Ingenting blev som tänkt den här veckan. Utlovat fint väder och sex lediga dagar – här skulle fixas! Lilla Grå skulle köras in. för det är länge nu som hon har sprungit mycket längre och mycket fortare än vi stelbenta gamlingar klarar av. Dags för sulkyn! Sedan skulle fåren klippas rena, stängslen flyttas, Fåravelsförbundet snackas allvar med inför vintern – finns en tillåten lägstatemperatur för utelevande får med ett busskurliknande bygge som enda skydd? - och, ja, komposterna skulle omhändertas och rabatterna rensas...
Fint väder fick vi, resten var bara att glömma. Höstfärgerna flammar vilt och det stoppljusröda som sticker ut nedtill i synfältet är min nästipp. Det hopsjunkna hostbyltet som kurar på trappen när resten av familjen drar iväg är jag. Den avtacklade åldringen som kämpar sig ner till stallet med en skål kattmat och blir biten blodig i tummen av stallkatten som tack för hjälpen är också jag. Jag är i för dåligt skick för att springa efter stallkatten med ett baseballträ.
-Skyll dig själv! säger maken när han kommer hem igen. - Vem har vant katten vid råa prinskorvsändar?
Mina tummar ser inte ut som råa prinskorvsändar. Boken som mannen har lånat åt mig och påstår är en bra deckare är en taskig Stephen King-kopia, men jag orkar inte springa efter honom med baseballträet heller.
Det har varit synd om mig hela veckan. Som tur är för vår omgivning är vi kvinnor iallafall inte gnälliga när vi är sjuka.
Trevlig lördagskväll alla!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar