"Hon är ovanligt lugn för att vara en collie" sa veterinären. "De flesta collies brukar kasta sig på dörren för komma ut härifrån" sa hon vidare.
Jaha, där kom den igen - Visan om den hysteriska collien. Hur många gånger har jag hört den? Jag vet inte - men jag vet att det är alldeles för många. Och då har jag haft collie i endast åtta år!
Collien har ett grundmurat rykte som nervös, ängslig och rädd. Att vända det är nog den största utmaning som alla nuvarande och kommande uppfödare har. Vissa tar sig an utmaningen, andra inte. Om jag skulle få för mig att bedriva uppfödning av collie så skulle första steget vara att utforska allt vetenskapligt material om rasen som finns dokumenterat. Sedan skulle jag kontakta rasklubben för att få veta allt som inte syns i de vetenskapliga rapporterna. Efter det skulle jag troligen sätta mig ner och fundera på hur jag i min avel skulle kunna bidra till att utveckla rasen i rätt riktning. Och rätt riktning för vår ras är - bort från rädslor. Jag är övertygad om att man kan få bort rädslorna. Kan man avla fram och bort andra egenskaper, som beskrivs i det förra inlägget, så måste det definitivt vara möjligt att avla bort rädslor. Problemet är att inte alla vill. Då flyger ett kärnfullt gammalt citat genom mitt huvud..."Din vilja växer i skogen". Andra raser har haft samma problem och lyckats vända det negativa till positivt. Inom collierasen tycks detta vara ett Moment 22, dvs olösligt.
Ska vi nöja oss med det, vi som vill ha fler collievalpar under kommande år?
Nej, det ska vi inte!
Som flera andra tror jag att tiden för frivillighet är förbi. Nu krävs regler och förordningar annars kommer vi inte ett enda steg framåt på vägen som leder till den orädda collie vi vill ha.
Det skulle vara en lättnad att en dag komma in till veterinären och få höra:
"Åh, en collie, då är det aldrig några problem."
Johan Nilsson
Johan, är det inte med collien idag som med bulldoggen på den tiden - så länge det fanns ett folknöje som gav mera pengar och större ära, så styrde det aveln... till dess att det tog tvärstopp i efterfrågan.
SvaraRaderaBodil Carlsson
När jag första gången lät Hippie prova på fårvallning var hon "bara barnet", ca 7-8 månader.
SvaraRaderaEn klubbkompis tog med mig till en fårfarmare här på Ekerö, hon har måånga får, flera hundra och har många vallningselever. Tar också emot andra raser än den egna (kelpie) och BC.
När hon fick syn på Hippie log hon lite och sa " jaha, en collie.... jag har haft några här under årens lopp och alla har varit livrädda för fåren".
MEN SÖRRU!
När Hippie fått gå i lina i en inhägnad med ett gäng får ett tag (klubbkompisen hjälpte mig med de absoluta grunderna) stod fårfarmerskan utanför, hängde på stängslet och sa "så roligt att se! Det här var något annat det"!!
Och nu har 5 stycken collies av samma uppfödning gjort godkända vallanlagstester.
Visst skryter jag! Men visst är det otroligt skönt att kunna sticka hål på i alla fall några negativa uppfattningar om collien!
HEJ!
SvaraRaderaSticka hål på gamla förutfattade meningar är kul. Har ju en liten gosse kvar här ur senaste kullen jag inte velat sälja till de som hitills varit intresserade. Har man kvar en valp måste de ju få lite miljöträning och igår var jag på vårt stora köpcentrum utanför stan och "tränade" den lille;-) Han hade SKITKUL och man väcker ju lite uppmärksamhet då man går runt med en liten colliekille som bara ber om uppmärksamhet då han möter någon bland skramlande kundvagnar, tutande bilar och massor av folk, in och ut genom konstiga dörrar som öppnar sig själv osv.
Gissa om jag fick komentarer typ,- oj vad orädd han verkar, eller - är det inte en collie? de brukar ju vara så försiktiga..... i djuraffären som ju träffar en del valpar fick jag kommentaren - Så roligt att se en så framåt och social collie han är ju lika framåt som de flesta valpar som kommer in här!
Vad svarar man på detta?? Jag blir både ledsen och glad. Ledsen för att folk har sett så mycket rädda collie, glad för att folk ser skillnaden på en hund som beter sig som en hund och en rädd hund!
Vi måste vända trenden så att folk får se fler orädda och glada collies!
OBS! Jag skriver inte det här för att skryta över min valp, bara att ge en vardagsbild om hur det kan vara när man kommer med en "go och glad" collievalp.
Jag vet inte vad det är med veterinärer och andra människor...
SvaraRaderaJag har hur många gånger som helst hört att "Ååå vad dina Shelties är frimodiga och trevliga". Vill de ha "poäng" eller vad är det?
Mina shelties är som de flesta andra shelties.
De Collie som jag har träffat under många år hos olika uppfödare är urtrevliga och frimodiga.
Som en icke insatt specialist, så ser jag inte vad det är som gör er så bekymrade så ni är beredda att "stjälpa collieuppfödare överbord"?
Det är ytters få uppfödare som har förtroende hos er och de skall då vara framtiden för collien???
Taina
Mja, Taina, kanske man kan fundera över vad det är med veterinärer.... när de särskilt behöver påpeka att en sheltie eller collie är just frimodig?
SvaraRaderaÄven jag har hört den kommentaren från veterinärer: "Ovanligt frimodiga för att vara collievalpar" ...
Kan det vara så att veterinärerna inte har några egna marknadsintressen att bevaka och därför vågar de säga vad de ser?
Sen är det inte så att "ytterst få" collieuppfödare har vårt förtroende. Tvärtom - det börjar bli rätt gott om folk som BÅDE föder upp collie och följer sin rasklubbs rekommendationer för hälsa och mentalitet!
Alla vettiga valpköpare vet att det inte kan finnas något sådant som "en perfekt valp" eller en uppfödare som bara lyckas jämt och ständigt. Vårt förtroende går till alla de uppfödare som gör så gott de kan...och de är nog både fler och bättre informerade nu än för tjugo år sedan.
Bodil Carlsson
Taina, vi driver inte bloggen för att uppfödare ska få förtroende för oss. Vi driver den för att vi tycker om rasen och vi vill att den ska gå en ljusare framtid till mötes. För just nu är det mer än nattsvart...
SvaraRaderaOch ja, de uppfödare som aktivt arbetar för att minska rädslorna hos collien ÄR rasens framtid.
Ser du något annat alternativ?
Jag gjorde en liten felformulering. Jag menar att det är ytters få uppfödare som ni här, har förtroende för. Ni litar inte på Collieuppfödare utan endast på ett litet fåtal. Jag vet Collieuppfödare som inte tar genvägar utan vill ha beauty kombinerat med brain och som lyckas med detta.
SvaraRaderaTaina
Det är väl onödigt att påpeka det självklara, Taina? För övrigt kan kanske detta enkla faktum bero på att det är ytterst få uppfödare av collie som gjort sig förtjänta av något som helst förtoende....
SvaraRaderaThomas, jag kan inte hålla med. Det har funnits en dominerande tradition inom hundaveln som inte har gjort sig förtjänt av fortsatt förtroende - den har helt enkelt haft fel på de väsentliga punkterna.
SvaraRaderaMen numera finns det - i a f i Sverige, där jag tycker att jag har en liten strimma av koll på läget - en hel del uppfödare som lämnar den traditionen bakom sig. De röntgar och ögonlyser och MH:ar, de uppmuntrar sina valpköpare att göra detsamma, de vallanlagstestar, de uppmuntrar sina valpköpare att prova på alla saker som collien passar bra för, de diskuterar sina och andras hundar på ett sansat sätt och de rentav pratar med oss valpköpare som om vi är normalbegåvade... :-)
Längre bakåt var de nog inte så många och det intryck jag ibland får av rasens hemland är att där kanske "ytterst få" hade varit en bra beskrivning...
Men här tror jag att många saker har blivit bättre. Thomas, var kommer annars alla de bra colliesarna ifrån? De är fler nu än för 20 år sedan!
Jag tror att de uppfödare som värnar om mentaliteten i första hand, är betydligt fler än Taina tror. Tack och lov för det!
SvaraRaderaIngenting säger att en klipsk och vacker hund automatiskt är orädd. Rädsla kommer i de mest skilda förpackningar...
Förtroendediskussionen lämnar jag därhän, det är inte ev förtroende åt ena eller andra hållet som är det viktiga - det är rasens välmående.
Bodil, jag hoppas att du har rätt. Eller rättare sagt, ingen skulle bli gladare än jag om så vore fallet. Men nja, anser mig nog också vara relativt väl insatt i de flesta kennlars resultat på mentalitets - och arbetsområdet, och anser nog att de kennlar som över huvutaget har något värdigt att visa upp lätt kan räknas på fingrarna. Med andra ord, dessa är ännu i bedrövlig minoritet, vi skulle ha kommit betydligt längre i den positiva utvecklingen om så inte vore fallet. Ännu är de uppfödare som vägrar att nyttja MH som avelsverktyget är tänkt att användas och som relativiserar bort hd-resultat och mentala brister i majoritet. Är man som jag, en Avelsdatanörd av sällan skådat slag, så blir denna sanning så oerhört tydlig. Möjligen kan en liten gnutta av positiv förändring skönjas, men jag vill nog se betydigt tydligare framsteg innan jag vågar mig på att inta en verkligt optimistisk inställning.
SvaraRaderaBodil, jag skulle vilja veta vad du grundar din info på att collien är bättre nu än för 20 år sedan? Vad en bra collie är har alla inte samma uppfattning om. Därför får man titta på de offentliga resultat vi har.
SvaraRaderaDe är inte uppmuntrande! Enligt de MH resultat vi har så ökar rädslorna. Enligt färsk statistik, så är det hela 59% av valpkullarna hos långhåren, där inte föräldrarna uppfyller kraven för valphänvisning, nästan alla p.g.a. de mycket lågt ställda kraven på MH resultaten.
Detta kommer att påverka aveln negativt i generationer framåt.
Det är tyvärr en liten skara uppfödare som står för det positiva. Men avelsbasen är liten och det krävs nya gener utifrån enligt min uppfattning.