TAKTIKEN ATT VARA OBEHAGLIG

Eftersom PuL är svårtydd och det inte har funnits så mycket fysisk ork den här veckan, har det blivit en del annat. Läsning framför datorn, t ex. Det kändes bra att följa med i diskussionerna om rasklubbens förslag att gruppera uppfödare. Det var så roligt att jag blev lite paff.
Hur kommer det sig att man blir så överraskad och glad av ett vanligt meningsutbyte i vanlig samtalston???
Därför att det har varit alldeles för lite sådant!

PuL är en lag från 1998, reviderad 2007, som kom till för att få kontroll och insyn i dataregister. Myndigheter, sjukvård, föreningar och företag ska inte hur som helst utan vårt tillstånd kunna registrera och framför allt inte sprida uppgifter om oss på nätet. Det ska givetvis inte privatpersoner heller få göra. Lagen är bra och nödvändig. Men den har ett par viktiga undantag. Att ”behandla ostrukturerad personuppgift”, d v s nämna personer i löpande text på en webbsida i ett relevant sammanhang, är inte ett brott mot PuL, säger PuL. Såvitt inte avsikten är att förtala eller hänga ut dem p g a etnisk bakgrund eller sexuell läggning, eller sprida ”felaktiga eller missvisande” uppgifter. Man får inte heller lov att samla mängder av uppgifter om folk och lägga ut dem.

Exempel! - obs!
1)Bloggen Collievänner känner till att en person färgar håret med ett visst medel, betalar si och så mycket i skatt, har sina barn på ett kooperativt dagis, ogillar fiskbullar, sjunger falskt i duschen och röstar på Moderaterna. Vi får den ljusa idén att skriva allt detta på bloggen. Skulle det vara ett brott mot PuL? Ja, solklart! Vi har varken orsak eller rätt att sprida den här typen av personliga uppgifter och enda anledningen att göra det är väl att trakassera den stackars människan och få henne att känna sig obehagligt påpassad. Så även om uppgifterna är oförargliga, är inte spridandet det.
2)En blogg påtalar en konstig, missvisande formulering i Hundsport och ifrågasätter om uppgifterna kan vara riktiga. Bloggen refererar kontakter med en statistikansvarig i en förening. Brott mot PuL? Självklart inte! Bloggaren formulerar en frågeställning och ställer frågorna till den person som bör tillfrågas. Det är (gudskelov) en rättighet som alla har. Tankeverksamhet på nätet är laglig.
3) En annan blogg påstår att lätt identifierbara personer i en förening avsiktligt felhanterar statistik. Brott mot PuL? Kanske – men inte säkert. Den som bemöter sådant snack har nog däremot ingenting att frukta från PuL, så länge bemötandet håller sig till sakfrågan. Här är det ju inte så, att man drar fram någon stackars ovillig privatperson i oönskad offentlighet. Tvärtom! Här är det så att bloggaren alldeles självmant kliver fram i nätets offentlighet och väldigt gärna vill bli läst av så många som möjligt. Då får man nog också tåla att bli svarad. PuL räddar en inte från att stå för det man har sagt.
4) En blogg skriver ut ett personnamn och påstår att bäraren av det namnet, medlem i organisationen si och deltagare vid tillställningen så, är en ”stalker” som från olika datorer hemsöker andras bloggar och hemsidor. Googlar man på namnet, får man fram en person aktiv i en viss organisation, närvarande på en viss tillställning. Det tar vem som helst fem minuter att få fram klubbtillhörighet och telefonnummer för den personen. Haken är bara att han är djupt och övertygande häpen över vad han får höra och komplett ovetande om att hans namn sprids på nätet. Småsaker i nätförtalets stora fula värld, visst. Men inte så små att inte bloggaren omsorgsfullt städar bort dem. Brott mot PuL? Såvitt jag förstår solklart – och det visste nog bloggaren också.

Nu ska jag tala om vad jag tror att PuL inte är.
PuL är inte till för att någon lite hotfullt ska säga åt oss andra att ”sila snacket, annars ligger man risigt till”.
Det är vad jag tror. Men eftersom PuL är svårtydd och eftersom jag inte är proffs, skickar jag nu den här texten med exempel till Datainspektionen och frågar om jag har förstått lagen rätt. Så länge folk i hundvärlden tror att det går hem att be andra tänka sig VÄLDIGT noga för innan de skriver.... kommer vi alltid att ha anonyma diskussioner. Eller inga alls.
Och då vinner den ju – taktiken att vara obehaglig.

Bodil Carlsson