HERTIGEN FRÅN HAVET

Ibland funderar man ju på hur hon presenterade honom. Vilken sorts skepp tog honom dit? En smidig loggert, smugglarnas favorit på den tiden, eller ett anständigt handelsskepp? Ett spanskt fartyg på väg att forsla franska trupper till Irland för att falla England i ryggen?
Ingen aning om hur det gick till och kanske inte ens de minnesgoda walesarna vet det längre. Hon kan ju för all del haft goda skäl att inte säga så mycket om det. Men var den mannens resa än började, så slutade den på en strand i Wales där han tog sig upp på fötter och upptäckte att han var en av de överlevande. Och där någonstans hittade hon honom, den walesiska adelsflickan som ingen ville gifta sig med.

Johan hade nästan rätt. Det blev ett hus fullt av barn utan ärftlig sjukdom. Lolo, du har precis förlorat hundra spänn, två gånger om, för den kvinnan gav inte upp för motstånd och inte födde hon upp collies heller.... Hon hade en klar blick för vad som behövde göras och beslutsamhet att genomföra det – och si! det gick hem!
Men vad kan hon ha kallat den där utblottade spanske killen för? Tänk er när han skulle presenteras för det insnöade ättestolta lilla bekantskapeskretsen, för tjänstefolket och prästen. Conde del Lugre? Duque del Mar?
Greve av loggerten, hertig av havet... Tja. En bra karl är en bra karl, oavsett vad han kallas för. Eller hur, tjejer?

Bodil Carlsson