Nyligen skrev jag om EPI - som ett exempel på hur "teori" behövs för att man ska få ett begripligt mönster i alla händelser man råkar ut för, "praktiken"- och så svarade någon att exemplet inte var så lyckat: EPI har inte en recessiv, utan en polygen, nedärvning.
Och vet ni vad? Det kan stämma. Den amerikanske veterinären och genetikern George Padgett skrev visserligen i standardverket Control of Canine Genetic Disease att det är en recessiv nedärvning med debut före ett års ålder. Den välinformerade amerikanska sida som mest ägnar sig åt EPI hos schäfer säger samma sak och ett examensarbete från SLU 2008 säger att debutåldern kan vara senare, men att recessiv är den troligaste arvsgången...
...men genetisk kunskap utvecklas så otroligt snabbt nu! Padgetts bok kom ut 1998 och börjar redan bli föråldrad. Den amerikanska nätsajten handlar mest om schäfer och man kan inte slå sig i backen på att det är samma ärftlighetsgång och exakt samma sjukdom hos en ras som hos en annan. Ett större forskningsprojekt pågår på ett amerikanskt universitet och där läser man att ärftligheten är "complex".Någon tittar också på EPI hos långhårscollie på SLU. Helt klart behöver folk någon att fråga!
SLU:s genetiker Per Arvelius och Katja Grandinson har vänligt åtagit sig att besvara frågor om praktisk genetik för colliefolk. Hur nedärvs HD? Vad är EB och hur ärftligt är det? Jag har en fyraårig tik med EPI, hur ska jag bedöma risken för hennes syskon?
Collieinfo öppnar inom kort frågelådan "Genetiker svarar". Alla kan fråga, valpköpare, uppfödare och allmänt intresserade. Det är OK att fråga anonymt. Per och Katja förvarnar om att svaren kan komma att dröja ibland, de har helt enkelt massor med jobb. Men svarar gör de!
Padgett skriver en fortfarande rykande aktuell sak i sin bok. "Om ni följer riktlinjerna i den här boken och använder dem i er ras eller er kennel, så kommer ni att reducera frekvensen av sjukdomar och det kommer inte att ta er tjugofem år att göra det.
Ni behöver tre saker för att lyckas med uppgiften: kunskap, information och ärlighet. Alla tre kan ni bestämma er för."
Stafettpinne kastad! Vem plockar upp den?
Bodil Carlsson
Bodil, under samtliga rubriker (kunskap, inforamtion och ärlighet) ryms ett enda ord: avelsutvärdering! Det är ett mycket viktigt begrepp inom hundaveln i allmänhet, men tyvärr något som collieuppfödare är dåliga på i synnerhet. Det allra största felet, enligt min uppfatning, som flertalet collieuppfödare begår, är att bristfälligt utvärdera! Att lämna in sitt avelsresultat för offentlig kontroll, om man så vill.
SvaraRaderaDet är tyvärr alltför vanligt att endast en eller två individer ur en kombination är röntgad och/eller mentalbeskriven och så kan det helt enkelt inte fortsätta! Att mh inte används på det sätt som verktyget är tänkt att användas, är nästan det största bekymret vi har, eftersom det starkt begränsar de seriösa uppfödarna i deras arbete. Låt mig illustrera med ett exempel: En uppfödare har en bra tik att para. Den är röntgad både fram och bak med A och ua, vilket även hela hennes kull är. Hon är mentalbeskriven med gott resultat på de viktiga bitarna, samt godkända skott och inga kvarstående rädslor, liksom även resten av hennes kull. Kort sagt, hennes genpol indikerar att hon har en bra chans att lämna frisk avkomma, som dessutom ligger över rasens medel beträffande rädslor och viktiga mentala egenskaper.
Så långt så gott, men för uppfödaren uppstår problem. Hon/han är nämligen intresserad av några olika hanar, men valet känns riskabelt, då deras uppfödare varken låtit röntga eller mentalbeskriva mer än just hanen och någon till ur kullarna. Bodil, svara mig hur denna uppfödare ska agera? Eftersom hon/han är en seriös uppfödare, vill denne helst inte avla på dåligt utvärderade avelsdjur. Riskerna för att få in dold hd och dolda mentala problem är helt enkelt alltför stora, men alla väl utvärderade hanar som finns är mer eller mindre släkt med hennes/hans egna linjer. Det hemska är att det här enkelt skulle kunna förbigås genom att den övriga uppfödarkåren inser hur mh är tänkt att användas och att samtliga valpar i en kull SKA/BÖR åtminstone hd-röntgas när de är gamla nog. Inte bara för den egna sakens skull, utan även på grund av att hunduppfödning är en kollektiv verksamhet! Uppfödarna sitter i samma båt, det är dags att UTVÄRDERA!!!
Thomas, du har så rätt. Vad ska den stackars uppfödaren göra?
SvaraRaderaAlla uppfödare har samma intresse av att kunna skaffa sig grundkunskap - och den finns, den är inte svår att komma åt. Grundläggande kunskaper i genetik går att skaffa på många sätt, ex vis genom SKK:s handböcker för uppfödare. Människor med stora kunskaper delar förvånansvärt ofta med sig, bara man frågar dem - som Katja och Per nu. Så kunskap är åtkomlig. T ex "HD är polygent ärftlig och ju färre röntgade i min tilltänkte hanes släkt, desto mindre vet jag om risken..."
Grundkunskapen behövs för att man ska kunna förstå och värdera information - jag får se tre HD-resultat från hans kullsyskon och de ser ut på ett visst sätt.
Sedan är den den där svåra biten - ärlighet. Att fråga den andra uppfödaren:"Vad vet du om HD på den hundens linjer?" och kunna räkna med att uppfödaren säger som det är! Det finns ingen tradition av sådan ärlighet inom hundvärlden, inte någonstans!
Så är inte Ancis förslag jättebra? Börja lägga ut de kombinerade uppgifterna och andelen HD+ED-röntgade/ögonlysta/MH-beskrivna på era kennelhemsidor! De första som tar steget kommer att dra andra med sig.
Hur var det nu - hedervärda uppfödare, ta stafettpinnen och spring!