Ni har satt mig på det hala. Visst går jag omkring och tror att det finns fler nyfikna, glada, stabila collies nu än för tjugo år sedan. Visst tänker jag mig att det finns fler uppfödare nu jämfört med då som vill få fram smarta, stabila familjehundar med talanger som går att använda i agility/bruks/lydnad.
Men ni har fått mig att tänka efter. Varför tror jag det?
Den allra första collie jag någonsin lärde känna hette Lukas. Han presenterades med ett skratt av tjejen som hade tagit över honom - "Lukas, en riktigt typisk collie - man märker inte att man har honom i snöret!"
Det var inget skratt med stolthet i och Lukas var ingen glad hund. Lukas gled som en halvhukande skugga i kopplet, Lukas höll sig undan, och synen av Lukas som skulle åka bil var svårfattlig, för hur en såpass stor hund kunde krympa till ömklig kattstorlek för att ligga blickstilla i baksätet med bortvänt ansikte var svårt att förstå.
Till sist bet han någon och då tog man bort honom och ingen saknade honom särskilt. På sätt och vis förstår jag det - nu, för jag gjorde det inte då - att det inte fanns mycket att sakna. Ingen livsglädje. Inget eftertryck, varken av glädje eller något annat, i något han gjorde. Ingen personlighet. Inte mycket HUND i hunden!
Det trodde mina vänner (och jag) var en typisk collie. Trettio år sedan!
Ingen skulle säga så nu. Folk skulle säga "Stackars hund!"
Det är väl en anledning till att jag tror att saker har blivit bättre.
Sedan fick jag mina första egna collievalpar och de var helt enkelt hundar - de lekte med eftertryck, de busade med eftertryck, de åt med eftertryck och de sov med samma gusto. Dessutom var de colliehundar, de höll ihop flocken, de vaktade familjen, det bästa de visste var att hänga med och lära sig saker... och folk sa:"Ja,du har ovanligt bra hundar - för att vara collies, alltså." De gick karaktärstestet utan problem och testledaren ropade: "Ja, såna collies är vi inte vana vid!"
Tjugo år sedan. Ingen skulle ha kallat dem alldeles ovanligt bra idag, ingen testledare hade brustit ut i jubelrop.
Sedan adopterade jag en hund med dubbelt dålig erfarenhet av människor, fick lägga ner ett par år för att få rätsida på honom och fick den bästa collie jag har levt ihop med. Han gick igenom korningen. Tio år sedan - och jag tyckte att det var fantastiskt, som att ha vunnit stort på lotteri. Hur många collies blir inte korade idag?
Jag gick runt i Norrtälje sommaren 2008 dagen före World Dog. Stan var full av hund. I ett gathörn stod ett gäng collies rakt upp och ner alldeles uttryckslösa - småvuxna, söta hundar med mycket päls - i väntan på fortsatt färd ner mot Stockholm. Där jag stannade höll några tjejer ur lokala klubbens Hundungdom på att visa agility. Fyra-fem hundar, varav två var collies. En vitnosad gammal långhårshane hoppade med den äran och när matte vände ryggen till ett ögonblick smet han och körde den lilla hinderbanan en gång till för att det var kul. Den andra var en kortiskille som forsade fram och mest verkade frustrerad över att hindren var så få.
Kanske att jag skulle ha kunnat springa på uttryckslösa gänget för tjugo år sedan, men jag tror inte att jag skulle ha sprungit på hopphundarna - och hade jag gjort det, så hade det väl varit till allmänhetens jubel och allmän klockringning.
Ungefär så har jag tänkt. Har jag fel? Läsare, vad tycker ni? Hur går det för collien? Har det blivit fler livsglada, nyfikna? Har det blivit mer HUND i collien igen?
Eller är det bara så att spridningen har ökat, så att skillnaden mellan hundarna inom rasen är större nu?
Ordet är fritt. Tacksam för synpunkter!
Bodil Carlsson
Själv har jag samma känsla som du Bodil. Talade med en beskrivare här om dagen som sa att hon bryter mycket färre collies på ett MH idag än förr. Men som sagt inga siffror bara en känsla. Skulle vara intressant tt jämföra collies som gick MH år 2001, 2002, 2003 med dem som gick åren 2007, 2008 och 2009. Nog måste det gå att få fram dessa två spindlar?
SvaraRaderaTack för ytterligare ett intressant inlägg, Bodil. Du argumenterar väl, men samtidigt är du naturligtvis medveten om att subjektiva upplevelser oerhört sällan säger något väsentligt om sanningen. Du är, liksom jag, akademiker och inser därför att vetenskap (sanningen om världen såson vi känner den just nu) inte arbetar på det viset. Men, nu efterfrågar du just empiriska erfarenheter, hur meningslösa dessa än är, och då kan man väl ändå ta och bidra?
SvaraRaderaJag håller inte med om att folk i min omgivning inte skulle lyfta på ögonbrynen åt en korad collie, till exempel. För det gör de. Big time. Det är lätt att imponera på folk om man har en bra collie - alltså en hund som inte behöver vara bättre eller sämre än vilken schäfer eller boxer som helst. Det påpekas att den är social, det påpekas att den kan gå på alla golv, det kommenteras att den kan ligga plats med skott, gillar föremål, för att inte tala om hur märkvärdigt det är att den går att arbeta med. Ja, herregud, vill ni få höra lovord om er hund, så skaffa för guds skull en bra collie - då kan ni gå stolta genom hela dess hundliv ut. Eller som en välkänd och framgångsrik schäferförare påpekade för mig: "En collie som får en etta på skotten skulle jag vara lika stolt över som en schäfer som blir BCH!" Hör ni, den kommentaren säger väl en del?
Glömde....för övrigt tror jag definitivt att svaret på din sista frågeställning är jakande. Skillnaderna mellan de dåliga uppfödarnas hundar, och de duktiga uppfödarnas hundar har rusat iväg ännu mer än för tjugo år sen. De sistnämmnda har många gånger hunnit med flera generationer av collies som ligger klart över det mentala medelvärdet, vilket påverkar kvaliteten av de valpar de säljer idag. Det är rätt få kullar som visserligen inte har något enda ruttet ägg, men väl sex av sju valpar gör ofta riktiga kanon-mh:n! Vi har även under de senaste åren sett att vissa kullar lyckas få hälften (och i vissa fall ännu fler) av individerna koradem, vilket får anses vara en mycket bra siffra för rasen. Dessa hundar har även visat sig fungera ypperligt i arbete, vilket är uunderbart att konstatera.
SvaraRaderaSå ja, Boddan-Knoddan, jag är definitivt av den uppfattningen att skilllnaderna inom rasen har blivit större. De dåliga hundarna har blivit än sämre, medan de bra har blivit ännu bättre. Man får väl säga att det är en bitterljuv inskt, men å andra sidan får man väl ta det goda med det onda, som det gamla välkända talesättet säger?
Jag önskar att jag hade kunnat hålla med er Bodil och Wanda! Men tyvärr kan jag inte det.
SvaraRaderaUnder de 50 år jag haft collie så har det alltid funnits mycket bra - mycket dåligt. De mycket bra har alltid varit i minoritet. Collien har under denna långa tid alltid haft rykte om sig att vara "svag" mentalt. De flesta collies ligger någonstans i mitten på denna skala, så fungerar en normalfördelningskurva. Det är detta rasgenomsnitt som syns på rasens spindeldiagram. Det sämsta av c:a 70 raser!
Om man tittar på de siffror som finns, så inte har det blivit bättre. Förra året bröts ett stort antal hundar, nära det sämsta någonsin. Men de flesta bryts av ägarna nu, där finns det en skillnad. På ett ställe i år bröt man hälften av hundarna på ett MH. Både kort-och långhår. Så att referera till enskilda beskrivare eller platser håller inte om man vill ha en helhetsbild.
Korningen har förändrats mycket genom åren. När jag gick med min första -75, så bands hon upp 2 ggr och fick stå ensam när en man hotade henne med piska, hon utsattes för trängningsprov av 3 spöken. 2 skyttar sköt massor av skott, även knallskott, fullständigt öronbedövande! Jämfört med hur korningarna är idag, så är det en lek.
Moment har under denna tid tagits bort, lagts till nya, förändrat utformningen på etc.
Det allra senaste MT:t går inte att jämföra med tidigare, så den jämförelsen håller inte.
De kommentarer som allmänheten, veterinärer, bruksfolk kommer med om colliens mentalitet, gäller hundarna som de ser idag. Collien har återigen fått rykte om sig att vara ångestbitare! Överallt är det bara negativt när man läser på olika forum, bloggar etc. Folk avråds från att skaffa collie även till sällskap! "När ett rasgenomsnitt är så dåligt, så kan INGEN uppfödare bara föda upp bra", är en vanlig kommentar. "Chansen att få en bra hund är mycket större om man väljer en valp av annan ras, där normalfördelningskurvan ligger längre till höger" skrivs det.
Man behöver inte vara akademiker för att förstå att collien har mentala problem utifrån rasens MH resultat, normalbegåvad räcker långt!!!
Förhoppningsvis kommer det arbete som pågår att vända den negativa trenden, vilket jag är övertygad om att det kommer att göra. Men, det kommer att ta tid och det kommer inte att ske utan uppoffringar.
Bad att få lite uppgifter av Anita B och har fått tillstånd att ta med dem här. Detta på de årtal jag nämnde 2001, 2002, 2003 jämfört med dem som gick åren 2007, 2008 och 2009.
SvaraRaderaHundar beskrivna under den senare perioden har 0,3 enheter mindre kvarstående rädsla på dumpe. Kvarstående rädsla vid skramlet har också minskat med 0,3 enheter. Ett stort steg framåt för rasen. Den initiala rädslan vid dumpen har minskat med 0,2 och 0,1 vid skramlet.
Nyfikenheten vid skramlet har ökat med 0,3. Nyfikenheten vid dumpen är oförändrad. Nyfikenheten vid spöken har ökat med 0,2 enheter.
Skotten tyvärr oförändrade och det är väldigt synd. Så blir det ju naturligtvis eftersom betydligt fler hundar med 5 på skott används i avel än collies med 4 eller 5 på kvarstående rädsla.
Underlaget till dessa siffror gäller som alltid att brutna hundar finns inte med. Man måste ha kryss i samtliga rutor.
Har fått uppgifter även om butna MH, nämligen dessa:
Första perioden hade 8% brutna. 65 av 641.
Andra perioden hade 11% brutna. 90 av 816.
Det är alltså fler hundar som bryter idag. För mig är ett brutet MH brutet oberoende om det är ägare eller beskrivare som brutit för hunden. (Idag är det fler ägare som bryter än tidigare).
Bra att du kommer med siffror Wanda, tack för det.
SvaraRaderaMen jag har för mig att deltagandet på MH minskat. Vi vet att de uppfödare som tar hänsyn till hundarnas mentalitet i aveln också är de som har i särklass flest beskrivna. De hundarna som är brutna är inte med i statstiken, därför påverkar de inte heller resultaten. Så de förbättrade siffrorna är inte så bra som de ser ut.
Jag håller med om att det är oacceptabelt att avla på hundar med brutet MH, men det tycker jag även med 5 på kvarstående rädsla, där ÖKAR rädslan när hunden i stället borde komma över den. Även 4 på kvarstående rädsla tycker inte jag borde gå i avel.
Tittar man på hundar som går i avel så används sådana hundar flitigt!
Så länge inte majoriteten av uppfödarna använder hundar med bättre MH än rasgenomsnittet, så kommer inte heller rasen att förbättras så mycket att man vågar lita på att det verkligen är en förbättring som för rasen framåt.
Wanda, funderar: första periodens hundar var totalt 641 st beskrivna. Av hur många födda under dessa tre år, cirka 1 500?
SvaraRaderaAndra periodens hundar är 816 st beskrivna - av hur många? Också runt 1 500?
OM det föddes ung lika många collies under period 1 som under period 2, innebär det ju att en större DEL av rasens hundar MH-beskrivs.
Det kan man se på två sätt. Dels kanske man kan undra om inte den mindre andelen som är första periodens MH-beskrivna, alltså de 641, oftare handlar om hundar från "mentalitetsmedvetna uppfödare", som tidigare och oftare visade intresse för MH.
Medan den större gruppen om 816 från period 2 innehåller även hundar från mindre mentalitetsintresserade, då mera genomsnittliga hundar - och om trots det vissa rädslor minskar, KANSKE man kan fundera på om rasens rädslegenomsnitt minskar något...
Det man skulle vilja veta är ju hur stor del av alla de brutna som går vidare i avel.
Och varför!
Här med registreringssiffror
SvaraRaderaHar fått uppgifter även om butna MH, nämligen dessa:
Första perioden hade 8% brutna. 65 av 641.
Antalet reggade under perioden 1608 (39,8% har gått MH)
Andra perioden hade 11% brutna. 90 av 816.
Antalet reggade under perioden 1669 (48,9% har gått MH)
OK! Tack!
SvaraRaderaMen då har vi ju faktiskt en ökande andel MH-ade collies och nära 49% är ANTINGEN någorlunda representativt för rasen som helhet, och ändå krymper en del rädslor
ELLER utgör helt enkelt den mentalt stabilare halvan av rasen och rädslor krymper...
Detta är en riktigt bra sak.
Hur ser det ut bland den icke MH-ade halvan? Återkommer!
Bodil
Tack igen Wanda!
SvaraRaderaDet är ju glädjande att fler har gått MH andra perioden. Men mycket tråkigt att fler brutit. Med 3% fler brutna så borde andelen med kvarstående rädsla ha ökat. Reg.siffrorna i stort sett desamma.
Men faktum kvarstår, förra året avlades det på fler med brutna MH än tidigare och siffran är inte så mycket ljusare i år heller.
Andelen kullar hittills i år så är det 59% av långhårskullarna som inte har valphänvisning. Med tanke på att det är 4 eller 5 skott och eller 5 på kvarstående rädsla så är det under all kritik.
Bodil, jag vill komma med några synpunkter åtminstone, om det är okej?
SvaraRaderaDu undrar varför hundar med usel mental dokumentation går i avel inom vår ras? På den frågan har jag en teori. Jag tror nämligen att det finns många collieuppfödare där ute som helt enkelt inte kan skilja på en bra hund och ett hål i marken, men det är inte hela förklaringen. Man är dessutom enormt högmodig och tror ändå att man vet betydligt bättre än både korningsdomare och beskrivare vad som är en bra hund. Okunnigheten och högmodet går för övrigt också hand i hand med en rejäl dos förnekelse. Att man fick kämpa i tretton veckor för att tiken, när hon var valp, skulle lära sig att inte vara rädd för nästan allt, det minns man inte. Dessutom SKA ju collien vara en mjuk ras.....
Min teori är alltså att en inte helt oanselig del av den svenska collieuppfödarkåren är både okunnig, högmodig och förnekande. Rent perfekta ingredienser för att bli en riktigt ordentlligt dålig hundupppfödare. Därmed är det inte heller speciellt konstigt att vår ras har problem. Men problemet är således inte hundarna i sig, utan de personerna som avlar fram dem. Det är samtidigt inte konstigt att det är svårt att kränga hundvalpar som alla presumtiva valpköpare blir avrådda av sin omgivning (både hundfolk och icke hundfolk)att skaffa. Vissa krafter inom collievärlden (möjjligen samma personer som de uppfödare som besitter de egenskaper jag listat här ovan) vill dock gärna få det hela till att colliens impopularitet kommer sig av att såna som jag och Lolo skriver inlägg på internet. Okej, ja, så troligt? Varje år finns i landet tiotusentals nya valpköpare, och anledningen till att så oerhört få av dessa väljer collie som ras är på grund av ett tjugotal personer pratar om rasens problem över internet? Mmm.....okej. Känns väl kanske som att det finns någon här och där i det övriga samhället som också har en uppfattning om rasens problem, va? ;) Eller kanske hundratals? Eller varför inte tusentals? Äsh, när vi ändå håller på, kanske till och med hundratusentals personer som träffat så många usla collies att de aldrig skulle kunna tänka sig att välja rasen själv, inte heller råda någon annan att skaffa en. Jag vet inte, bara spekulerar.....
HEJ!
SvaraRaderaJag tror precis som Lolo att troligen har den kvarstående rädslan på rasen i helhet istället ökat. De hundar som bryts oavsett om det är vi beskrivare som bryter eller ägaren så är det ju nästan uteslutande just p.g.a. kvarstående rädslor. Tyvärr som också sagts tidigare avlas det ju på dessa hundar. Jag tror också att skillnaden mellan hundar i rasen är större idag än då jag började min karriär.
Har funderat mycket på hur vi ska komma åt detta problem. Vad tror ni? Har vi svaret i mental sund collie eller måste det göras något mer, vad i så fall?
Bettan och ni andra
SvaraRaderaJag tror att projektet "mentalsund collie" kan ge en hel del men det räcker tyvärr inte. Att fivillighetens väg inte har fungerat det ser vi ju. Jag tror att vi måste ha tvingande regler. Skulle vilja att kraven för valphänvisningen gällde även för registrering av valp i kombination att man skulle få göra om MH en gång (som gamla k-testet).
LENA sa…
SvaraRaderaSom Ni vet kan man presentera siffror via urval som man önskar redovisa . Det är helt rätt Lolo att ca 60 % av kullarna(totalt 94 st) INTE uppfyller samtliga krav på valphänvisningen. Men däremot uppfyller totalt 52 kullar av 94 st. de mentala kraven, 55 % om man tittar på redovisningen av kullarna på långhåren (till 2010-10-16). Alltså drygt hälften av alla kullar som är inräknade i SCK’s statistik hittills, klarar av mentalitetskraven enligt nu gällande valphänvisning(från 2009). 38 kullar(av 94 st) uppfyller helt valphänvisningen avseende Mental- Hälsa- Exteriör. 9 kullar uppfyller de mentala enl. MH och exteriöra kraven och saknar ENDAST vuxenögonlysning på en eller båda föräldrarna. 5 kullar uppfyller de mentala kraven enl. MH men inte hälsa och/eller exteriör. Däremellan finns då kullar som ”felar” på olika urval avseende de tre kraven för en total på 52 kullar.
Vi skall också komma ihåg att valphänvisningskraven skärptes efter årsmötet 2009. Tror att du Lolo var en av dem som inkommit med en motion som röstades igenom på Kydingeholm. Tittar man på valphänvisningkraven så ”försvann” dessutom Tjänstehunden från hänvisningen som nu gäller!? Kanske kan någon här förklara för mig varför, jag ställer mig mycket frågande till detta: En TJH blir SUCH med sina meriter, dessutom tycker Försvarsmakten det är helt ok att skriva kontrakt, förnya kontrakt med hunden? En mentalt instabil hund lär knappast vara aktuell för en sådan uppgift...
Kan vi säga verkligen att mentaliteten blivit sämre nu än förr (före 2009) om det är så att vi mäter andra saker och har högre krav?
Även medlem av styrelsen anser att det är legalt ibland, att avla på EN förälder som INTE uppfyller valphänvisningskraven. Då måste det väl också gälla övriga collieuppfödare, eller…
Att därför skriva följande: Den senaste siffran över hur många kullar som inte har valphänvisning är 59 % hos långhåren, de allra flesta p.g.a. att inte de mycket låga kraven på mentalitet uppfylls, är inte HELA sanningen.
Statistik är svårt.
Lena
SvaraRaderaStatistik kan man presentera på flera sätt.
Du skriver: "Men däremot uppfyller totalt 52 kullar av 94 st. de mentala kraven, 55 % om man tittar på redovisningen av kullarna på långhåren (till 2010-10-16)".
Det betyder att hela 42 kullar inte uppfyller de mentala kraven på valphänvisningen. Detta är på tok alldeles för många! Och något måste man göra åt detta. Om alla följde avelspolicyn så tror jag vi snabbt skulle se en förbättring av colliens mentalitet i snitt.
Tack Lena för mer statistik.
SvaraRaderaOm 55% av kullarna när du räknade Lena, uppfyller de mycket låga kraven på MH resultaten för att få valphänvisning, så betyder det likväl att 45% inte gör det. Det har kommit nya siffror idag och av 98 kullar uppfyller INTE 46 kullar kravet på mentalitet = 47%.
Kraven i SCK gäller enbart 5 på Kvarstående rädsla som finns på Överraskning och Skrammel, Skott 4 eller 5. Detta är mycket låga krav.
Om man jämför med övriga bruksraser, så finns det ingen annan ras där man avlar på så stora rädslereaktioner! Collieuppfödarna är ledande på detta!!! Även om siffran hade varit 30% så hade det varit uselt att inte uppfödarna avlar på bättre hundar.
Det är SCK:s medlemmar som bestämmer vad vi ska ha för krav för vår valphänvisning. Det är årsmötet som fastställer kraven genom de motioner som lämnas in. Det stämmer att jag var en av de personer som undertecknat en motion till årsmötet förra året, angående ändrade regler för valphänvisning. Det blev en majoritet för den.
Försvarsmakten bestämmer vilka kriterier de vill ha för de hundar som antas till utbildning. Service och Assistanshundar bestämmer vilka krav de vill ha. Polisen bestämmer sina krav osv.
Vare sig man är medlem av styrelsen eller oavsett om man har något uppdrag eller inte, så är det bara en röst på årsmötet. Det är årsmötet som fastlägger kursen för hur rasklubben ska arbeta.
Lena - jag är slut i huvudet efter en stressig dag på jobbet och inte riktigt säker på att jag hänger med i sifferdansen just nu. Så jag måste fråga - har jag fattat dig rätt?
SvaraRaderaDu säger att statistik kan man trixa med, det beror på hur man väljer att presentera sina urval.
Sedan säger du att det är så att 60% av colliekullarna inte uppfyller rasklubbens krav för valphänvisning. Men det är inte alla som stupar på MH-kraven. Det är BARA 45 -47 % som avlats efter föräldrar som har 5 på kvarstående rädsla för överraskning/skrammel och/eller 4 - 5 på skott.
Igen, ha tålamod med en stuptrött kvinna. Men snälla Lena, om jag har fattat siffrorna rätt och detta är vad du avser - vad är det som är BARA med 45 eller 47%???
I en ras som är känd för kraftiga rädslereaktioner hos alldeles för många hundar - är den uppseendeväckande saken att det är 47% i stället för 60%???
Eller är den uppseendeväckande saken att NÅGON ENDA KULL AVLAS EFTER RÄDSLEREAGERANDE FÖRÄLDRAR???