Det här är ett tjugo år gammalt foto på en flicka som drogs upp ur vattnet av en hund och på hunden, som drog upp henne.
Det var vår första collie. Hon såg ut som många hundar gjorde på den tiden, åt det ”pälslösa” hållet. Hon var precis en sådan familjeinriktad, barnvaktande, ansvarstagande hund som folk vill att en collie ska vara. Hon var dessutom den bästa spårare jag har sett – spårade gärna efter vilt och hade, om sanningen ska fram, inte mycket emot en lång repa på egen tass för att valla ihop rådjur, om tillfälle bjöds. Men hon skadade aldrig vilt och hon spårade mycket hellre efter människa.
Som lydnadshund var hon inte den vassaste kniven i hundlådan – kommandot SITT! i lugn ton hade noll effekt. Upprepat med höjt tonläge av tävlingsnervös matte resulterade det i en snygg liggning. Som agilityhund var hon om möjligt värre. Hon hade åsikten att om matte ville ta sig över A-hindret på det mest besvärliga tänkbara sättet – varsågod! Klättra över! Själv gick hon helt lugnt runt.
Hanhunden, som dök upp i familjen några månader senare, var tvärtom. Mycket päls, snabb i huvudet, mycket smidig, duktig på lydnad och ännu bättre på agility. Höll ihop och skyddade familjen gjorde även han och när båda var vuxna, hjälptes de åt. En natt låg jag och skakade i influensa och varje gång jag tittade upp såg i ljuset från gatlyktan utanför jag de två colliehuvudena lutade över mig. De satt upp och vaktade mig hela den natten. När jag blev piggare framemot morronen, la de sig ner och sov efter sitt långa jobb – men de gick inte ur rummet.
Ingen av dem såg ut som en utställningsvinnare. Ingen av dem var nöjd med lite – det var mycket kontakt, mycket aktivitet, mycket promenerande som gällde. Ingen av dem var en ”allroundhund för alla”.
Men båda två var – på var sitt sätt – en collie som man önskar varenda valpköpare.
Är en sådan ras värd att man tar lite jobb för dess inre?
You bet!
Så nu ger även jag mig av mot helgens konferens i Västerås. Alla vanliga valpköpare tillönskas i framtiden riktiga collies och en fortsatt bra rasklubb!
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar