Alla MH-spindlar (såväl för kennlar som enskilda individer) är offentliga handlingar och tillgängliga för allmänheten. Den som är intresserad kan beställa dem via SCK.
Vi väljer att använda oss av dessa bilder på spindlar för att synbart visa på hur stora skillnader det faktiskt kan vara mellan en collie och en collie. Framför allt för att en bild säger så mycket mer än siffror och bokstäver.
Så till dagens spindlar:
Valparna från de två första kennlarna är inte likadana som valparna från de två sista. Det är stor skillnad på vad valpköparna kan få med sig hem när de hämtar valp... Och med detta i åtanke - hur skulle rasklubben kunna låta bli att tala om att skillnaderna finns och att de beror på uppfödarna?
-------------------------------------------------------------------------------------
Jag röstar definitivt JA till bredare konsumentinformation och vill gärna se den i rasklubbens kennelregister. En valp är en ganska kostsam historia och dessutom en investering i välmående, glädje och kamratskap. Det får inte vara ett lotteri när man väljer valp, det måste finnas lättillgänglig information som visar att uppfödaren gjort det bästa tänkbara för att få fram så orädda, lekfulla och trygga hundar som möjligt.
Man måste inse att långt ifrån alla valpköpare lusläser Hunddata på SKK:s sida...
Johan Nilsson
Jag vill även att hälsan synligörs, inte bara spindalarna som man kan leta upp och titta på likadnat som H.D, AD och ögonresultat, jag vill även att H.D statistik syns, AD statistik, ögonstatistik som kan visas på samma sätt och vägleda valpköparna. Tyvärr kan vi inte visa upp annan statistik som magåkommer,och autoimuna sjukdomar eller nadra sjukdomsbilder, vilket jag tycker är lika viktigt! Men då först kan jag tycka att valpköparna får den upplysning de behöver, vad fanken ska jag med en hund till som gör ett bra MH om den har H.D eller annan sjukdom! Och på vilket sätt berikar dessa hundar rasen mer än med vackra spindlar?
SvaraRadera//Anci Thyni Stubbfält
Hej igen Anci!
SvaraRaderaNär det gäller hälsan - de få delar som är obligatoriska att testa och redovisa - så är jag helt med! Precis som du önskar jag också, att det kunde finnas andra uppgifter, för vilken glädje har jag av hunden med u a-ögon, u a-höfter e t c om han har en autoimmun sjukdom som gör att hans kroppsvikt och livsenergi rinner ur honom så fort han får ett mikrogram fett i sin mat?
Tyvärr tror jag att du vet lika bra som jag, att det inte finns någon sådan ärlighetskultur inom hunduppfödarnas värld. Tvärtom, Anci! I verkligheten är det ju så, att för varenda en hälsodel som numera är obligatorisk och har offentliga resultat, så har delar av uppfödarkåren suttit på hasorna och kämpat emot vartenda steg av vägen. Det gäller inte alls bara vår ras - det gäller alla som jag känner till. Dalmatineruppfödarna i USA och England har aaaaaaldrig hört talas om njurstensbildande hundar...men väldigt många av deras valpköpare har det! - och har fått betala veterinärräkningarna, och betala för avlivningarna, och torka sina tårar och snyta sig ensamma för att deras ljugande uppfödare ska fortsätta sin avel och sina affärer i ostörd ro. KCC-spanieluppfödarna i England FÖRNEKADE syriongmyelin så länge det överhuvudtaget gick. Den som tog upp det "förtalade rasen", minsann (och blev baktalad av sina uppfödarkollegor till höger och vänster på det vidrigaste sätt, förstås, för det är ju tydligen så det går till i er värld). En välkänd genetiker sa till mig att en kullbroder till den berömde Dazzler exporterades och användes så flitigt i avel att han spred sitt anlag för epilepsi till betydande delar av colliestammen i det landet - "men det går ju aldrig att ta fram fakta på, för uppfödarna nekar och valpköparna vågar inte säga något."
Så Anci - hur skulle vi få fram de uppgifterna?
Överlag kan jag tycka, att seriösa och ärliga uppfödare har en väldigt lång väg att gå för att få resten av gänget med på den banan. Men om jag får lov att vara lite rakt på sak så tror jag att det är hög tid att ni börjar - och att ni själva bidrar till att skillnaderna i ambition och syfte med uppfödning blir tydliga för oss valpköpare. För jag är rätt övertygad om att om inte ni gör det, så kommer andra krafter att göra det åt er. Funderat något på den dag då veterinärerna öppnar munnen och börjar berätta vad de ser? Då vi får en officiell rapporteringsskyldighet som kan läggas upp rasvis?
Hej igen Anci!
SvaraRaderaNär det gäller hälsan - de få delar som är obligatoriska att testa och redovisa - så är jag helt med! Precis som du önskar jag också, att det kunde finnas andra uppgifter, för vilken glädje har jag av hunden med u a-ögon, u a-höfter e t c om han har en autoimmun sjukdom som gör att hans kroppsvikt och livsenergi rinner ur honom så fort han får ett mikrogram fett i sin mat?
Tyvärr tror jag att du vet lika bra som jag, att det inte finns någon sådan ärlighetskultur inom hunduppfödarnas värld. Tvärtom, Anci! I verkligheten är det ju så, att för varenda en hälsodel som numera är obligatorisk och har offentliga resultat, så har delar av uppfödarkåren suttit på hasorna och kämpat emot vartenda steg av vägen. Det gäller inte alls bara vår ras - det gäller alla som jag känner till. Dalmatineruppfödarna i USA och England har aaaaaaldrig hört talas om njurstensbildande hundar...men väldigt många av deras valpköpare har det! - och har fått betala veterinärräkningarna, och betala för avlivningarna, och torka sina tårar och snyta sig ensamma för att deras ljugande uppfödare ska fortsätta sin avel och sina affärer i ostörd ro. KCC-spanieluppfödarna i England FÖRNEKADE syriongmyelin så länge det överhuvudtaget gick. Den som tog upp det "förtalade rasen", minsann (och blev baktalad av sina uppfödarkollegor till höger och vänster på det vidrigaste sätt, förstås, för det är ju tydligen så det går till i er värld). En välkänd genetiker sa till mig att en kullbroder till den berömde Dazzler exporterades och användes så flitigt i avel att han spred sitt anlag för epilepsi till betydande delar av colliestammen i det landet - "men det går ju aldrig att ta fram fakta på, för uppfödarna nekar och valpköparna vågar inte säga något."
Så Anci - hur skulle vi få fram de uppgifterna?
Och vilken glädje har jag - eller rasens anseende - av den kärnfriska långlivade hunden som alltid är osäker och ofta är rädd?
Vi ska varken ha den ena eller den andra hunden, vi ska ha en HEL bild av en HEL hund, det är varje uppfödares förbannade skylldighet! Får höra av andra uppfödare när jag berättar vad jag blivit drabbad av den här gången i min uppfödning, " ja det är du och... som får sådant där" Vill inte namnge uppfödaren, men det ÄR INTE BARA VI SOM FÅR SÅDANT! Men det är vi som snackar om det och blir berörda, därför är det tydligen bara vi som drabbas! Jag mår illa av att drabba någon valpköpare med problem, vare sig det är mentala eller hälsoproblem!Hur fanken är andra uppfödare funtade som kan sitta där och bara låtsas att man inga problem har, men en fin spindel har man, eller storvinnare i uställningsringarna, är det bara vinster och spindlar som räknas?Jag har skickat förslag till SCK och det tycker jag ni andra också ska göra INNAN det är försent! Tycker det är vår skylldighet att visa allt som går att visa, inte bara spindlar all annan statistik också, det drabbar också valpköpare!
SvaraRadera//Anci Thyni Stubbfält
Anci, jag är inte så bra på datorn och lyckades klicka in samma kommentar två gånger...Sorry!
SvaraRaderaJo, allt som drabbar hunden i form av sjukdom och mentala svårigheter drabbar oss valpköpare. Helt rätt. Självklart är det inte bara spindlar som ska räknas!
Men ibland undrar jag om ni som är uppfödare får helt andra kommentarer eller en helt annan bild av hur folk uppfattar rasen än vad vi hundägare får. Anci, jag har collie i bra mer än 20 år nu. Jag har fått många kommentarer om mina hundar under den tiden.
Vet du vad de har gått ut på? En enda sak hela tiden!
INGEN har NÅGONSIN sagt: "Ja, visst är det vackra hundar, men är de inte blinda allihopa, det har man ju hört så ofta!"
Apropå att ögonlysningskraven också ska ses som viktiga i rasklubbens valphänvisning.
INGEN har NÅGONSIN sagt: "O vilka vackra hundar, de ser ju inte alls ut som långhårsdrever fastän man får höra det så ofta!"
Apropå att exteriörkraven för valphänvisning också måste ses som väldigt viktiga.
ALLA har på olika sätt sagt en och samma sak - många, många gånger under åren, senast för en vecka sedan när en obekant kom och hälsade på:"Vilka vackra hundar! Men har de inte blivit så nervösa? Det får man ju alltid höra!"
Anci och alla andra uppfödare - folk i allmänhet, hundintresserade särskilt - era tänkbara valpköpare med andra ord - pratar inte om CEA. De pratar inte om rasens exteriör(utom för att säga att den är fin)! De pratar definitivt inte om EB eller autoimmun pancreassjukdom, inte om epilepsi, inte ens om HD.
DE PRATAR ALLTID OM DE DÅLIGA NERVERNA!!!
Det beror på att dåliga nerver har funnits länge och fortfarande finns hos för många av våra hundar. Det är inte ett rykte. Det är sant!
Det som är ett rykte bara är ju att varenda collie är rädd av sig.Det är gudskelov inte sant och borde väl ge er uppfödare avelsutrymme att välja?
Det kommer inte att lyckas att vända rasens rykte igen, om inte uppfödarna förstår att vi måste prioritera utifrån det läge vi har idag!
För guds skull, MH-beskriv och välj avelsmaterial utifrån era beskrivningsutfall!
En sak till, det kanske ska vara så att för att uppfylla A kriterierna ska en viss % av ens uppfödning vara hälsoundersökta och med en viss % friskhet??? Det ska baskemig också synligöras!
SvaraRadera//Anci igen
Bodil vi skriver tydligen sammtidigt, nu ser jag från en vidare avelsynvinkel och även från den som drabbas av sjukdom på sin hund! Klart inte folk vet för det har ju aldrig lyfts fram på samma sätt som mentaliteten. Om den där rädda hunden som bet eller flydde för fyrverkerierna eller gömde sig i torrskåpet har pankreas eller H.D framkommer ju inte, det står inte skrivet på hunden som det gör med dålig mentalitet.Endel av dessa vrak kanske har sprutande diarre 3 gånger i veckan, eller H.D grad D eller Colombom, det syns inte!Det syns heller inte på rasspindeln eller i en A och B uppdelning bland uppfödarna!
SvaraRadera//Anci igen
Praktisk erfarenhet är mycket värt, teori är svårt att använda utan praktisk erfarenhet men Praktisk erfarenhet ihop med teori är oslagbart.
SvaraRaderaAngelicas text från ett annat inlägg, det här är i mina ögon helt korrekt, hundavel är inte bara teori, det är så mycket mer!
//Anci igen
Bodil, du tackade förut Angelica för att du tyckte att hon postade ett bra inlägg. Nu är det min tur att berömma dig istället. Du har helt rätt i att det gäller att prioritera beträffande hundavel, och lått oss vara överens om en sak - collien är en i huvudsak frisk ras! Det vittnar både försäkringsbolagens upptgifter, Avelsdata och allmänhetens uppfattning om. Allt är samtidigt relativt, naturligtvis, men om vi jämför collien mot övriga bruksraser, framstår den som generellt frisk som en nötkärna. Fysiskt, alltså. Psykiskt är det sämre ställt - därför är det mentaliteten vi i huvudsak bör fokusera på inom den närmaste framtiden. Självklart ska vi inte avla på sjuka hundar, men samtidigt får man väl försöke betrakta problemet i ett nyktert ljus. Först och främst tar vi itu med de mentala problemen, hälsan får allt komma som prio två under den tid det tar att komma tillrätta med rädslorna. Om jag skaffar mig en brukshund för att varje dag kunna vara aktiiv med denne - bruks, lydnad, joggning, långa skogspromenader - you name it, så viill jag ha en hund som har rätt attityd och alltid vill arbeta eller bara delta i mina aktiviteter. Jag har ingen som helst nytta av en viljelös, lågtempad slöhög som mest ligger på gårdsplanen och latar sig. Som inte tycker att något är roligt och som dessutom är skraj för det mesta - även om han är frisk somm en nötkärna!!
SvaraRaderaMen Anci! Nu förstår jag faktiskt inte!
SvaraRaderaOm kullen hamnar i grupp B, så kan det ju lika gärna bero på att förälder har HD D, vilket betyder att uppfödaren visserligen har röntgat med sk-ter i resultatet - "känt höftledsstatus", kanske?
Det kan lika gärna bero på att en förälder har ett colobom eller svår CRD - uppfödaren vet men struntar i det. ("Känt ögonstatus", kanske det kunde stå på kennelsidorna då?) Och det kan förstås bero på att en förälder är helt okej i ögonbottnarna som valp, men inte omlyst. Och så kan det bero på att en eller båda föräldrarna har femma på skotten och kraftig kvarstående rädsla - det kallas för "känt mentalt status" på ett antal kennelhemsidor, har jag sett.
Vilket som skulle resultera i en grupp B-notering för den kullen. Fortfarande lämpas ansvaret att reda på vilket det handlar om och vad man tycker är viktigast över på valpköparen.
Fortfarande har valpsäljaren det stora informationsövertaget - men med indelningen finns i a f ett gult blinkande ljus som valpköparen får ta ställning till.
Det du egentligen menar, tänker jag mig, är att även i grupp A-kullarna (allt är avprickat och uppfyllt på rasklubbens rekommendationer) så kan det ändå finnas 1) oväntade händelser, sånt som den mest seriösa uppfödare i världen måste råka ut för när en oanad recessiv gen i en hund slår sig ihop med samma gen i en tik och hey presto! - här kommer den sjukdom man inte visste om och inte ville ha. Det händer ju även en så utavlad sort som människa och det händer naturligtvis oftare hos renavlade raser med sörre genomsnittlig släktskap; och
2)det som inte skulle vara så oväntat och överraskande, om uppfödarna oftare ägnade sig åt att tala sanning."Ja, X har funnits på de här linjerna..."
1) kommer vi aldrig ifrån. Stor effektiv avelsbas gör det mindre sannolikt.
2)kommer vi bara ifrån med häslomedveten rasklubb som uppmuntrar valpköparna att rapportera!
Thomas du har helt rätt, men vad fanken ska jag med den hunden till som har rätt kryss på MH men som får avlivas vid 2 års ålder,och måste vi vänta så länge så vi ligger lika risigt till med hälsan som med mentaliteten?
SvaraRaderaStatistiken från försäkringsbolagen är deffenitivt inget att lita på.Och en fråga till dig och alla andra, på vilket sätt har en sjuk eller H.D drabbad hund med kryssen i rätt ruta på MH någott att tillföra aveln, förbättrar den rasen?
//Anci
Hej på er.
SvaraRaderaAnci! Du har verkligen rätt till 100%.
Ingen del är mer värd än den andra. Mentalitet+Sundhet+Exteriör tillsammans med Teori och Erfarenhet först då kommer vi framåt och kan samarbeta och då får vi tillsammans en helhet värd att bevara.
Om vi gör som vi kan läsa i tidigare kommentarer, (prioritera mentalitet framför allt annat) så vips har vi fler grava fel och brister att ta hänsyn till.
Jag kommer aldrig att acceptera annat än att alla delarna är lika värda,
Hälsningar: Peter Nilsson (Rudängens Collies)
Ooops! Förbaskat också, bråttom igen! Släppte igenom en kommentar med ett kennelnamn i rent misshugg.
SvaraRaderaUrsäkta alla läsare, det har varit en lång och händelserik dag...:-)
Hej Peter och välkommen! Det är inte riktat mot dig, utan gäller alla - snälla, inga kennelnamn. Vilken kennel man innehar hör inte riktigt till, däremot kan det väl vara av intresse för alla att veta om den som skriver har erfarenhet av uppfödning eller inte. Jag tror ibland att ni som föder upp och vi som köper hundarna inte alltid har lika erfarenheter, ungefär som det visade sig när jakthundsklubbens styrelse (uppfödare) skickade ut sin enkät till hundägarna och fick ett svar som de inte hade väntat sig, men verkligen tog tag i. "Peter Nilsson, uppfödare" - skulle det gå bra, Peter?
Anci: Hundar som är hd-belastade beläggs med avelsspärr, så självklart ska man inte använda dessa i avel, det är inte heller vad jag menar. Vidare, att försäkringsboagens statistik inte är något att lita på får stå för dig, personligen anser nog jag och många med mig, att den är väldigt intressant att ta del av. Men den diskussionen kan vi lämna därhän. Vad jag däremot vill klagöra är vad jag menade med mitt förra inlägg. Som sagt, inga hd-belstade hundar i avel (även om jag för min del hellre har en hund med C-höfter än ett brutet mh, C-hundar tävlar ofta på hög nivå, rentav SM. Det gör däremot inte en mentalt mycket svag hund.) Däremot kanske man som uppfödare av collie inte har råd att förkasta hundar bara för att det kanske finns bröder till mormödrar (eller liknanade) med HD eller AD, eller på grund av att det går rykten om att den tilltänkta avelshunden har en bror med dålig mage och akut åksjuka. Kanske extrema exempel, men de illustrerar min ståndpunkt på ett bra sätt. Är du med mig?
SvaraRaderaFöder man istället upp en bruksrs som ligger mer normalt till mentalt sett, kanske man däremot kan unna sig den lyxen. Men personligen känner jag att jag inte kan klandra de uppfödare som exempelvis väljer avelshanar som har lämnat några procent HD om det faktiskt rör sig om en mental stjärna med en mentalt bra släkt i övrigt. Som cllieuppfödare kan man nog helt enkelt inte ha lika höga krav som uppfödare av andra raser kan kosta på sig. Så enkelt är det nog, tyvärr.
Peter, jag kan inte hålla med dig. Du är rädd för att om uppfödarna prioriterar mental stabilitet framför allt annat, så kommer ni att få fel svåra sjukdomar? Vilka då?
SvaraRaderaNi uppfödare kan klara er ifrån väldigt mycket genom att dels upprätthålla en stor effektiv avelsbas, d v s så låg genomsnittlig inbördes släktskap/inavelsgrad, som det bara går - då håller ni nere frekvensen av recessivt nedärvda sjukdomar. Peter, om de tidiga uppfödarna hade haft den kunskapen och genomfört det också, så hade vi idag inte suttit här med generna för CEA dubbla i en majoritet av våra hundar!
Resten - de dominanta obehagliga generna - kan ni klara er ifrån genom att vara ärliga mot varandra och mot oss, genom att rapportera oväntade upptäckter till rasklubben och uppmuntra oss att göra detsamma. Kunskapsdatabasen skulle snart bli en mycket värdefull hjälp för både er och för rasen.
Självklart ska ni både ögonlysa och HD/ED-röntga och visst kan ni begära av oss av vi ska göra detsamma med era valpar! Vi är skyldiga er det. Om ni arbetar för att ta fram friska hundar åt oss, så är det minsta vi kan göra att skaffa fram kvittona på ert jobb åt er.
Men jag förstår inte hur du kommer fram till din slutkläm - exteriör (utställningsvinster?) och sundhet är lika viktiga som stabila nerver?
I en ras där vi har relativt lite problem med sundhet - jfr schäfer! - men omtalade problem med nerver?
Att prioritera allt lika betyder ju faktiskt bara att man inte prioriterar alls. Och ingeting förändras!
Brottas med uppkopplingsproblem som tillfälligt lösts med (dyrt) mobilt bredband... Återkommer samtidigt som uppkopplingen.
SvaraRaderaBodil, tack för dessa rader, vill bara tillägga att det vore en mycket god idè både med officiell rapporteringsskyldighet för veterinärer och krav på att en viss procent av kennlarnas upfödning ska vara röntgad och mentalbeskriven för att valphänvisning ska ges, men framför allt är det positivt att rasklubben nu sänder en tydlig signal till uppfödarkåren genom indelningen i A- och B-kullar. Man måste börja någonstans, trots allt.
SvaraRaderaJohan, vi väntar...:-)
SvaraRaderaThomas, vet du vad jag tror kan bli följden av en rapporteringsskyldighet för veterinärer? Om inte uppfödarna GARANTERAS anonymitet, så kommer de inte att söka hjälp!
jag tror mer och mer på en annan möjlighet - licenskrav för uppfödning!
Men kära Boddan, den allra största procenten av en uppfödares hundar säljs ju faktiskt till andra männniskor. ;) Personer som definitivt söker upp veterinär om det visar sig att deras älskling mår dåligt på något sätt.....vad händer då? Jo, rapport om den eventuellt genetiskt orsakade sjukdomen till SKK......
SvaraRaderaJa, Thomas, och på det sättet skulle en del uppgifter om vad som förekommer i rasen nå rasklubbarna. Alla uppfödare skulle ha nytta av det på sikt.
SvaraRaderaAnnan variant: min tik har två kullar efter sig och i ung vuxen ålder visar flera av valparna symptom på X. Ett par av valparna mår inte alls bra och deras ägare söker veterinär utan att fråga mig. De rapporteras in som två fall av X. Ett par andra valpar har lindrigare symptom som kommer och går och deras oroliga ägare ringer mig för att höra vad detta kan röra sig om. Varpå jag svarar att det har jag aaaaaldrig hört talas om! Säkert inget att bry sig om! Man behöver inte springa till veterinären med allting!
Min tik har också lindriga symptom, så henne söker jag inte för. Inget blir inrapporterat och då kan jag ju i godan ro säga, när ryktet med tiden ev sprider sig - "Va? DET MÅSTE VARA HANEN!" :-)
Jo, jag vet att många uppfödare inte fungerar så här. Men jag tror att vi allihopa vet att alldeles för många har gjort det och förmodligen fortfarande gör det. Så länge uppfödarna tänker sig recessiva sjukdomsgener som något slags personligt misslyckande eller skum familjehemlighet, kommer de flesta att hålla tyst. Lägga locket på. Och precis som Anci säger - så länge de flesta håller tyst, kommer de få som säger något att framstå som den enda i branschen som har recessiva sjukdomsgener hos sina hundar!
Detta är ju en rävsax - och de som sitter fast i den är hundraserna. Hur vi får loss dem är värt en egen diskussion...
Dina tankar är klara och obesudlade, o kära Bodda! MEN, jag tror faktiskt att de allra flesta valpköpare går till veterinären ändå, även om uppfödaren avråder dem, och då blir även deras hundar registrerade som bärare av den här presumtiva genetiska sjukdomen i vårt exempel. Snipp, snapp, snut, så var ännu en dålig uppfödare "slut"! :)
SvaraRaderaJag tycker du Thomas har en välldigt ful underton mot oss uppfödare, tråkigt! Du skulle behöva sitta i båten själv och gunga på vågorna så du förstår vad det här handlar om, för min kännsla är att du inte förstår hur det är att vara uppfödare.
SvaraRaderaKan bara ta min 2 sista veckor som exempel! För 2 veckor sedan fick min fodertik diagnosen bukspottkörtel fel, vi hade misstänkt det redan ett tag så det blev ingen direkt schock, men hur gör man med kullsystern som bor här hemma, jag är mycket nöjd med hela kullens mentalitet, alla utom fodertiken MH:ade, 4 H.D röngade av 6 alla med A på höfterna och inga konstigtheter på vare sig ögon eller armbågar!!
Sedan förra veckan så fick en av mina valpköpare avliva sin 7 år gammmla hund från mig, han hade fått något som går att jämföra med människors MS, diagnostiserades på Strömsholm i sommras och fick 3-6 månader på sig att leva enligt dem, det tog ca 3! Ja rätt kryss på MH och absolut toppen hund då han var MULTCH dessutom! Vet du hur det känns att trösta dessa valpköpare och det är INTE bara jag som får sådant här! Jag mår illa då jag hör alla undanflykter från uppfödare och även från andra valpköpare , man kan inte erkänna att det är så här, man söker andra orsaker till varför hundar blir sjuka, det har aldrig något med aveln att göra utan man skyller på yttrefaktorer!Ja det här var min verklighet från de här sista 2 veckorna som uppfödare, det handlar välldigt lite om MH:n just nu, det snurrar helt andra tankar i mitt huvud!Så SCK och alla andra uppfödare TA ERT ANSVAROCH TA DET HÄR MED SJUKDOMMAR PÅ ALLVAR, LIKA STORT SOM MENTALITETEN!!
//Anci
Anci, så himla lessamt! Beklagar! det är klart att det inte bara är dina hundar som råkar ut för sådant - skillnaden är kanske att du talar om det.
SvaraRaderaOm alla gjorde likadant, skulle färre hundar råka ut för sjukdomar som är ärftliga - helt enkelt därför att alla ni uppfödare skulle kunna göra mycket bättre riskbedömningar.
Hur gör man med kullsystern? Om det rör sig om den autoimmuna pankreassjukdomen med recessiv ärftlighet, så MÅSTE det vara så att båda föräldrarna bär på en - 1 - defekt variant av genen. De är friska bärare. I deras valpkull kommer i snitt 1 av 4 att få dubbel upplaga och bli sjuka - där har du den som fick sin diagnos för två veckor sedan.
Hälften av valparna har en av två gener defekta och blir friska bärare som sina föräldrar.
En fjärdedel har båda generna i paret normala och är inte bara friska, de kan inte nedärva något annat än den normala genvarianten.
Kullsystern som du har hemma kan vara vilken som av dessa tre. Om det finns ett gentest framtaget, är detta snabbaste sättet att ta reda på vilket.
Om det inte finns ett gentest - prata med veterinär. Vid vilken ålder visar sig detta? Om 90% med dubbeluppsättning visar symptom före 1 års ålder, du låter din tik bli två eller tre och hon är fortfarande frisk - då är hon frisk bärare eller fri från genen helt och hållet.
Då skulle man helt enkelt kunna sätta in en liten stjärna, eller en varningsvimpel om man tycker det, i Hunddata - "kullsyskon med autoimmun pankreatit!" Alla med hanhundar med samma stjärna undviker då att göra just den kombinationen...uppfödarna skulle vinna på det på lite längre sikt, rasen skulle vinna, renrasuppfödarnas förtroende hos folk skulle vinna på det.
Varför går det inte att göra så? Jo, du är väl nästan den enda som skulle se till att få stjärnan insatt!
Anci, jag ska inte tala för Thomas, men jag tror inte att det är uppfödare som råkar ut för smällar och talar om det som han hänger upp sig på!
Fast jag kommer ifrån ämnet här. Vilket är det antalsmässigt största problemet i rasen idag?
Hej igen Bodil.
SvaraRaderaDå jag skrev mitt inlägg, så kunde jag inte ens fantisera om att få medhåll.
Har läst för många spaltmeter sedan tidigare för det.
Självklart är mental stabilitet en av grundpelarna i aveln, vågar påstå att ingen vill föda upp dåligt mentala hundar och än mindre att valpköpare ska drabbas av dom.
Jag vill inte prioritera en del av hunden, därmed inte sagt att något får utelämnas!
Man ska aldrig lyssna till en person, utan vara lyhörd och lyssna till vad alla säger, utifrån det ska man bilda sig en egen uppfattning om vad jag anser vara ett sunt och förnuftigt sätt att bedriva avel på.
Man måste lära sig att se felen på hundarna och också erkänna sina egna hundars brister.
Ni skriver ofta att man inte bryr sig osv. Kan bara svara för oss. Vi har endast haft 10 kullar, så vi är absolut inte världsvana på något vis, men planeringen för nästa kull pågår flera år innan parning.
Det finns inte en hund som är komplett, så man måste hela tiden försöka pussla ihop så att risken är så liten som möjligt att något ska gå snett. Det är ju levande material vi jobbar med, så i slutänden är varje ny kombination likt förbaskat en chansning utan några garantier. Man gör ju aldrig en kombination man inte tror på, utan gör endast de som man kan tänka sig att spara en valp ifrån och att den förhoppningsvis blir en bättre avkomma än sina föräldrar.
Vi har aldrig klankat ner på någon oavsett vad dom gör med sina collies, tvärtom är många gånger imponerad över vad människor klarar att genomföra med sina hundar oavsett gren.
I slutänden sitter vi i samma båt och har en ras att bevara. Är övertygad om att vi alla är beroende av varandra och måste respektera varandra, ta till vara kunskaper och erfarenheter från så många som möjligt om vi ska ha en chans att lyckas.
Så här långt har vi haft en fantastisk relation med våra valpköpare, och det är det som är guldkanten och gör det värt mödan att lägga en stor del av sin ekonomi och i princip hela sin fritid till hunderiet.
Hälsningar: Peter Nilsson
Forskning angående EPI samt sköldkörtelfel pågår för närvarande på SLU avseende bla. collien.Kanske kan det hjälpa oss i framtiden, vi kan väl hoppas...
SvaraRadera//Lena
Antalsmässigt största problemet i rasen i dag är att vi uppfödare inte kan enas och ta vårt ansvar, vi gör krokben för oss själva och biter oss i svansen. De som blir drabbade är valköparna oavsett om det gäller mentalitet eller hälsa!
SvaraRadera//Anci
Du kan radera mitt förra inlägg om du tycker det är för utpekande, ta bort detta!
HEJ!
SvaraRaderaTycker Ancis idè är något att fundera över, varför inte ta med andel procent HD, ED-fel, ögonresultat och även antal procent som är undersökta både gällande hälsa och mentalitet då man presenterar uppfödarna på SCK:s hemsida och kanske även på valphänvisningssidan.
Däremot kommer jag inte att förespråka att vi ska titta bort från hälsan på våra hundar för då är vi illla ute!! Vi kan inte tillåta oss att bortse ifrån sjukdomar och jag precis som Anci önskar att det fanns en större öppenhet om sjukdomar oss uppfödare emellan. Det är så tråkigt att så fort man börjar prata om sjukdomar på "andras" hundar så är det genast lika med att man pratar skit!
Vad kan vi då försöka titta lite mindre noga på då vi väljer avelsdjur? Ja i min värld är det ju exteriören, självklart måste ju hunden vara sunt byggd, men ärligt talat -lider en hund av att ha ståndöron, -lider en hund av att ha ett djupt huvud, eller för den delen även om jag tycker det är jättefult -lider en hund av en för högt buren svans eller för kort päls? Knappast, däremot lider hundar av att gå omkring och vara småskraja för många saker i vardagen, de lider av att ha HD-AD de lider också av att ha sjukdom X och så gör också deras ägare som i värsta fall måste förkorta sin bästa väns liv!
Jag vet att jag svär i kyrkan med ovanstående påstående men det är vad jag ärligt tycker! Ni som inte håller med, kika på ex. Bordercollie, är det ofta ni träffar en renrasig bordercollie där ni behöver fundera värst länge på om det är en bordercollie eller ej??
Tjingeling Bettan
Anci: Det är fritt att tycka, om du anser att min "underton" är tråkig, så är det naturligtvis dig fritt att tycka det. :) Personligen anser jag att uppfödares plikter övergår deras friheter - och därmed bör det vara oerhört befogat att kritisera dem när de begår regelrätta vidrigheter gentemot den ras vi alla älskar. Precis som en känd filmpersonlighet en gång sa: "Jag är inte här för att vinna någon popularitetstävling - utan att få något sagt!" Det citatet skriver jag under på när som helst.
SvaraRaderaHur som helst, Bodil, du har helt rätt, det är inte uppfödare som råkar ut för smällar och talar om det som jag kritserar - det är de övriga! Vilka för övrigt inte är någon obetydande grupp, precis som du, Anci, så påpassligt har upptäckt. Det är nämligen lätt att hålla med fru Thyni i det mesta av det hon säger, gott folk. Egentligen är det mesta inte annat än rent sunt förnuft (borde vara, åtminstone). Alla uppfödare borde vara öppna med bristerna i sin avel (oavsett om de är mentala, exteriöra eller hälsomässiga), men det är samtidigt inte många som kan sägas vara det. De finns, dock, Anci är ett gott exempel, även om jag nog kan anse att hon är en aning för hård mot sig själv. Det man inte vet något om, kan man med ren logik inte heller göra något åt, och som sagt, mentaliteten är på det stora hela det mest brådskande projektet. Om man som collieuppfödare beaktar det mentala bagaget hos avelsdjuren, förvissar sig om att hd-frekvensen inom de aktuella familjerna inte är besvärande stor, samt att de ser ut som collies - då har man ändå gjort mer än de allra flesta!! DET, gott folk, är ett stort steg i rätt riktning! Vägen är lång, vandringen måste börja någonstans.
Anci, mfl.
SvaraRaderaTror inte att de seriösa uppfödarna struntar i sjukdomar. Att enstaka hundar blir sjuka kommer vi alltid att få leva med. Det är levande varelser och alla sådana har defekta gener. Diskuterade detta med Sundgren en gång. För att undvika defekter så får man kolla upp släkten så gott det går och undvika inavel. Men helt går det som sagt inte. Vi har en rekommendation på max 2,5% linjeavel. I enstaka fall kan man överstiga detta men då sen försöka utavla på nästa generation. Vi behöver även utöka genbasen så ett visst risktagande måste man ta, t.ex när vi använder importerade hundar eller parar utomlands. Men som Bodil skriver, Colliens största problem idag är rädslan. Så absolut, sätt mentalitet och hälsa först. Exteriören får komma sen. Jag tycker inte man kan klanka på en uppfödare som man vet gör sitt bästa och sen råkar ut för hälsoproblem och även individer med mentala problem. Däremot de uppfödare som man vet struntar i detta.
Tror att enda sättet att komma till rätta med problemen är tvingande regler. Valphänvisningens regler är utmärkta , borde gälla även för registrering av collievalpar.
Klart att man ska se hela hunde både mentalt och exteriört. Håller med om att man kan visa detta med HD,AD och ögon. Håller med Bettan att det måste bli lite mer öppenhet om andra hälsproblem.
SvaraRaderaBettan, du har bara så rätt. Först kommer faktiskt djurskyddsaspekterna. Att ha ont i sina höftleder, ont i sina armbågar, ont i veka mellanhänder, ständigt ont i magen, vara hungrig och avmagrad av EPI, eller att ha ont i själen av att ofta vara rädd - det är bara olika sorters smärta. Vi måste döma dem efter HUR ont de gör - i hunden!Inte mitt ego! Inte i mitt anseende! - och efter HUR VANLIGA de är, när vi bestämmer vad vi ska prioritera att ta tag i...
SvaraRadera