigt....
    Men jag tror att mina skoltider inte riktig passade till slut och så.....var Fellow borta en dag...

    Jag minns honom dock så kristallklart, ser hans färger, kan känna hans päls, se hans kloka lugna blick, se hur han och vår katt Mirre låg och gosade på golvet i vardagsrummet i mitt föräldrahem i Smedslätten.
    Fellow ryggade aldrig för något, gapade aldrig över något,mötte allt och alla med vänlighet och elegant viftande svans, "pratade" gärna, väldigt socialt, så fort man pratade med honom. Ställde glatt upp på alla mina påhitt - leta efter saker - bada i plaskdammen på Solviksängen (!), sitta kvar och sedan leta reda på mig, som kutat iväg och gömt mig i skogen...
    Fellow var hos oss en nyårsafton, hans husse skulle resa bort. På den tiden var det inte alls så mycket vansinnessmällande som nu, men pappa och min bror hade köpt några raketer som smälldes av i trädgården kl 24 00.
    Mamma och jag stod på förstubron och tittade, Fellow låg på golvet i vardagsrummet och sov som en sten...
    Så är en collie för mig - så vill jag se ALLA collies igen!


    (Har haft den sanslösa turen att, sedan 1980, inte ha haft en skottberörd hund - haft golden, har västgötaspets och collie)

    SvaraRadera
  3. HEJ!

    Tack för så många kloka ord Lolo, det är nyttigt att titta i backspegeln ibland för att kunna gå framåt igen!

    SvaraRadera
  4. Tack för era vänliga ord!
    Britta, jag önskar att vi kommer därhän en dag då det finns många Fellow.

    SvaraRadera
  5. Veldig bra innlegg,ikke veldig positivt for rasen men viktig allikevel.

    SvaraRadera