"We have recently been to the House of Commons on your behalf and met many members of both Houses. We told them of our tremendous interest in the abnormalities of some of the dogs that we are called upon to treat; and explained that our concern is that dogs are being bred and born into this world to suffer throughout their lives from certain conditions which probably could be prevented."(Läs mer på ”Pedigree dogs exposed – The blog”, se länk till höger)
1963 berättade alltså ordföranden i Brittiska veterinärförbundet- smådjur, (BSAVA) detta för sina kollegor på en kongress. Det är i år fyrtioåtta år sedan denna händelse. Tanken svindlar. Om det redan för snart ett halvt sekel sedan var så illa ställt med vissa rasers hälsa att veterinärerna såg sig tvingade att uppsöka de styrande i landet för att berätta om sin oro, hur är det då idag?
Vi ser på bilder hur raser förändrats rejält sedan 1963. Min gissning är att det är långt värre idag. Som veterinär måste det vara sorgligt att behöva behandla hundar som skulle kunna ha förskonats från sina problem. Om det inte varit för att uppfödare och domare (inte sällan samma personer, kanske?) bestämt sig för att befästa vissa exteriörmässiga drag inom respektive ras.
För vems skull? Det var inte hundarna som bad om det, så mycket vet vi.
Låt oss ta engelsk bulldog som exempel, en ras som uppenbarligen ytterst sällan kan föda fram valpar normalt, utan måste förlösas med kejsarsnitt. Enligt Darwin’s teori om det naturliga urvalet skulle denna ras idag sannolikt vara utdöd, tikarna skulle dö under valpningen. Andra raser lider av svåra hudinfektioner pga ett överflöd av extra hud som några människor någon gång ansåg skulle göra hunden vackrare eller kanske mer särpräglad. Ytterligare andra raser kan vara blinda, döva, rörelsehindrade, lida av andningssvårigheter osv. Listan på vanliga defekter kan tyvärr göras väldigt lång. För det är defekter. Om det naturliga urvalet fick styra skulle vi ha betydligt färre hundraser idag, men troligen också betydligt friskare.
Det vilar en slags konstgjord andning över hundaveln. (vissa kallar det extremavel men när det extrema blir normalt - vad händer då?) Operationer, mediciner och specialbehandlingar tycks legitimera en form av djurplågeri som man inte trodde att den moderna människan skulle acceptera.
Om det finns en respirator som underhåller denna konstgjorda andning och dagen närmar sig då den kopplas från, då kommer i alla fall inte jag att vara där för någon räddningsinsats för uppfödare med andnöd…
Nu får det vara slutexperimenterat!
Johan Nilsson
Det jag tycker är så lustigt är att flera raser idag är ju markant förändrade från de ursprungshundar som reggades först i rasen. Det är ju bara att titta på Shelties och Collies för att förstå det; Shelties ex. började inte se ut som nuvarande Shelties förrän runt 30-talet, fast de började reggas vid slutet av 1800-t/början av 1900-t! Tidigare såg de ut som en mindre variant av bordercollie.
SvaraRaderaÄndå så håller man fast vid rasstandard och prat om att värna och bevara raserna som de såg ut från början. Och absolut aldrig tillåta förändring, inkorsning av nytt blod och variation för att få friskare hundar; för att då förändrar man rastypen. Jag förstår inte riktigt hur det är möjligt att vara så blind- i ena varvet påstå att mentala förändringar får göras eftersom raserna används till något annat än ursprungsuppgiften idag och samtidigt blunda för att typen är helt annorlunda från ursprungliga typen men inte tillåta förbättringar/förändringar.
Jag sitter och tittar på föreläsningar på SLU om nyttjande eller utnyttjande av husdjur i avel. Där talar man om vad det kostar att avla fram vissa egenskaper. Inte bara rent ekonomiskt utan även etiskt. Något alla bör fråga sig; vad kostar det att föda upp hundar med falska "ursprungliga" rastyper som skapar dem lidande? Är den rastypen verkligen värd våra djurs hälsa och välmående?
Hoppas på en förändring när det diskuteras mer och mer. Såg i senaste numret av FCI newsletter som kom idag att Göran Bodegård fått skriva en artikel om särskilda rasspecifika anvisningarna(SRD). http://www.dogdotcom.be/en/BSI_SKK.aspx
SvaraRaderaJa, antar att det är samma artikel som Dog World publicerade under rubriken The Swedish Experience?
SvaraRaderaMastinouppfödarnas försvar av hundarnas moderna utseende i Harrisons blogg börjar låta alltmera desperat. den diskussionen hade ö h t inte funnits för mindre än fem år sedan, så visst rör det på sig.
HEJ!
SvaraRaderaSorgligt! Frivillighet och uppfödaransvar?? Har det gått framåt sedan detta skrevs?? Är det så här vi ska fortsätta?? Lider våra stambokförda hunda skada av att vi fortsätter att köra på i samma gamla nerkörda hjulspår??
Tack och lov finns det strimmor av ljus här och där, men det går för sakta!! Tyvärr tror jag det kan leda till att politiker eller liknande kan gå in och börja bestämma vad vi uppfödare bör, ska och får göra med vår avel och det kommer inte att bli bra!!
Det är dags för en revolution i hundvärlden:-)
Tjingeling Bettan
De förändringar hundvärlden står inför måste betraktas som historiska.
SvaraRaderaMed SRD listorna ger man utställningsdomarna klara direktiv att fritt schön gäller inte allt numera.
Kravet på MH för reg. hos brukshundarna är unikt, både historiskt och i omvärlden.
Vi får se om BHP går igenom för alla raser. Det är frivilligt, men de valpköpare som är insatta kommer i många fall att välja föräldrar som genomgått detta.
Alla rasklubbar har blivit ålagda att utarbeta en Rasspecifik Avelsstrategi. Det räcker inte bara med rasstandarden längre.
Aldrig tidigare har det varit så mycket positivt på G för renrasaveln. Äntligen har man fattat att de stambokförda hundarna måste uppvisa något annat än bara ett reg.bevis, reg i SKK, stamtavla i 3 generationer.
Renrasaveln börjar STÅ FÖR NÅGOT MER!!!