...med betoningen på andra stavelsen, socker i gräset alltså, ser ut så här. Vackert men farligt! Fruktán är den sockerart som gräs bildar för att skydda sig mot frosten när det är kalla nätter och mornar, men sol och varmt mitt på dagen. Ungefär som glykol - utmärkt att hälla i bilen, men ett dödligt gift för hund. Fruktan är ett överlevnadsknep för gräs, men ett gift för hästar med anlaget för fång.
Så det är inte utan att knuten som känns i maggropen denna frostklara allhelagonamorgon är fruktan, med betoning på u. Vitt överallt! Shettisarna får sen frukost i stallet, därefter ryktas det för att dra ut på tiden och när de släpps ut är det till en högiva som kommer att hålla dem upptagna en bra stund. Till sist strosar de iväg ut i hagen för att småbeta. Men då är klockan halv elva, solen ligger på och gräset har gått från borstigt vitt till blankgrönt. Fritt fram att njuta! Hundarna och jag ger oss av för att gona oss i ljuset och utsikten över Vättern från åsen.
Tyvärr har jaktlagen visst bestämt sig för att göra detsamma. På byvägen möter den omisskännliga karavanen av SUV:ar med tonade rutor och smalögda mansansikten. Skallet från en stor drivande hund har hörts sedan åttatiden. Möjligen har det varit en morron med fruktan, betoning på u, också för en del andra i omgivningen. Älgkon som går med sina två storvuxna kalvar?
Måtte de sikta alldeles ovanligt illa idag, tänker jag. Måtte alla nöjesjägare vända tomhänta hem! Så otroligt enkelt det är att skada det som lever, så enkelt med höghastighetsvapen och sikten - och så otroligt svårt att lappa ihop igen...
Vi har tillräckligt med onödig död i världen. Tillräckligt många att tänka på när vi tänder allhelgonalyktan i kvällningen vid förstubron under de första vassa vinterstjärnorna.
Bodil Carlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar