En nätkrönika för alla vänner av collierasen. Ansvarig utgivare: Bodil Carlsson, medlem av Publicistklubben och Reportrar Utan Gränser
lördag 27 november 2010
Så var det vinter igen...
Jag är ingen vintermänniska. Skulle gärna ha barmark året om. Tänk så enkelt att lägga spår, göra uppletanderutor mm. Men sen kommer det där vita nedsinglande i oanade mängder från ovan och dörrarna till skogen stängs för åtskilliga månader framöver.
Nu blir det till att traska längs vägen och se hundar som plötsligt försvinner ner i snökamouflerade diken. Inte för att de misstycker, de blir mest förvånade över att "vägen försvann"... Men jag misstycker! Jag vill inte bli utestängd från skogen halva året för att polarvindarna behagar att dra åt Skandinavien istället för åt Nordamerika. För det är så det är:. Polarvindarna drar antingen hit eller dit. Risken att de drar hit i år igen är inte osannolik, enligt en meteorolog på SMHI. Och då kan det bli en lång och kall vinter... Bara så ni vet vad som väntar :-)
De infödda här uppe är vana vid kalla vintrar, men jag är ju en sörlänning i exil här i Norrland. Jag förstår till exempel inte vitsen med att köra skoter för skojs skull, tycker det är onödiga avgasutsläpp.
Jag åker inte slalom. Testade det en gång i min ungdom, på skidresa till Norge, och fick en minst sagt ömmande bak när jag av misstag hamnade i en puckelpist :-)
Jag kan dock uppskatta längdskidåkning, för det hände även i min barndom att det kom snö och skidorna skulle luftas lite. Morfar ställde ofta upp som vallare, utrustad med stearinljus och ett aldrig sinande glatt humör. Vi hade inte direkt någon koll på det där med olika vallor så stearinljus var liksom standard i alla temperaturer. Sedan bar det av i spåret kallat Snöstjärnan. Om jag minns rätt så kallades det så för att man fick ett litet märke av plåt, format som en snöstjärna, när man åkt runt spåret. Stearinljus i all ära men det var inte alltid så lätt att ta sig runt spåret. Hur det nu än var så minns jag mest av allt klumpbildning under skidorna och då också obefintligt glid.
Jag har dock åkt skidor sedan jag flyttade norrut. På något så modernt som kallas vallningsfritt. Å hej, vilken skillnad mot barndomens snöklumpar! Har faktiskt funderat på att köpa sådana där käcka vallningsfria skidor också. Men från tanke till handling är ibland en väldigt lång väg...
Tills vi når vägs ände så traskar vi på i snökaoset, de glada hundarna och den mer surmulne hussen som får vänta länge än på barmarken....
Trevlig advent på er, oavsett snömängd!
Johan Nilsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Exakt mina tankar Johan, även om jag inte befinner mig i norrländsk excil utan fastmer en liten bit utanför Kongliga Hufvudstaden, där jag befunnit mig i 68,5 år :0)
SvaraRaderaStearinljus-vallning - precis så var det! Säckiga skidbrallor av ylletyg (kliade), gammeldags pjäxor och breda skidor med bindningar som aldrig tycktes vara rätt inställda utan esomoftast släppte.
Men man hasade på, i timmar !!!
Precis som du provade jag på utförsåkning EN gång, hörde Peters glada rop bakom mig "tyngden på dalskidan"!! Efter att med hjärtat någonstans i öronhöjd ha tagit mig ner, lovade jag högtidligen "aldrig mer" och så har det blivit. Båda barnen och husbonden for som galningar i pisterna, men jag åkte små lugna turer "på platten",under de år vi hade husvagn såtende i Tandådalen på vintrarna. Så fort hundar kom in i familjen (1980) övergav jag på-platten-åkandet och ägnade mig i stället påt långa härliga promenader med fyrfotingarna, medan resten av familjen stod i liftkö.
Ptrecis som du blänger jag lite småsurt in i skogen - fnyys - det enda man kan göra där nu är att pulsa fram. Fast ett och annat blodspår tänker jag nog skvätta runt med.
är det nu ca 3dm snö - och mer kommer det -blähh!
Snart blir det väl som förra året - skotta gångar på tomten till västgötaspetsflickorna - t o m colliefröken Hippie hade till slut svårt att ta sig fram.
Fram för mer barmark! Gärna några grader kallt, but hold the snow.
2 cm på julafton - sedan kan det vara :0)
Önskar alla en trevlig adventssöndag!
Man behöver inte bo i Norrland för att pulsa i snön. Här i östra Småland har det snöat i flera dagar och det är bara att skotta ooch skotta. Det ser ut att fortsätta en vecka till. Hundarna älskar snön. Plogningen i vårt lilla samhälle har fungerat när det gäller vägarna men sämre på gångstigarna. Fick pulsa på idag i snön och kom man ut på vägen så var det halt. Föredrog pulsandet. Har gärna lite snö så det blir ljust, men nej tack till förra vinterns snömängder.
SvaraRaderaDet är konferens i Jönköping denna helg. Hoppas ni alla som är med klarar er helskinnade hem.
Ser framemot en liten rapport därifrån från er som kunde vara med.
Vilka härliga vinterbilder.
SvaraRadera