... apropå bakgrundsbruset och det som är något annat. Både händelserna kommer från Wales.
Där skjutsades vi runt på små vägar för att se på hundar och vår guide saktade in på en plats uppe bland kullarna och gjorde en bekymrad gest åt en gård som låg för sig själv uppe på en sluttning. Dit hade han tänkt ta oss, för där fanns riktigt bra hundar som han ville att vi skulle få träffa. Men det passade inte riktigt bra för tillfället, för en medlem i familjen var svårt sjuk.
Vår guide kunde inte förstå hur någon i den familjen hade råkat ut för en sådan sak, för på båda sidorna var släkten friska och hårt arbetande människor som levde sina liv utan några konstigheter. Ingen hade någonsin råkat ut för något liknande och folket i trakten hade inte ens hört talas om en så hemsk sjukdom förr. Ändå var den där mannen så illa däran. Hur kunde sådant hända?
Det är en gudskelov ovanlig, men välkänd sjukdom med recessiv nedärvning. Mannen på den gården hade föräldrar som vardera bar på en muterad gen och själva var alldeles kärnfriska och lyckligt omedvetna. Hur skulle de ha kunnat förutse vad som skulle hända ett av deras barn?
Den andra historien hände under tidigt artonhundratal. De walesiska adelssläkterna var avgrundsstolta över sin bakgrund och sin historia och väldigt noga med hur jorden och godsen fördes vidare - så de gifte sig med sina kusiner och sysslingar, i generation efter generation. Och där stod nu en viss adlig familj, som hade gjort sig känd för " hereditary insanity", sinnesjukdom i släkten (ingen närmare beskrivning, så det kan ha varit en av flera tänkbara)... med en enda arvinge. En ung tjej, som inte ens de mest jordsnikna grannädlingarna ville gifta bort sina söner med. Den sista av sin ätt. För det blev inte så många barn i släkten heller längre.
Den ena historien är bakgrundsbrus, det som inte går att förutse. Den andra är något annat. Vilken av dem påminner om hundavel?
Och hur tror ni den sista kvinnan i ätten löste problemet? :-) Förslag välkomna!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar