OM TAKTIKEN ATT VARA OBEHAGLIG OCH FRAMTIDEN FÖR CESZKY TERRIER

Del 1)

När man ligger platt en hel vecka och inte orkar så mycket, rinner tiden förbi som i ett timglas. Inuti skallen gör tankarna samma sak. Fördelen är att det ena efter det andra dyker upp bland sandkornen.
Till exempel mindes jag plötsligt något som en engelsk hundjournalist skrev förra året. Det var en översikt över vad som hänt på hundfronten, i olika rasklubbar, med olika hundraser. Jag vill minnas att huvudämnet var den arma Cavalier King Charles och hur personer hade bemötts av vissa uppfödare i sin egen rasklubb, när de tog upp syringomyeli – ingen vacker berättelse, apropå taktiken att vara obehaglig. Journalisten kom i varje fall in på den lilla rasen Ceszky terrier – liten hund, liten numerär och liten avelsbas – och sa, som om det vore en självklarhet: att hon trodde att det trots allt fanns hopp för rasen i England eftersom ett par journalister på rikstäckande dagstidningar hade blivit valpköpare.
Fundera på den meningen en stund! Ser ni vad det står?

Sedan fick jag höra en berättelse som går femton år tillbaka. Rasklubben för collie har årsmöte och stormigt värre är det. Ja, ni vet ju hur mycket väsen folk påstår att det är i just vår rasklubb? Just den här episoden var ny för mig.
Vad hände? Val till styrelsen. En person kandiderar. Andra står upp och skriker, buar, gör grimaser, knackar sig i pannan för att visa vilken vedervärdig människa detta är....
Vem skriker? En grupp av de dominerande uppfödarna. Vem är idioten som vill sitta i styrelsen? Kryss i rätt ruta! Är hon 1) en känd kriminell 2) en individ med extrema politiska åsikter eller 3) en valpköpare?
Rätt svar: ruta tre. Personen var valpköpare. Hon hade haft den dåliga smaken att komma på kant med uppfödaren av den valp hon köpte. Hon hade ovanpå det vågat skriva en insändare i Hundsport om vad hon tyckte om ensidig exteriöravel. Därmed var saken klar: hon fick vad hon förtjänade. Att bli skandaliserad av ett gäng vuxenmobbare inför sittande årsmöte.
Var vuxenmobben i minoritet? Jadå, men det har aldrig hindrat den. Majoritetsbeslut är för andra. Bar den sig sanslöst illa åt? Jovisst, men det har aldrig heller hindrat den. Vanligt hyfs gäller inte för alla inom hundvärlden. Bär de sig likadant åt på sina vanliga civila arbetsplatser? Garanterat inte, för då får man kicken.
Tänk er nu att en vanlig hundägare med jobb på en dagstidning och kameran tillgänglig hade deltagit på det årsmötet! Hade de skrikande nyllena gjort sig bra på bild?
Min gissning är att de hade varit hövligt tysta och på vanligt civilt sätt helt enkelt röstat emot. Det är ju vad man brukar göra i resten av verkligheten, när någon satsar på en post som man inte vill se dem på.

Det finns tyvärr anledning att dra upp en femton år gammal händelse. Taktiken att vara obehaglig används fortfarande flitigt. Fortfarande finns folk som tror att de inte behöver lägga fram sina åsikter på vanligt sätt, eller att de har någon konstig rättighet att bete sig illa mot andra.
Och precis som den engelska hundtidningsskribenten tror Collievänner, att insyn och offentlighet är ett bra botemedel mot konstigheter.

Bodil Carlsson