En nätkrönika för alla vänner av collierasen. Ansvarig utgivare: Bodil Carlsson, medlem av Publicistklubben och Reportrar Utan Gränser
tisdag 12 oktober 2010
DATAINSPEKTIONENS JURIST...
...svarar vänligt, att man inte kan åta sig att granska och bedöma en individuell text. Inte ens om den innehåller exempel på vad som kan vara resp inte vara förenligt med PuL. Man får i stället komma med raka frågor.
Ja, det hade jag väl kunnat räkna ut själv, om jag hade tänkt till lite! Att skicka iväg en snutt text och be om Datainspektionens granskning skulle lätt kunna uppfattas som att man ber om att få en sån där stämpel, ni vet - den här gången en stor grön en: "JA, DU FÖRSTÅR DIG PÅ PuL!"
Sedan skulle det kunna vara fritt fram att festa loss med mer eller mindre skickligt dolda personangrepp. Folk skulle tro att det var den gröna stämpeln som gällde. Folk skulle kunna tro att man har rätt i vad man än skriver, för den som skriver har koll på PuL. Folk skulle kunna tro att man har rätt i vad man än skriver, och rätt att skriva det också, för att man är en person som vet hur man kontaktar myndigheter.
Folk skulle, kort sagt, kunna tro att för att man en enda gång på en enda text har fått grön stämpel från Datainspektionen, så måste allt man därefter lägger ut på nätet vara OK och inte gå att ifrågasätta.
Tack gode gud för juristernas lågmälda orubblighet!
Direkta frågor får man däremot ställa, så då gör vi det. Att skriva om kommer att ta oändligt med tid och sedan dröjer svaret kanske någon vecka. Är det vad juristen kallar för "en mera omfattande frågeställning", så kan det beslutas motsvara ett ärende och då tar det ett par månader innan juristerna har tänkt färdigt och kommit med sitt svar. Säkert kommer även ett sådant svar att säga att "man i varje enskilt fall måste betrakta sammanhanget", precis som det står på Datainspektionens hemsidor - f ö intressant läsning, som ger en annan bild av hur PuL faktiskt fungerar än vad man kanske tror, när man läser vissa påståenden på nätet.(Se länk)
Hursomhelst! Även om det tar tid och även om svaret dröjer, är det värt att göra. Taktiken att vara obehaglig - att få folk att hålla tyst i känslan av att betydelsefulla personer kan bli arga och att det det lätt blir väldigt jobbigt, eller t o m riskabelt, att säga sin mening - har pågått på tok för länge i hundvärlden. Den taktiken är en bluff. Den fungerar bara så länge man inte synar den.
Om vi kan bli av med den, får vi fler som pratar och flera sådana diskussioner som vi har haft här på sistone. Det är väl värt att lägga lite tid på?
Bodil Carlsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar