TVÄRTOMENKÄTEN

Det finns ett RAS som är tvärtom mot colliens och en enkät, som är som ett negativ av vår.
En ägarenkät för några år sedan visade att valpköparna var mycket nöjda med sina hundars mentala egenskaper. Hela 94% sa att de var belåtna!
80% av hundarna i rasen beskrevs som glada och lekfulla, men ändå med bra förmåga att koppla av när det var läge för stillhet. Överlag var hundarna sociala – bara någon enstaka procent beskrevs som ”blyga” i kontakten med främmande.
63% uppfattades som sällan rädda, 4% som absolut orädda. Det blir alltså två tredjedelar! Bara 2% beskrevs ofta visa rädsla.
Mellan 1980 och 2001 gjorde 185 hundar av denna ickebruksras BoK-testet. 184 godkändes.

Den rasklubben säger kortfattat, att deras hundars goda mentalitet bör bevaras, gärna genom att man använder sig av MH. Men det är inte där rasklubben lägger krutet. Den ärftliga hjärtklaffsdegenerationen, som upp till 30% av deras hundar har vid fem års ålder och som blir ännu vanligare längre upp i åren, bekymrar. Syringomyelin bekymrar. TESTA ERA AVELSDJUR! säger den rasklubben till sina uppfödare. AVLA INTE PÅ DJUR MED SYMPTOM!
Hur i fridens namn kan två sådana sjukdomar få en sådan utbredning? Liten ursprunglig avelbas, när rasen rekonstruerades. Ovanpå den smala grunden kom en flaskhals under 50-talet, då ett fåtal framgångsrika utställningshanar användes i sådan omfattning att alla nu levande hundar av rasen är släkt med dem i högre eller mindre grad. Och så var den saken ordnad!
Känns det igen?

Cavalier King Charles är en charmerande liten ras, som dragit en riktig praktnit i lotteriet om nedärvda problemgener. Den står med två livshotande sjukdomar och dess chans att överleva är en rasklubb, som lägger korten på bordet. ”Det viktigaste är att hålla inaveln i schack samt undvika att avla på hundar med symptom”, säger rasklubben. Annars förvärrar ni problemet!
Vem som vill kan läsa. Det ligger på rasklubbens hemsida. Inget hålls hemligt. Inget är nedtonat. Sitter cavalieruppfödarna och ylar om att man inte ska prata så mycket om det där och inte stirra sig blind på hälsan, man måste ju tänka på mentaliteten också? Påstår de att hjärtklaffsförändringarna är valpköparnas fel?


Vår ras drog en annan nitlott. Finns ingen anledning att belasta magnetkamerorna med collieskallar, för syringomyeli är inte ett hot mot våra hundar. Vi behöver inte låta veterinärerna lyssna på colliehjärtklaffar eller ultraljuda dem, för det är inte våra hundar som har 90% drabbade när de är tio år. Tacknämligt nog leker de fortfarande glatt och promenerar länge med oss i den åldern!
Däremot har vi ett annat problem.

Om rasklubben för CKC spaniel idag beslöt sig för att deras uppfödare måste börja hårdsatsa på MH, så skulle jag tycka att den hade fått hjärnsläpp. Däremot har den verkligen anledning att fortsätta hjärtundersöka och göra MR och följa forskningen på den genetiska bakgrunden. Måtte de lyckas bevara sin ras!
Colliens rasklubb har anledning att prioritera MH och ta fram MH-baserade avelsvärden för vår ras. Håll den effektiva avelsbasen stor och undvik att avla på hundar med symptom, annars förvärras problemet – är vad vår rasklubb har sagt till uppfödarna hittills. Nu säger den snart något i stil med ”Använd hundar med en genetisk bakgrund som gör att problemet minskar!”
På väg hem från Lövudden ringde jag min gamla uppfödare och berättade. Hon sa:
- Äntligen! Efter alla dessa år!

Bodil Carlsson