måndag 21 mars 2011

KRISTALLKLART

Jemima Harrison var på Cruft´s i år också och vad hon har att säga om den napolitanska mastiffen kan ni läsa själva. För min del blundade jag när jag såg fotona och sedan hoppades jag att de var manipulerade – men det är de förstås inte. Hundarna är verkligen instoppade i de där vanställda kropparna. Inlägget kom den 11 mars och har hittills 220 kommentarer.

Det är intressant läsning på flera sätt. Mastinofolket rycker på vanligt vis in i organiserat försvar av vad de tror är rasens heder och de gamla vanliga, välkända argumenten radas upp på det gamla vanliga pärlbandet. Man har hört alltsammans förut, fast då handlade det inte om mastinos. Ni måste fråga om lov innan ni visar bilder på hundar! Även när det handlar om hundar som har tagits till Cruft´s för att visas upp för hela världen? Varför visar ni bara de här hundarna, när det finns mindre extrema! Kanske det – men de mindre extrema kvalificerade sig väl inte för Cruft´s då? Ni ska inte komma här och klaga på våra hundars hälsa, för ni har aldrig haft en! Behöver man det för att se att det är ett problem för en hund att kinderna svänger som draperier nedanför käkbenet och att ögats nedre kant hänger halvvägs ner mot hakan? Jag älskar mina hundar som jag älskar mina barn! Säkert, men dina barn älskar du kanske även om de har normala ansikten?

Sedan kommer en välbekant diskussion om speciellt uppfödarkänn för hur man avlar på hund jämfört med hur vetenskapen numera ska styra allt med sina siffervärden. Någon påminner om två intressanta artiklar i en känd veterinärmedicinsk tidskrift om vanliga exteriörrelaterade sjukdomar i de 50 vanligaste hundraserna, sådant som infektioner i djupa hudveck och ögonproblem orsakade av hängande ögonlock och får veta att det är minsann inte gratis att komma åt texten – man får betala! Typ tjugo pund kostar det! Hunduppfödare sysslar bara med en hobby!
Och då säger den andra hundintresserade människan: ”Jaså? Folk som föder upp för att ställa ut säljer sina valpar och sina avelshanars tjänster för ett skapligt pris. De kanske inte kan försörja sig på det, eller ens göra en bra förtjänst, men det höga priset är antagligen berättigat med tanke på veterinärkostnader, anmälningskostnaderna för utställningar och resor och annat. Menar du verkligen att kostnaden för att skaffa sig kunskaper inte hör hemma här?”

Och så fortsätter hon: ”And if the science is too difficult for you and you can´t understand it or find anyone to explain it to you, you´ve no business messing about with an animal´s genetic and structural conformation using outdated psudoscience...”

Just så ser det ut för de flesta av oss vanliga hundintresserade, tror jag. Om ny kunskap är för svår för er och ni inte kan förstå och inte hitta någon som kan förklara för er, då har ni ingen anledning att soppa till ett djurs genetiska och strukturella byggnad med föråldrad låtsasvetenskap.
Kristallklart!

Bodil Carlsson

7 kommentarer:

  1. En osteopat berättade för mig att han hade en Napolitansk mastiff som regelbunden patient. Huvudet var så stort och tungt i förhållande till kroppen att hunden fick ont i nacken. Det började redan i ettårsåldern. När hunden fått behandling och var smärtfri så lekte han och var hund! När han slutade leka var det dags för nytt besök.

    SvaraRadera
  2. Efter ha sett bilderna på mastiffen undrar jag hur domaren kan lyfta fram hunden som ett exempel på en frisk, funktionell hund... Har han inga ögon i skallen?
    Frågan är om man rent av ska förbjuda hundställningar där titlar står på spel? Låt det vara en lek, istället för en prestigejakt som går ut över hundarnas hälsa. För det har gått alldeles för långt - i år igen...

    SvaraRadera
  3. Med tanke på att man i Sverige parar Mastinos regelbundet med kobimationen C+D höfter så känns det som att de extrema fallen är inte dem vi enbart borde fundera på. Kollar man även på snmk.se så ser man på deras vinnarsida att det finns massor med extrema fall och att de moderata, som ser mer ut som den gamla typen av mastino, är väldigt få och ser fortfarande inte ut som de borde.

    Sedan undrar jag, om en viss uppfödare som diskuterar på PDE bloggen, inte förstår att även om inkorsning skedde för inte så länge sedan så behövs det mer om hundarna har stora problem med hälsan. Uppenbarligen finns det för lite material inom rasen med friska höfter och icke extrem typ.

    SvaraRadera
  4. HEJ!

    Min lediga dag börjar med strålande sol, men det ändrade sig snabbt och solen gick i moln, då jag gick in på Jemaima H. blogg.
    Fy för den lede!!! Tittade på bilder på både Mastifferna och Bassethundarna och det är så man vill gråta, hur kan man tycka detta är bra och vackra hundar??? Jag förstår inte, på fullt allvar.
    När man sen läser, och då var jag tvungen att läsa två gånger om den Engelska settertiken med dryga 30% inavelskofficient kände jag bara, jag orkar inte läsa alla kommentarer. Det kommer att sluta med hjärnblödning!!

    Läs brevet som ordförande i Royal Society for the prevention of cruelty to animals skrivit till kennelklubben, ska bli intressant att läsa deras svar så småningom.
    Detta fick mig på lite bättre humör precis som berättelen om Dalmatinertiken som också var med på Crufts, det finns lite hopp för de brittiska hundarna!
    Likaså känns det som om vi här i Sverige ligger lite i framkant i de här frågorna, tack och lov! Även om det finns saker att förbättra, jag håller med dig Johan utställnigsverksamheten behöver ses över!!

    Vad jag har så svårt att förså är varför SKK i sin verksamhet ger så stor plats till utställningarna och premierar uppfödare som ställer ut, var finns priserna och uppmärksamheten i hundpressen som visar på uppfödare som sätter hälsa och välmående i första rummet???

    Nu ska jag ut och njuta av vårsolen med mina friska, glada och positiva tyrbenta kamrater!!

    Tjingeling Bettan

    SvaraRadera
  5. Bettan, de där priserna kanske kommer....
    SKK är på väg bort ifrån den gamla "glansen-i-ringen"-koreografin. Fick artikeln ur Dog World, The Swedish Experience, skickad till mig sav vänliga Dog World-redaktionen. Handlar om SDR i Sverige (hoppas jag vänt bokstäverna rätt nu). Domaruppmärksamhet på extrena exteriördrag, alltså. Gissa vem som skrev och på glimrande engelska?
    CS-medlemmen Göran Bodegård. Aye, the times they are a-changing!

    SvaraRadera
  6. Jag vet inte vilken blogg ni talar om men jag vet att England - GB och deras avel är i bland mkt extrema, varför förstår jag inte.
    Jag vet att deras avel och kennelverksamhet är hemsk jämfört med oss i Sverige.
    Det är mkt vanligt att man hyr ett ställe ( många ggr tillsammans med annan ) och hyser in sina hundar där, i burar :-(
    När hundarna inte längre fungerar som show eller valpmaskiner säljes dem som PET hundar.
    Min vän som har eng cocker sp har besökt många fina stora cockerkennlar, fina menar jag med fina showhundar. Han har sällan varit imponerad utav deras hunderier, hundar i burar, kennlar och tjänar endast ett syfte...Pengar.
    Många ggr bor inte ens kennelägaren på platsen där hundarna bor på..Usch !
    Konstigt nog har jag sett ( på bilder) flest " sunda " hundraser i Usa som tex blodhund,
    St bernad, mastiffer m.m.
    Sämst är faktist england med sina extrema typer.
    Jag vet inte, kanske fungerar djuraveln bättre i Usa med alla sina lagar och djurpoliser, England finns det mkt skit inom aveln.
    Fast inom katteriet är Usa hemska med alla sina extrem typade katter där näsan sitter i pannan, katter som knappt har öron m.m. Eller är det england som även har dessa raser, hmmm !
    Hemskt är det iallafall.
    Förstår inte varför folk ens kan köpa sådana här hundar som är så extrema i typ....
    Så vist är vi skonade för mkt i Sverige med vår lag. Vi tar inte bort stämband eller opererar bort klor på djur, eller opererar för skönhet.
    Innan vi var med i EU fick vi inte ens IMP
    shar pei.
    Vänligen Pia
    hillslettens@hotmail.com

    SvaraRadera
  7. Känner inte att jag litar på att somliga någonsin kommer att förändras;-) Ibland tror jag det bara passar sig bäst för stunden, vänder kappan efter vinden så att säga.

    Men visst lite längre har vi kommit här i vårt avlånga land, tror Per-Erik Sundgren och några andra lade grunden för den förändring som ändå blivit under den tiden jag verkat som uppfödare.
    Trots positiva förändringar tror jag vi har långt att gå ännu för att återta renrasuppfödarnas goda rykte.

    Tjingeling Bettan

    SvaraRadera