Nytt inlägg från ny gästskribent:
Efter att ha följt colliediskussionerna är jag djupt konfunderad. Vad är det som inte stämmer?
Att colliefolket är uppdelat i två läger är helt klart. Men vad i jösse namn bråkas det om?
Alla verkar ju vilja äga/föda upp friska och orädda collies.
Det är helt uppenbart att ett läger inte tycker det finns många collies som mår dåligt och det andra lägret tycker att de finns och att det är ett stort bekymmer.
Det verkar också helt uppenbart att ett läger inte tror på att det finns ärftliga mentala egenskaper och att det andra tror att det finns ärftliga mentala egenskaper.
Ett läger tror att MH inte visar en hundras mentala status i stort och det andra lägret tror att så är fallet.
Jag undrar jag,,,, Kan det vara så att det här ena lägret vill ha en stor vacker hund som är ytterst stillsam. Den skall inte behöva motion och sysselsättning annat än i ytterst måttliga doser
Det är utmärkt om den är en introvert hund. Så länge den befinner sig på invanda platser och går den ”snitzlade vägen” verkar den ytligt må bra. Skulle den utsättas en påfrestning reagerar den inte utåt utan svarar med passivitet. Det syns helt enkelt inte hur rädd den är, om man inte tittar efter förstås. Och vem gör det?? Jo på MH tittar några och ser den rädda hundar som inte klarar att avreagera.
Man skall gärna kunna ha 10 stycken collies. De märks ju inte med sitt värdiga sätt……
Det är där skon klämmer. En glad, orädd, extrovert och aktiv hund kräver faktiskt lite av sitt liv. Den kräver ett innehållsrikt hundliv! Vilket då inte alls betyder att tävlande i olika former är allt som gäller.
Jag har aldrig hört en enda människa säga att aldrig mera skall ha collie för att de kände sig pressade att höftledsröntga och gå på MH med sin hund. Inte heller har jag hört en enda människa säga att de aldrig mera vill ha collie för att de var för glada och för vilda.
MEN, jag har alldeles för många gånger träffat människor som säger att de aldrig mer vill ha en collie för att de var så rädda och /eller hade så dålig mage.
Alldeles nyss träffade jag en familj som hade avlivat sin 3 ½ åriga collie p g a hundens rädsla och dåliga mage med ständiga blodiga diarréer. ”Aldrig mera collie” sa de. Inte heller hade deras uppfödare visat minsta intresse när de tog kontakt med denne angående sin collies problem.
Just det, hur var det nu igen? Alla vill föda upp och äga friska och orädda collies. Eller?
Det är något som inte stämmer!
Anonym
(identitet känd för Collievänner
Hej Gästskribent.
SvaraRaderaTycker du har prickat problemet alldeles förträffligt. Men hur löser man detta? Tyvärr har jag inte svaret. Jag hör till dessa uppfödare som ställer krav på mina valpköpare att röntga, ögospegla och gå MH. Alla mina valpköpare har tyckt detta har varit positivt. Synd att familjen som råkade så illa ut inte fick stöd av sin uppfödare. Alla kan råka ut för en sjuk hund. Den familjen (och alla andra) skall dock veta att det finns många uppfödare som ställer upp för sina valpköpare och att det finns många bra collies.
Jag tror det stämmer att alla vill föda upp och/eller äga orädda och friska collies. Men man tar olika vägar för att nå målet.
SvaraRaderaEn del missar målet helt och då gäller det att skylla på något annat - eller att leta syndabockar.
En mer märklig väg är att försöka få rasen till en ren sällskapshund och därmed slippa de besvärande krav som ställs på avelsdjuren. Då har man också missat målet.
Det jag läser ovan om den avlivade collien gör mig mörkrädd. Den uppfödaren har aldrig ens sett målet!
Det är vi valpköpare som måste ställa krav på uppfödarna och de måste ställa krav på oss. Jag tror inte heller att kraven att röntga och gå MH upplevs som jobbiga. men om det är så, då ska man inte köpa hund - i alla fall inte en collie.
Hej!
SvaraRaderaTror det ligger en del annat bakom också även om det kan finnas ett korn av sanning i det du skriver Anonym. Något som jag stöter på ganska ofta som beskrivare oavsett ras är att folk inte riktigt känner igen sin hund. Jag har skrivit om det tidigare men jag kan upprepa mig:-)
Hundägeren kommer till beskrivningen med sin hund som de upplever som en go och glad hund som de lever med på ett sätt som är rätt ok för alla parter.
Då man går igenom MH-banan sätter man ju press på hunden som man normalt sett inte gör i vardagslivet och många lite läskiga saker sker i följd på varandra och vips får man reaktioner från sin hund man inte alls känner igen.
Vad gör man då som hundägare, jo en del blir smått arga och irriterade, testet är fel, det är en dag i hundens liv och så här är hon/han ju aldrig annars osv.
Man bortser helt enkelt från att det kanske är så att min hund fungerar hyggligt då det inte händer så mycket runt henne/honom men då "pressen" blir för stor blir rädslereaktionerna stora. I min värld är det ju så att hundar måste kunna hantera mer än en sak i taget även om det är lite läskigt! Annars blir det lätt jobbigt både för hunden och dess omgivning.
Jag tror man måste satsa en del på att informaera om de testinstrument som vi uppfödare har till buds idag på ett sätt så vanliga hundägare och uppfödare kan ta till sig dem på ett bra sätt. Till dags dato tycker jag faktiskt att den informationen inte varit så bra från hundorganisationerna så där finns en förbättringspotential;-) Detta gäller ju faktiskt inte bara MH utan också ögonspegling, HD-rtg osv.
Tjingeling Bettan
Hej Bettan!
SvaraRaderaHåller med dig om att hundorganisationerna inte har varit jätteduktiga på att förklara varför man röntgar, ögonlyser, MH-testar etc.
man kan fundera över anledningen. Men oavsett vilken den är, så har vi nu en situation där spridningen när det gäller kunskap är oerhört mycket större än för 20-25 år sedan - både hos uppfödare och hos valpköpare.
Seriösa uppfödare HD-röntgade för 25 år sedan också. Men hur många kunde förklara den polygena nedärvningen som är anledningen till att det är viktigt att röntga inte bara avelsdjuren, utan också deras syskon och så många av avkommorna som möjligt? Hur många uppfödare kunde förklara HD-index? Hur många hade trott att det skulle bli möjligt att lägga upp ett HD-index?
Inte så många. Hur många valpköpare hade kunskapen att kunna ställa frågorna? Nästan inga. Så diskussionerna handlade om utfodringsfel och över/undermotion i stället.
Sedan dess har kunskap nästintill exploderat och många uppfödare har tagit den till sig och har bra svar och ställer bra frågor till valpköparna.
Medan andra valpköpare kan det folk kunde för tjugofem år sedan och vissa uppfödare är kvar i samma tid och dessutom klamrar sig fast vid den av alla krafter... För självklart var det i vissa avseenden behagligare och enklare då och valp gick ju bra att sälja utan alla dessa påfund, så varför ska det vara annorlunda nu?
En enkel och behaglig förklaring är att det måste bero på budbäraren. Hade inte Jemima Harrison gjort den där filmen, då hade den extrema exteriöraveln inte orsakat några andningsproblem på bulldogg. Hade folk låtit bli att offentligt kommentera de moderna schäferryggarnas märkliga kurva, så hade valpköpande allmänhet varit så nöjd, så nöjd med förståsigpåarnas omdömen. Hade inte svenska rasklubben för collie tagit tag i ett problem som alla visste om och som nu inte bara pratas om bland hundfolk utan går att påvisa i genomsnittligt MH för rasen...ja, då hade ingen vetat om det.
Här, kära läsare, betyder "alla" ungefär "någorlunda hundkunniga" medan "ingen" däremot betyder "den genomsnittlige oerfarne valpköparen" och man kan tycka att det är väl strunt samma. Men det är inte strunt samma för försäljningsmöjligheterna!
Poängen med SKK:s nya sida, som jag ser det, är att den på ett enkelt och behagligt sätt suddar ut skillnaden mellan uppfödare.
AKUT!
SvaraRaderaFinns det någon i närheten av Göteborg som har valpar och kan tänkas att vara AMMA till 3 Bostonvalpar födda i går. Mamman ligger på djursjukhus.Kontakta Yvonne Palm på tel 070-1136520 070-1136520. Sprid vidare till era vänner är ni snälla!