Tanken var att sluta med rapporten från Lövudden nu. Colliebladet kommer inom ett par veckor med bättre och utförligare material. Bland annat hoppas jag att det finns ett simulerat avelsindex, en tjugo-i-topp-lista som Katja och Per tagit fram utifrån de hundar som idag används i aveln och som har tillräckligt många MH-beskrivna avkommor för att man ska kunna sätta en siffervärde på den genetiska bakgrund de kommer ur och som de för vidare till sina valpar. När ni läser den listan, kommer ni att se att avelsindexet har en sak gemensam med collieköparna – det struntar i vem som föder upp de orädda, skottfasta, lekfulla hundarna. Bara någon gör det!
Men så slog mig en tanke. Något kanske inte kommer med i CB, eftersom det resonemanget illustrerades med filmsnuttar på en helt annan ras än vår. Per Arvelius påminde om att man måste bestämma sig för vilka egenskaper som betyder något. Vad är viktigt med vår ras?
Illustrationen var malinois. Avlad för en enda sak i nästan hundra år, som Per sa – skydds! På filmen forsade mallarna fram, tog sats och slängde figgar till marken till höger och vänster. Gång på gång. Ändå är det så, att på den stenhårt kommersiella, konkurrensinriktade marknaden för minletarhundar – långsamt, noggrant, uthålligt sökarbete timmar i sträck - är mallen totalt dominerande. Hur kan det komma sig? Vad är den underliggande egenskapen, som man har avlat på och som visar sig lika bra i tuffa, snabba ryck som i utdraget nosarbete?
Uthållig arbetsvilja! Den går att använda till mer än en sak.
Vad är collieraserna avlade för?
Alla de tidiga generationerna av uppfödare – folk som levde för så länge sen och i så små förhållanden att vi inte ens vet vad de hette – var så illa tvungna att ha en oöm, klipsk, uthållig hund med päls som tålde köld och oväder och klarade sig på ganska lite mat, men skötte sitt jobb ändå.
Jobbet var att hålla uppsikt, jobbet var att hålla ihop, jobbet var att hjälpa till. Jobbet var samarbete. Jobbet var att ta ansvar för. Collie var vallande gårdshundar och collieintelligens är vallhundsintelligens. Och då vet jag att någon kommer med det vanliga - ”Visst, men hur många vill ha vallhund idag? Folk vill ha bekväma sällskapshundar! Samhället har förändrats!”
Vallhundsintelligens går också att använda till mer än en sak, både nu och i framtiden. Det är nog så, att det är den som är rasens framtid. Vi behöver bara bli lite bättre på att tala om det. English shepherd är en amerikansk collievariant, vallare, och räddningshund. Det här är rubriken på deras hemsida:
A FARMER´S HELPER, A LOYAL COMPANION, A CHILD´S SHADOW
Det är så den rasklubben beskriver sin hund. Det är så de presenterar den för allmänheten. Vi hade kunnat säga ungefär samma sak.
Men då hade vi kanske behövt känna samma stolthet och vara lika klara över vad det är vi vill bevara och avla vidare på och inte låta rädsleaveln spela bort för oss.
Vi, som har en annan gren av den hundfamiljen!
Fotot är av en hund som vill vara skugga åt varje litet barn hon träffar på.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar