Hundavel må vara speciell, men inte så speciell att kunskap går att prata bort, när den väl börjar spridas. Vilken uppmuntran för alla bra uppfödare, om vi valpköpare lär oss det här!
Kort repetition av fas 1 i projektet:
MH-beskrivningar för ett stort antal hundar stämmer bra med ägarnas upplevelse av samma hundar. Därmed vet man att MH duger för att fånga inneboende egenskaper/beteende hos hund. MH-egenskaperna visar sig i vardagen.
Besläktade djur liknar varandra i sitt beteende. Det finns en meningsfull arvbarhet för de inre egenskaperna. För de fem viktigaste egenskaperna duger det nästan att titta på individen enbart – men vill man bli säkrare på vad man avlar fram, behöver man släktingarnas egenskapsvärden också.
Plan för fas 2:
Utifrån hundens egna plus släktingarnas egenskapsvärden beräknar man de enskilda hundarnas avelsvärde och sätter en siffra. Det är ett avelsindex. Lätt att se och lätt att komma ihåg!
Ju fler MH-beskrivna av föräldrar, syskon och avkommmor – desto säkrare indexvärde för mentala egenskaper hos en enskild hund.
Ju fler höga värden hos släktingarna på de egenskaper man bestämmer sig för att prioritera i aveln – desto högre indexvärde för den enskilda hunden.
Tänk er det här! En uppfödare har en frisk och på många sätt bra tik, men vet att hon har minst ett kullsyskon med skotträdsla och någon som är ljudrädd. Uppfödaren tittar på tre olika hanhundar. Alla är lika obesläktade med tiken. Alla har acceptabla ögonresultat och grönt på höfterna. Alla har nästan likadana MH-spindlar. Vilken hane ska uppfödaren välja?
Hane nr 1 ser ut så och så och så på sitt MH. Det ser överlag rätt bra ut. Han har en etta på skotten. Det har tyvärr inte hans släkt. Flera syskon har 4 på skotten. Mamma har 4 och pappa har 5 – jodå, det avlas på sådana skott. Flera har svårt att avreagera på skramlet.
Hane nr 1 – stjärnan i sin kull - får ett rätt lågt avelsindexvärde, därför att hans genetiska bakgrund vägs in i bedömningen. Den är i det här avseendet mindre bra än vad han själv är.
Hane nr 2 ser också riktigt bra ut i beskrivningen med bl a etta på skotten. Men tyvärr har han bara sina föräldrar MH-beskrivna – inga syskon, inga fastrar och morbröder. En valpkull har han efter sig redan, men ingen är äldre än ett år. Hane nr 2 får också ett rätt lågt värde på avelsindex. Det går inte att beräkna hans genetiska bakgrund med någon större säkerhet. Vi vet inte vad han nedärver. Får han flera valpkullar som MH-beskrivs, ändras hans hans indexvärde efter avkommornas MH-utfall.
Hane nr 3 har en trea på skotten. I övrigt är han väldigt lik nr 1 och nr 2. Hane nr 3 har föräldrar och nästan alla föräldrars syskon MH-beskrivna med ettor på skotten, alla hans kullsyskon har ettor förutom en som har 2, han har redan en valpkull med fyra ettor och en trea och ingen större svårighet med skramlet någonstans i släktträdet. Det finns alltså mycket beskrivet och det som finns pekar åt samma håll. Hane nr 3 får ett ganska högt värde på avelsindex, därför att hans genetiska bakgrund är bättre än han själv i detta avseende.
Vilken av de tre tänkbara kombinationerna vill man helst stå på väntelistan för?
Ansökan om pengar till fas 2 lämnas in till SKK i juni och efter vad man hör, är SKK helt med på banan. Rasklubben river sig i huvudet, för fortfarande återstår en summa, som vi måste få in alldeles själva. Snälla, låt oss glömma gammalt gruff och hjälpas åt!
Fas 2 beräknas vara klar och avelsindex klart att bli offentligt tillgängligt för alla intresserade om drygt ett år. Om vi genomför det här, kan vi på kort tid få ner något som varit en plåga för många av våra hundar till hanterlig nivå. Vi kan dra vårt strå till stacken för att återskapa allmänhetens förtroende för stamboksförda hundar...
… och låta de utomordentliga inre kvaliteterna hos vår ras lysa igen.
Bodil Carlsson
Jag bara undrar en SAK....Hur sjutton klarar andra länder att avla fram hundar oavsett ras och därmed
SvaraRaderaMKT bra hundar med mkt bra temprament UTAN att ha tillgång till MH.
( givetvis finnes det skit där oxå)
En stark undran faktist.
Jag har mkt kontakt med uppfödare i andra länder i hela världen dock ej collie utan herdehundsraser.
Ingen utav dem har någonsin hört talas om MH eller många andra tester, och hör och häpna de får fram mkt bra hundar oavsett hundraser.
Är vi i lilla Sverige så fruktansvärt blåsta när det gäller avel att vi BEHÖVER pekpinnar och annat för att kunna föda upp sunda och BRA hundar.
En stark undran bara eller är det bara vi i lilla Sverige som anser att vi har så mkt dåliga hundar/aveloch uppf att VI måste ha alla dessa tester !
Jag vet att andra länder avlivar skräp, de går sällan till avel. Sparar vi på allt här eller är vi sådan som " måste " rädda all s.k. skräp hundar.
Är det så att man är mindre blödiga utomlands, så de avlivar heller än att " träna " upp skiten.
Jag tycker fortfarande inte att en liten samling folk skall kunna ha så stor makt att de kan kassera hundar som inte passar in i deras egna åsikter och tolkningar ang MH m.m.
Jag tänker bla på den "allmäna " Mh som de håller på att ta fram. Undra hur stort intresse det finnes
för ALLA uppfödare oavsett ras !
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Det är ju tur att du är så kunnig Pia. Det var ju synd att du inte var med och lyssande på dessa fantastiska forskare. Du kanske kunde tillfört något de inte visste!!!!
SvaraRaderaHej Pia!
SvaraRaderajag hänger nog inte riktigt med.
1) andra länder har så väldigt bra hundar, alldeles utan tester, att de behöver avliva skiten. Ehh...?
2) Här är vi så blödiga att vi tränar upp skiten. Ehhh...?
3)Du gillar inte att en liten grupp har makten att kassera hundar. Nähä, du föredrar att de avlivas?
OK, om det är vad du anser. Mera bestämt vilka skitcollies vill du vi ska skjuta? De 15% väldigt golvrädda, de 28% väldigt skotträdda, eller de 45% som är ljudrädda?
Och vilken liten eller stor grupp ska ha makten att bestämma den saken?
Pia, skämt åsido. Jag vet ingenting om herdehundar, men jag vet litegrand om hur collies uppfattas av många i t ex England och Tyskland. Man kan bara inte påstå att därför att ingen rasklubb där har skickat ut C-BARQ till collieägarna, så finns inga problem!
Sedan fattar jag inte det här med den "lilla gruppen med makt". Snälla Pia, i t ex England avgörs det mesta som har med hundar att göra av en riktigt liten grupp av respektive ras dominerande utställningsuppfödare! Det är de som ÄR rasklubben. Här snackar vi makt att kassera hundar och andra uppfödare, som man inte gillar!Det man hör om mobbningsaktioner mot personer som det ledande lilla gänget ogillar, t ex ett fall nyligen där hälsoansvarig i rasklubben för Cavalier King Charles inte fick närvara vid klubbens möte för att diskutera hälsokrav, får en ju att tappa andan.
En sådan liten klick kan inte röstas bort, Pia. Vad den gör och viskar om och bestämmer sig för via mejl finns inte dokumenterat. Det går inte att granska. Det kommer fram bara när arga och förtvivlade medlemmar kontaktar journalister...
Personligen föredrar jag väldigt mycket en liten grupp med lite makt, som medlemsmajoriteten har varit med om att rösta in dem till och kan rösta bort, om vi tycker att det behövs.
Gör inte du?
Det du talar om Pia är synsättet som används på produktionsdjur som ex. kor. Om kon är dålig på att kalva, dålig på att producera mjölk eller får ofta mastit så avlivas de utan att bonden blinkar. De djur som inte lönar sig och inte fungerar tas bort från avelsprogrammen direkt. De djur som har hög avkastning, är friska och kalvar bra får ju föra sina gener vidare.
SvaraRaderaOch varför är detta inte applicerbart för hundar?
1) hur ser behandlingen och välfärden ut för dessa djur egentligen? Uppstallade en stor del av året, matade med en alltför stor mängd med kraftfoder när de egentligen behöver grovfoder för att idissla, deras kalvar tas ifrån dem efter någon dag eller två. Dessa djur utvecklar mer än gärna stereotypiska beteenden då de många gånger mår dåligt hos en konventionell mjölkproduktionsgård.
2) en besättning mjölkkor döms vara liten när det finns 200 individer, hundar har man inte många av i en kennel och alla är inte brukbara. Bonden är utbildad och jobbar heltid med sina djur, hundar är främst hobbyn där uppfödaren inte är utbildad inom avelsprogram, utfodring och genetik förutom enstaka kurser/mentorskap. Kon producerar mjölk en stor det av året, hundar producerar valpar i genomsnitt 1ggr/år. Kor avlivas när de är infertila eller har något annat problem, hundarna omplaceras eller sparas för att de är en nära vän.
Är detta hur du vill att vi ska behandla våra hundar? Att vi ska gå ett steg back i välfärden och humaniteten bara för att slippa avla fram skotträdda djur? Speciellt med tanke på att det finns andra hundraser som INTE är skotträdda och avlivandet av skräp inte heller förekommer. Konstigt!
Man kan selektera bort avelsdjur utan att behöva avliva "skräp". Det är vad MH är till för, att kunna ge uppfödarna möjlighet att inte avla fram skräpet till att börja med.
Dijana om man inte kan avgöra själv vad som är bra och dåligt när det gäller uppfödning utav djur har man inget där att göra... Behöver man en massa avelsprogram för att avla på djur skall man inte hålla på med sådant, då skall man samla på porslinsdjur som man kan damma av i bland.
SvaraRadera- Nu skriver jag om hundar och inte om kor eller andra födodjur.
Sedan är det ju BARA bruksraserna ( som krav ) som behöver MH, hur gör alla andra 360 raserna som inte använder Mh ???
Tycker synd om svenskafolket som är så super dåliga på att föda upp hundar så de måste ha KRAV och annat för att avla.
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Jag kom på att det kanske är bra att poängtera att det är ett känt fenomen att de husdjur som föds till produktion och för att tjäna in en vinst behandlas oftare sämre. Inte nödvänigtvis att de mår sämre men att de överlag får sämre möjligheter till att vara sjuka, få rehabilitering och ompyssling. Även att deras individuella behov gärna överses.
SvaraRaderaDe avlivas om de inte är lönsamma och synsättet på dem är självfallet mycket sämre än ex. sällskapsdjur. På grund av faktumet att djuren ska producera en hög vinst och finns inte bara där som en hobby utan som ett jobb. Det innebär alltså att om vi bara såg våra hundar som en produkt, en vinst, skulle behandlingen av dem även förändras. Hundar i stora rastgårdar som enbart lever ute, hundar som avlivas höger och vänster när de fått sina 5 kullar eller inte fått tilläckligt många, ökad ren valpproduktion där en större del av valparna skulle få kasseras för att de inte håller måttet.
Annars blir min text lite obegriplig insåg jag. Det låter som en attack på produktionsdjur överlag vilket inte är tanken. Utan mer en riktning mot hur djuren ses på, som produkter.
Det går utmärkt att avla fram bra arbetande hundar utan några tester alls när man arbetar med dem och där kan se vilka som har de rätta egenskaperna. MH "behövs" inte men när en övervägande majoritet av hundarna aldrig prövas i arbetssituationer så kan det vara ett väldigt bra verktyg ändå.
SvaraRaderaiggz, påminner om kravet på att tala om för oss på Collievänner vem man är, om man inte vill tala om för alla. Nu släpper jag igenom för den här gången - eftersom din kommentar i neutral ton håller sig till sak.
SvaraRaderaSedan har du alldeles rätt. Herdehundsraserna, flera av dem nykomlingar i vår speciella version av hundvärlden, har sina arbetsuppgifter nära inpå i tid.Den enda kuvasz från centraleuropa jag känner är ett praktexemplar av sin ras: snabb, stark, totalt orädd och ytterst tydlig i sitt avvisande mot alla utom människor och djur i den egna familjen. Hans ägare är mycket nöjd (men det skulle inte grannarna vara, om inte ägarfamiljen visste precis vad för sorts hund kuvaszen är och höll full koll på den!)
Skulle den hunden starta en kuvaszmodetrend här och villaträdgårdarna skulle fyllas med sådana hundar, tror jag att av MH för rasen tämligen omgående skulle hamna på priolistan...
...och vi skulle alla vara mycket tacksamma för den lilla grupp med makt som såg till att avelsdjuren visade mycket måttlig aggressionsbenägenhet.
Pia, den här gången håller jag fullständigt med dig. Om man inte alls kan avgöra vilka djur som håller för att avla på utan i all evighet fortsätter para femmor på skotten och stora kvarstående rädslor med varandra - då har man inte i hundaveln att göra utan kan börja med porslinshund i stället!
Avelsprogram behövs för alla djurslag där man vill uppnå vissa resultat. Jag kan sätta ihop ett själv om jag vill, men det blir oerhört mycket effektivare om det är standardiserat och jag kan jämföra mina resultat med andras.
SvaraRaderaPer Arvelius visade vilket språng uppåt hästaveln tog för både dressyr-och hopphästar när man införde ett Index. Man har det för nöt, har haft det mycket länge, för får osv.
Det behövs en så objektiv bedömning som möjligt därför är det inte lämpligt att jag gör det själv eller någon som står mig nära.
Att enbart ha arbetsmerit för bedömning av mentaliteten räcker inte alltid. SVAK t.ex. varnade för några år sedan om att Bordercollien fått oönskade rädslor, framförallt ljudrädsla. Man diskuterade någon form av test. Det gäller att komma tillrätta med det fort så det inte blir lika illa som hos Collien stod det på deras hemsida.
Inte ens bruksproven är tillräckligt för att gallra bort hundar med rädsla. Därför är mentaltester viktiga för alla hundar. Även sällskapshundarna behöver testas för mentaliteten, det finns raser där man brottas med rädslor även hos dem.
Som Per Arvelius också sa, man måste avla för mentalitet hela tiden, annars kan den lätt glida iväg åt något icke önskvärt håll. (Ungefär så).
"om man inte kan avgöra själv vad som är bra och dåligt när det gäller uppfödning utav djur har man inget där att göra"
SvaraRadera"Det som är självklart är bara klart för en själv." Det är ju lätt att säga att det borde vara si och så, att man inte ska avla om man inte vet vad man håller på med, men det är ju heller inte sanningen i alla våra raser. Vissa uppfödare, ibland inte ens majoriteten i vissa raser förstår inte mer än ren mendelsk nedärvning. Det syns ju tydligt på raser som ex. colliers MH spindel, den omfattande inaveln samt den extrema exteriöraveln som premieras. Otroligt kortsiktig avel som bedrivs av väldigt många, annars skulle inte en så stor del som 40% av collies visa rädslor. Och inte majoriteten av alla bulldogs snittas och hundar överlag skulle inte vara sjukare än människor.
Det finns fler än bruksraserna idag som har problem med mentalitet, däremot är det en större kontroll på bruksrasers mentalitet än ex. en toy-ras. Det innebär alltså inte att bara för att MH inte är på tapeten hos avelsklubben så är det fine and dandy med rasens mentalitet utan det beror på prioriteringarna hos rasklubben och uppfödare. Hos shelties ligger vissa siffror på 40% också, men det uppmärksammas inte av rasklubben mer än en notering och uppfödarna ser det inte som ett problem.
Och man kan inte dra alla raser över en kam: Rasstandarderna och avelsmaterialen skiljer sig markant åt mellan raser vilket gör att vissa raser klarar sig bra utan MH och andra gör absolut inte det.
Åh just ja: avelsprogram har varenda uppfödare som tänker långsiktigt och vill föra rasen framåt, inte enbart sina egna linjer utan rasen som helhet.
SvaraRaderaAvelsprogram är ett verktyg som används för varje husdjursras- varför ska hundavel inte använda sig av det också? Varför är hundavel så unikt att man kan förbise sådana framgångsrika verktyg?
Dijana, låt mig gissa...
SvaraRaderaFör att hundavel under många decennier har bedrivits av en skara som givit sig själva, och sin fingertoppskänsla angående avel, stjärnstatus. De anser sig inte behöva avelsprogram, de anser sig inte behöva ta del av vetenskapliga rön - för de kan bäst själva.
För dessa uppfödare handlar det inte om hundarna - det handlar om dem själva och deras uppblåsta egon.
Jo så är det definitivt Johan. All annan husdjursavel är kretsad kring procent, avkastning, genetik, genotypning, avelsprogram etc. med siffror som man kan ta på och använda sig av. Medan hundaveln håller sig kvar i någon form av stenålders-variant där man anser att det är en "konst".
SvaraRaderaLäste i veckan på en viss journalists blogg vad Brittiska Kennelklubbens ordförande tycker; att restriktioner på inavel, antalet avkommor en hane kan ha och obligatoriska hälsotester är ett sätt att idiotförklara de duktiga uppfödarna i världens länder. Att avel inte är en vetenskap utan en konst som ska backas upp av vetenskapen. Hur svarar man något sådant utan att vilja skrika huvudet av människan?
Är det inte att förlöjliga de seriösa uppfödarna som redan idag, utan krav från sina klubbar, ändå gör dessa tester, begränsar sina avelsdjurs avkommor och ser till att undvika inavel? De investerar mer i sina avelsdjur och rätt för sig men säljer ändå sina valpar för samma pris som de oseriösa som den ordförande vill visa respekt för. Och att dessa åsikter stödjs i Sverige gör mig bara mörkrädd över den okunskap som finns bland uppfödare i landet..
Dijana, det var tydligen så att en annan blogg också hade engelsk läsövning för ett tag sedan. Närmast att betrakta som en ovänlig handling mot mr Irving - för om det är några ord den mannen har fått äta upp, så är det det som citerades. Han sa det där för drygt två år sedan, när han och the KC var alldeles yrvakna efter rabladret kring Pedigree Dogs Exposed...
SvaraRadera...och nu kan man knappt läsa en nätdiskussion från England utan att ord som COI (inavelsgrad), popular sire syndrom, exaggerations och health tests fullkomligt regnar.
Mr irving och hans KC har ändrat kurs rätt så grundligt sedan det där skrevs, med andra ord.
Annars håller jag med. Visst är det himla märkligt att alla de uppfödare som verkligen bemödar sig, ställer uppför sin ras med tester och beskrivningar och redovisar sina resultat, inte skiljer sig åt valpprismässigt från folk som nonchalerar?