Det här, kära läsare, suckar man inte över!
För er som inte har Hundsport - så här citeras SKK:s vd Ulf Uddman i en artikel nyutkomna HS:
"Under många år har colliens mentalitet varit en het potatis. Många hävdar att rasen blivit alltför vek, medan andra påstår att det försiktiga beteendet inte alls är något problem utan endast ett missförstått rastypiskt särdrag.
I våras beslutade SKK/CS att ge SCK 150 000:- i bidrag till ett projekt som avsåg att klarlägga rasens mentala status. Pengarna togs ur SKK:s forskningsfond och projektet skulle SCK göra tillsammans med SLU. Målet var att utifrån MH-data utveckla ett mentalindex för rasen för att man därefter skall kunna påverka aveln för mentala egenskaper i positiv riktning.
Nu har första delrapporten från projektet "Mentalt Sund Collie" presenterats och den visar att det finns en tydlig arvbarhet. - Det är intressanta uppgifter då man kan se så tydliga mönster. Ungefär som vid HD och AD. Det är enormt positivt för att det innebär att det faktiskt är ganska enkelt att göra något åt problemet, säger Ulf Uddman.
Nästa steg i projektet är att rasklubben tar en ordentlig diskussion om resultaten och förankrar dessa hos medlemmar och uppfödare. Därefter skall ett avelsindex tas fram, exempelvis kopplat till Avelsdata. På så vis blir det ett enkelt och användbart avelsinstrument."
Min skapare - en kennelklubb att vara stolt över! WELL DONE SKK!
Man skuttar i snöyran! Och det här tar vi gärna kommentarer om, så välkomna in!
Bodil Carlsson
Ja, det här var verkligen fantastiskt positiva nyheter! Man var verkligen glad när man slog igen HS för nån dag sen, efter att som vanligt inte ha haft några större förhoppningar när man vände första bladet. Tydligen finns det inte heller några vägar kvar för rasklubbens antagonister att söka förstöra mer för vare sig projektet eller rasklubbens arbete. Med andra ord, framtiden ser ljus ut för collierasen, bland annat i skenet av detta uttalande. Håller med dig, Bodil. Way to go, SKK!!
SvaraRaderaJa, jag hade ju en del kritik mot SKK i tidigare inlägg - och den består. Men just i detta fall visar de att de är en klubb i tiden. Bra.
SvaraRaderaRedan i 20-årsåldern förstod jag att hundar föds med en personlighet som det inte går att påverka. Man kan genom lydnadsträning kontrollera en del beteenden, men personligheten förändras inte för det.
SvaraRaderaI familjen fanns då 3 collies med helt olika personligheter. En med aggressivt beteende som bet allt och alla när det passade henne, men det var inte ångestbitning. Ständigt sur, enda glädjeämnet var mat. Jag fick proffshjälp med henne och kunde med kadaverdisciplin kontrollera aggressiviteten. När hon avlivades 11 år gammal kände jag hur spänd jag alltid varit, det gällde att hela tiden vara steget före så hon inte fick en chans att ta för sig. Hennes mamma avlivades vid 4 års ålder för samma beteende, då bet hon husse i familjen allvarligt.
En tik hade fantastisk samarbetsvilja, liten och smidig. Hon lärde sig allt jag försökte lära henne direkt. Men, rädd för allt! (Dock ej golvrädd, den rädslan smög in ett antal år senare). Jag kunde bara träna henne när det inte fanns något i närheten som oroade henne, även människor. Hon ställdes ut ett par ggr och till min stora förvåning visade hon ingen rädsla då. Så fort vi passerade ut genom grindarna kom rädslan tillbaka. När hon fyllt 6 år orkade jag inte se en hund som var så rädd längre, hon var inte trygg i sitt hem heller och hon avlivades.
Den 3:e collien var en hane jag köpte i England 2½ år gammal i eländigt skick. Mager, för att inte säga utsvulten då man medvetet gett honom för lite mat för att försvaga honom, för att hant inte skulle dra i kopplet! Dessutom misshandlad. På den tiden fick hundar från England sitta i karantän några dagar innan blodprovet för Leptospiros blev klart. Veterinären ringde och frågade om jag sett hunden jag köpt? Han lever inte veckan ut!!! När jag hämtade honom var han helt apatisk, visade inga som helst känslor. Han hämtade sig emellertid, gick upp 13 kg och visade sig vara enormt nervstark. Vi bodde i Göteborg och Påsken var ett elände att vara hundägare. 2 pojkar kastade smällare på honom, den första vände han sig om och undrade vad det var, de andra brydde han sig inte om. (Den första tiken råkade ut för samma sak, hon sprang efter killarna och bet den ene).
Hunden som inte skulle leva veckan ut blev nästan 14 år. Förblev nervfast och vaktade mig med sitt liv. (Båda hans föräldrar var vaktiga och nervstarka). Vid minsta hot mot mig morrade han långt nere i magen, om inte det hjälpte drog han sig inte för att använda tänderna.
Dessa 3 collies väckte mitt intresse för genetik.
Vad jag inte förstår är hur man kan leva med hundar och inte se hur de olika personlighetsdragen nedärvs? Vi har haft MH i drygt 10 år, alla uppfödare måste gå med sina tilltänkta avelsdjur. Hur kommer det sig att man inte ser hur reaktionerna på MH visar hur hunden reagerar även i vardagen? Varför påstår man att rädslereaktioner går att träna bort? Varför gör man inte det då om det är så enkelt?
Personligen har jag lyckats med att träna hundar till diverse olika saker, men aldrig lyckats med att träna bort rädsla.
Naturligtvis tycker jag det är utomordenligt bra att SKK skänkt pengar till "Mentalt Sund Collie", men det har tagit väldigt lång tid. Redan i mitten på 90-talet var jag en av flera som skrev till SKK och påtalade det katastrofala läget för collien mentalt. Vi måste få behålla krav på mentaliteten, för att få tävla om cert på utställning, krav för U.Ch. Tyvärr finns det ingen annan väg att gå. Det går inte att diskutera ett problem man förnekar.
Nåja, bättre sent än aldrig! Detta är det bästa som hänt collierasen i Sverige!!!
Vi som har barn VET redan detta....
SvaraRaderaAtt ALLA föds med en personlighet som det inte går att påverka !
Så varför skulle det vara ovanligt för hundar eller andra djur !
Skillnaden är väl att en del gillar olika personligheter... Så vad är dåligt och bra förutan rädslor.
Fast en sak förstår inte jag vart har dessa 150000 kr gått till ???
Betalning för till personer med statistik eller vad ? Föredrag, vad ???
Ovtjarkaklubben fick 50.000 kr ( tror jag )från SKK för att användas till hundägare som skulle gå MH med sina ovtjarka, klubben betalade detta.
Så därför undrar jag vart dessa pengarna som SCK
har fått har gått till....
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Pengarna har gått till att finansiera forskare på SLU som bl a har tittat på kopplingen mellan hur hundägare beskriver sina hundar och hur hundens MH såg ut. Jag hade förmånen att höra en förhandspresentation och kan rekomendera alla att åka till SCKs möte i Västerås nästa vecka och höra presentationen.
SvaraRaderaHej Pia
SvaraRaderaGå in på denna länk. Här kan du läsa om projektet http://www.svenskacollieklubben.se/mentaltsundcollie.htm
Eller gå in på SCk´s sida och klicka på bannern för Info Mentalt sund Collie (till höger)
Hoppsan! Anonym utan namn efter, kan du skicka in det så att vi vet vem du är och slipper radera inlägget...?
SvaraRaderaPia, håller helt med. Alla som har barn, eller nära vänner/släkt som har det, kan ju se det - hur vissa personlighetsdrag vandrar vidare i nästa generation. Som sagt, all avel av stamboksförda och/eller arbetande hundar utgår ju ifrån det, att vi inte bara kan ta vilken unge som helst i vilken kull som helst och göra den till det vi vill ha. Det blir ett övermäktigt jobb att forma taxvalpen till betthämmad, följsam vallare...
Och ändå är det så, att detta har förnekats - när det passar. Att hundar som människor är olika, vissa mera livliga och andra mindre, vissa mera djärva och andra mera försiktiga o s v är inte ett problem. Tvärtom. En flock behöver vara sammansatt av olika individer och hundars olikhet ger oss ju chansen att välja en individ som passar vår flock. men det är ju inte det projektet handlar om!
Vi har haft lite för många alldeles för osäkra/rädda/tillbakadragna hundar inom rasen och de har inte bara haft svårt att passa in i sina familjer, utan svårt att ha ett drägligt liv. Detta har förnekats - det är ett påhitt, eller bara en massa väsen från folk som haft oturen att få den där otroligt ovanliga rädda hunden, eller så beror det på att ägarna inte har kunnat hantera hunden på rätt sätt.
det har ju varit slagsmål i tjugo år om saken, Pia, fast det är något "som alla vet"!
Att nu inte bara rasklubben, som kämpat länge, utan SKK ställer upp på hundarnas och hundägarnas sida och ger rasen ett handtag känns jättebra. Visst, man kan tycka att 150 000 är mycket pengar. Omräknat till månadslöner för kvalificerade forskare ser det inte lika imponerande ut. Och en sak till: tror ni att 150 000 är mer eller mindre pengar än folk sammanlagt på de senaste tio åren har betalt för valpar som växte upp till så rädda hundar att de fick avlivas?
Dette er GODE NYHETER for collien som rase og ikke minst brukshund.
SvaraRaderaStort SMILEfjes fra Tina Andersen