Så vad är den stora skillnaden?
Jag tänker mig att FM också har talas om Zamps frånfälle. Jag tänker mig att de också hörde talas om hunden, som föll ner död vid 4 års ålder och redan hade spritt anlaget för blödarsjuka så pass att schäferfolket i många år har fått kämpa för att bli av med det. Jag tänker mig att FM kanske undrar vad som väntar runt nästa hörn. Jag gissar bara, men det är vad jag gissar. Jag gissar att FM blev less på mytologin, som annonserar imaginära fördelar – kraftfullhet som existerar när hunden framförs i kort koppel i en utställningsring! – och håller undan högst verkliga och obehagliga sanningar.
Som att typen förändras.
Som att anatomiska konstigheter lanseras som evolutionära framsteg.
Som att aveln följer mönster som gör att ett allvarligt sjukdomsanlag kan dyka upp i flera länder under kort tid.
Om det är sådant som ligger bakom beslutet att försöka skaffa FM en egen grundstam av användbar schäfer med sikte på framtiden, så förstår jag tanken.
Och vad hände med collien?
Är det möjligen så att typen har förändrats och användbarheten minskat?
Att anatomiska konstigheter som krympta ögon och växande pälsmassor beskrivs som utveckling?
Att sextiotalets stora avelsmatador var så framgångsrik att han och hans avkommor finns gånger flera i stamtavlorna på i stort sett varenda nu levande europeisk collie?
Det finns uppgifter från Tyskland om att en importerad halvbror till den hanen användes så flitigt i aveln att han ”spred epilepsi till halva den tyska colliestammen”* - och det finns förstås ingen möjlighet att få den uppgiften kontrollerad. Det finns uppgifter från Danmark om att en framgångsrik utställningshund som inte kunde gå i avel på hemmaplan p g a sitt höftledsfel såldes till England, där han kan gå i avel hur mycket som helst. Det finns förstås ingen möjlighet för engelska valpköpare att få den uppgiften kontrollerad. Det finns uppgifter från Sverige om att en betydande andel av våra hundar bär på anlag för att bygga på sig rädsla och obehag även vid vanliga vardagspåfrestningar (och de uppgifterna kan kontrolleras!) Det finns berättelser från England om samma sak, men de kan inte kontrolleras...
För min del tror jag att de här sakerna hänger ihop. Dessutom tror jag, att samma mönster dyker upp i ras efter ras, om man skrapar på ytan. Tråkigheterna skiljer sig åt, men mönstret som skapar dem går igen.
Det går förstås inte att bygga upp en ”avelsstation” för collie. Ingen uppfödare har tillräckligt med pengar eller livslängd för ett sådant projekt.
Men däremot har varenda rasklubb ett stort intresse av att hålla rasens hälsa och framtid oberoende av enskilda uppfödare och modetrender. Att tala sanning och att offentliggöra uppgifter är alla framstegs början och just den hjälp som riktiga uppfödare behöver. De är kanske inte alltid så framgångsrika som storsäljarna.
Men de bevarar något mycket värdefullt åt oss. Egenskaperna hos den sorts hund som vi vill leva med!
*uppgiften från genetiker, pers komm
Bodil Carlsson
Trevligt att ha något att göra när man har tråkigt under nattjobb så jag kommer med en kommentar till ;)
SvaraRaderaVet du vad jag tror faktiskt är ett stort problem Bodil?
Att det inte alls bara handlar om pengar, framgång och "mygel". Visst säkert till en hel del men i många fall så kan det säkert lika gärna vara personer som faktsikt har seriösa intentioner och tror på att de gör det "rätta" men att det ändå av olika orsaker blir så himla fel. Dessa personer torde ju dock vara betydligt positivare att försöka få ett samarbete med men det kan man ju knappast göra genom endast krav, restriktioner och bråk (nu menar jag inte att jag är emot krav) eftersom de då faktiskt tror att det är fel.
Att det liksom faktiskt är väldigt många som verkligen tror på det "dom tror".
Nån gång för länge sen kom någon med teorin att hundar med "bättre vinklar" höll bättre och att en ngt sluttande rygg/kors fick mer "tryck" fördelar i arbete etc.
Vissa av påståendena var många som tycktes sig se (också mkt möjligt att det faktiskt till viss del är sant när det ligger inom det normalas gräns).
Bara det att detta sen pga olika omständigheter lyckades bli väldigt överdrivet till att fler och fler faktiskt tror på att "detso mer desto bättre" och plötsligt börjar det bli abnormt.
Läste tex en sak en domare av helt annan ras skrivit för ett tag sen där denne faktiskt trodde sig döma fram hundar som fysiskt skulle ha bra förutsättningar att lyckas i arbete men det tyvärr enligt dem som sysslar med den specifika rasen i verkligheten är precis tvärtom. Men domaren trodde alltså att denne gjorde "rasen en tjänst".
Men eftersom det finns en hel del människor som ändå tror på det och faktiskt kan hitta viss forskning/teori ( I alla fall så länge de läser genom sina "egna filter") för att stödja sina påståenden så fortsätter de att verkligen tro. Och eftersom de tror på det de tror blir de självfallet mycket anti och upprörda över att en del vill den raka motsatsen. Vem skulle inte bli det?
Biten med "desto mer desto bättre" kan man ju även se om man istället tittar på mentalitet. För det är ju inte alls alltid så att "desto mer desto" bättre gäller ens de positiva egenskaperna. "Lagom är bäst".
Tar man detta till collie så är det ju på fullt allvar så att många faktiskt tror att en mentalt bra hund alt en arbetande hund är detsamma som en "monsterhund" och detta är ju inte alltför svårt att delvis kunna tänka sig varför för även inom bruksvärlden kryllar det ju av mentalt mindre bra hundar och en massa konstiga åsikter om vad som är en bra hund. Och på samma sätt som att det är svårt för den oinvigde att veta skillnaden mellan en enligt utställningsfolket en bra utställningshund och en som bara ställs ut om än med vissa resultat kan det säkerligen inte alltid vara lätt för den i bruksvärlden oinvigde att skilja på de hundar som är BRA brukshundar och de som bara tävlas i brukset.
Vad ägaren till en hund faktiskt gör med den och om den är "bra" på detta är ju ibland väldigt olika saker. En hund är ju inte en bra "bruks" eller "utställnings" hund bara för att den prövas i brukset eller ställs ut.
Och det som låter/verkar logiskt är inte alls alltid sant/logiskt. Plus att en del saker man ser och får en uppfattning om lika väl kan vara rena "storksamband" vilket ju kan vara ganska svårt att urskilja om man inte ser till helheten.
Och där kommer det liksom in att det kanske vore bra att fler människor inom "hunderiet" kom ut och såg/fick mer erfarenheter av både olika hundar och olika delar av hundvärlden.
Samlades med olika hundar för att visa upp konkreta exempel angående vad man menar med de olika bitarna.
Samt betydligt bättre kunskap före avel (hur många vet ens tex skillnaden mellan ärftlighetsgrad och nedärvningsförmåga?).
Kom på ett mindre "flummigt" exempel.
SvaraRaderaHoppas du tycker det är ok att jag använder dig och mig som exempel (annars kan du väl radera denna kommentar)
Dina inlägg om avelsstatinen. Du ser ju detta som något väldigt positivt (jag förstår mycket väl vad du menar och varför) och ett stort framsteg/räddning för rasen. Jag å andra sidan ser det som ytterst negativt och på sikt förödande för rasen.
Ponera att vi hade vart schäferuppfödare, vi tror båda starkt på "det vi tror". Dessutom båda två med ganska mycket belägg och motiveringar till varför. Men vi skulle då ha hamnat på "helt olika sidor" som uppfödare och väldigt starkt ansett att andra sidan har helt fel och är för något mycket negativt.
Hej Angelica!
SvaraRaderaBra kommentarer som alltid. Jag håller (som vanligt) med dig i mycket.
När det gäller FHTE:s avelsstation, så är det inte mest så att jag tycker att det är en positiv sak. Det var så att jag satt och funderade - OM jag hade velat avla schäfer för framtida användbarhet, VILKA FÖRETEELSER i den rasvärlden skulle ha fått mig att ta det steget? Dra på mig allt detta arbete och kostnader under så många år och räkna med att dra på mig smällarna med ledstatistik och annat under ett antal år i början och dra på mig vetskapen om att det jag gör innebär bekymmer för de uppfödare vars inriktning jag faktiskt uppskattar?
Något som väger ännu tyngre. Misströstan om hållbarheten i den utveckling jag ser! Misstanken om att något annat väntar bakom nästa hörn...
När det gäller hundaveln ligger ju det allra mesta i privata händer. Där håller jag också med dig. Visst borde vi prata mera om och vara mycket mera vakna för att mönstret som har dominerat har samlat glamour och pengar till några få stora namn och vält över veterinärkostnaderna och bekymren till de många små (hundarna inberäknade). Vi gör många småfula saker för ära och plånbok.
Men de riktigt kapitala dumheterna gör vi ju allesammans av kärlek...
Jag håller med Angelica om att hundaveln inte styrs huvudsakligen av pengar, men däremot mycket av framgång. T.ex. att titlar är så viktigt. Varje gång man försökt slopa titeln KORAD har det blivit protester från uppfödarhåll. (Gäller hela SBK). Flera försök har gjorts för att endast 3 cert på utställning, utan mentala krav ska ge U.Ch för collie.
SvaraRaderaDen sociala biten är underskattad, den betyder mycket.
Men jag vill bara förtydliga en sak som du skriver om Angelica. Det har gjorts många försök i SCK till samarbete mellan uppfödarna. De stridigheter som pågår ständigt gäller colliens rädslor och hur man ska förbättra detta. De mycket låga krav vi har idag går inte att sänka ytterligare.
Det har arrangerats många konferenser under årens lopp med intressanta föreläsare om angelägna ämnen för vår ras, uppfödarkåren har i hög grad uteblivit.
Vi har haft krav för valphänvisning hela tiden, såväl för leder, exteriöra och mentala krav.
När kravet för fria höftleder infördes var det bråk om det också. Men de mentala kraven har stått för de största konflikterna.
Uppriktigt sagt begriper inte jag att SCK:s valphänvisningskrav är något att bråka om. De är lägre nu än när vi hade krav på Godkänt karaktärsprov, där ingick även krav på Godkänd tillgänglighet, idag finns inget sådant krav. 4 på kvarstående rädsla hade blivit underkänt på en hel del karaktärsprov. "Egen åsikt".
Nuvarande krav är endast att det inte får finnas 5 på kvarstående rädsla eller 4-5 på skott.
Kan man inte enas om detta så kan man naturligtvis inte enas om vad som står i vårt RAS-dokument. Där är fler mentala egenskaper omnämnda, som mer lekfullhet, mer nyfikenhet etc. Efter 7 år med RAS så har vi inte kommit längre.
För hundarnas skull och för ägarnas måste rasklubben agera. Det är rasklubbens skyldighet att se till att den egna rasens valpar föds till ett drägligt liv. Benägenheten att utveckla rädsla som består är genetisk, detta är vetenskapligt bevisat flera gånger om. Det avlivas collies för sina rädslor varje år, så vad ska rasklubben göra?
Äntligen har vi fått hjälp av SKK att ta itu med något som borde åtgärdats för länge sedan.
Lolo, jag tycker som sagt var innan inte att detta är ett colliespecifikt problem (rädslorna ja men inte tankesättet, stridigheterna, svårigheterna att nå samförstånd etc)
SvaraRaderaDet var inte heller bara collie jag syftade på. SBK ska föreställa ha ett avelsansvar fösina" raser så varför inte ta detta mer på allvar tex genom uppfödarutbildning med obligatorisk närvaro/information om olika delar av verksamheten. Kanske tom att verka som funktionär vid minst ett tillfälle på både utställning & arbetsprov (finns ju alltid en massa uppgifter såsom tex skrivare, vaccinationskontroller m.m. som inte kräver förkunskaper). Närvaro vid både MH, MT kanske tom ha med M1 och M2 i själva utbildningen. Liksom utbildning gällande sund extreiör.
Kanske jag som missförstår det du skrev men menar du att det inte var en massa tjaffs om karaktärstestet?
Gällande just collie, rasen har ju en engagerad rasklubb till skillnad från tex schäfer mfl (beroende på var man står i den frågan) och det är ju jättebra och en stor tillgång.
Men ska jag vara helt ärlig så tror jag inte ett dyft på valphänvisningen jag heller (kanske dock av en annan orsak)och tycker att dét kanske tom vart bättre utan. Detta är lite känsligt och det är INTE menat som kritik mot SCK för jag har full förståelse med tanke på just alla stridigheter att det måste vara jättesvårt att genomföra något alls. Men saken är ju den att en hund som klarar valphänvisningen faktiskt kan vara betydligt sämre än en som inte gör det. I allt utom just då kv rädsla ligga under det redan dåliga rasgenomsnittet och ändå klara sig menas hundar som ligger en bra bit över och inte har kv etc men har en 4 (nu är ju detta ngt som råder mycket delade meningar om men personligen hör jag inte till dom som tycker att en 4,a är dåligt. För mig blir detta ganska snedvridet och än mindre bra med tanke på A & B förslaget. Går man som ny in på valphänvisning tror man ju liksom att detta ska vara "bättre" hundar än övriga. Kanske skulle vara helt omöjligt att få igenom i dagsläget men personligen hade jag tyckt det vart betydligt bättre med en hänvisning som grundade sig i att hunden antingen skulle ligga på ell strax över rasgenomsnittet (vilket inte egentligen betyder att den är bra men iaf "bättre" än genomsnittet och ändå för rasens medelvärde framåt). Alternativt någon form av boldnessdelen som grund. Detta skulle då inte bara faktiskt betyda något det skulle dessutom påverka RAS delarna så att dessa gick framåt. Men som sagt, jag förstår svårigheterna med detta.
Förtydligande gällande regler för valphänvisning:
SvaraRaderaKrav finns i dagsläget på kryss i ruta 2,3, 4 eller 5 på kontakt- och hanteringsmomenten.
Så nog tycker jag att rasklubben där gjort en markering att de anser tillgängligheten vara viktig.
Tack Jenny, helt rätt angående kontakten. Kryss i ruta 1 ger inte valphänvisning.
SvaraRaderaAngelica, eftersom de valphänvisningskrav vi har sorterar bort en hel del collies med icke önskvärda rädslor är det positivt tycker jag.
Slopa den är uteslutet, i så fall en skärpning.
Lolo och Angelica, jag vill förtydliga mig. Jag påstår INTE, repeterar inte, att de flesta hunduppfödare ger sig in i uppfödning för att tjäna stora pengar och f f a inte att de i så fall lyckas. Tvärtom tror jag att många seriösa uppfödare är glada om det går ihop eller t o m ger ett litet överskott - som skulle ge en väldigt klen timpenning, om man slog ut förtjänsten på antalet satsade timmar.
SvaraRaderaJag försöker peka ut ett traditionellt MÖNSTER. Tänk er all uppfödning av renrasiga hundar som en verksamhet som de senaste femtio-sextio åren vuxit till en miljardindustri i vår del av världen! Industrin är lite lustigt uppbyggd, för den utgår från ett stort antal "genetiska hantverkare" i liten skala...men den premierar ett litet antal producenter i storskalig verksamhet, som blir stora namn och omtalas med märklig vördnad, som om de stod över alla frågor och all granskning. OCH en del av dem har tjänat och tjänar sannolikt riktigt bra med pengar. Varför kan man inte vara medveten om det?
Jemima Harrison nämner tyska schäferklubbens regler - max 80 parningar per hanhund, men med en snittavgift på 800 pund per parning blir det, som hon säger, ändå en skaplig inkomst.
Det kan man säga - jag får det till runt en halv miljon svenska kronor. Per år.
Tror ni att sådana pengar kan misstänkas påverka aveln? Få mig att välja en"framgångsrik" hanhund i hopp om att få en lika framgångsrik son och en lika framgångsrik plånbok?
Motsatsen skulle förvåna.
Jodå Bodil, enstaka hanar och enstaka kullar kan gå med överskott. Men räknar man genomsnitt för medeluppfödaren så är det en skapligt dyr hobby. Är jag seriös, har en ras där man gallrar ut många unga individer man har på tillväxt, för att de inte uppfyller de krav man har, så kostar detta en hel del pengar. Gallra c:a 50-60% i varenda generation för att bygga upp en så stabil tiklinje som det går i alla avseenden. Inom hunderiet kostar alla valpar lika mycket oavsett om de kommer från en uppfödare som lägger ner mycket pengar och tid, jämfört med någon som har en enstaka kull och inga uttalade avelsmål eller där man bara gallrar för att man inte får registrera valpar p.g.a. defekt.
SvaraRaderaValparna kostar lika mycket om du använt en hane i närheten eller åkt mycket långt. Föräldrarnas meriter höjer bara priset mycket marginellt om ens något. (Annat är det hos häst).
Det finns mycket annat som kan gå snett och inte syns i Hunddata.
Men vill man ha en hane som drar in mycket pengar så ska man köpa av en ras med höga reg.siffror. Schäfer är ett bra exempel. Sedan kan han gå till Finland, Japan, Australien. Jag vet att det finns sådana ex. men man kan knappast kalla det för vanligt i hundvärlden.
Jag håller inte med dig Lolo, när valphänvisningskraven är utformade på så sätt att även hundar långt under det redan dåliga rasgenomsnittet kan bli godkända menas hundar som till största delen kan ligga över bli underkända blir det snett. (Detta är som sagt var inte kritik jag kan förstå problematiken). Men framförallt så för det ju knappast rasen framåt. När man har ett dåligt rasgenomsnitt så kan inget annat än över det kännas ok för valphänvisning vad mig anbelangar och även om dessa kryss sorterar ut en del så ligger ju rasgenomsnittet gällande kv rädsla på 2,2 om jag inte missminner mig så hur tusan kan man ha 4 som ok då? Så länge det tom för valphänvisning är fritt fram att avla under rasgenomsnittet är det ju inte så konstigt att det inte blir bättre. Skulle man gå efter minimum viss % bättre än antingen totalt rasgenomsnitt eller boldness.
SvaraRaderaEn annan del av det är att det inte räcker med SCK. Vet att SCK har gjort ett jättejobb med att erbjuda både intressanta föreläsare, konferenser och en massa annat men det är ju så krasst att det är frivilligt att vara med i SCK eller inte och de som inte är med/vill vara med vore ju kanske lättare att nå ut till och få bättre stämning med via antingen SKK eller SBK.
Så jag tycker hur som helst att den vägen vore den bästa, uppfödarutbildning via SBK.
Bodil:
SvaraRaderaJag tror inte att du menar att precis allt handlar om pengar men å andra sidan så spelar det inte mig någon roll. Jag har ju hållt på med hästar i många år innan och där kan man ju snacka pengar på riktigt. Inget ovanligt att de riktigt framgångsrika hopp & dressyrhästarna ligger runt 50 000 000 i pris för att inte tala om vad de kostar att betäcka med.
Dessutom ser jag inte alls en "storskalig" uppfödning som nödvändigtvis negativ, beror ju på vad det är för hundar. På sätt och vis kanske det till och med finns fördelar mot mindre dito av den enkla anledningen att det förmodligen är lättare att vara hyfsat neutral och objektiv om man har 20 tikar att välja på istället för en eller två. Risken för "hemmablindhet" och involvering av egna känslor är nog värre i liten skala.
Jag har heller inget emot att en del tjänar bra med pengar på hund så länge det är BRA hundar. Dessutom tycker jag att en del av de i många år framgångsrika uppfödarna är väl värda att både uppmärksammas och beundras. Självfallet inte helt okritiskt. JAg tycker inte heller att det varken är "fult" eller konstigt att anse att det finns gamla välkända, framgångsrika uppfödare som hållt på i många år och därför har mycket erfarenhet att ge samt förmodligen större kunskap än väldigt många andra. Men allt beror ju på vad man menar med framgångsrik och där skiljer det sig förmodligen en hel del.
Men även om en del av dessa i teorin kanske mycket väl skulle klara av att avla fram kanonhundar helt efter eget huvud och helt utan restriktioner så kvarstår problemet med att det finns så himla många "jag vill ha valpar på min tik för att den är så söt" eller "jag parar vad jag har" uppfödare som INTE klarar att avla efter eget huvud och dessa uppfödraes hundar påverkar ju också rasen som helhet så av den anledningen går det ju inte att "ha helt fria tyglar" oavsett.
Dessutom har ju bla Lolo beskrivit bra varför det faktiskt ändå finns fördelar med de verktyg vi har idag oavsett om man har lång erfarenhet eller inte.
Jag kan lägga till en punkt till där, även för en seriös uppfödare torde det vara mycket svårt att enbart bedöma/utvärdera på egen hand av några enkla orsaker. De som hållt på länge och har hundratalet reggade valpar kan ju knappast ha möjlighet att se allihop så mycket att de har en möjlighet att skaffa sig en ordentlig uppfattning om dem. Det går inte heller alltid att ha en bra kontakt med alla valpköpare och även om man skulle ha det så hjälper inte det för hur korrekt information en valpköpare kan ge är ju beroende av dennes kunskap.
Lolo, Angelica, jag måtte ha fått nån form av skriftdysfasi, för jag kan inte uttrycka mig begripligt. Nej, jag tror verkligen INTE att den vanlige uppf går med vinst, tvärtom att man kanske får vara glad om man inte går med förlust, och som sagt - ev överskott utslaget per satsad timma utbildning/kurser/avelskonferenser/hundskötsel/etc etc etc blir nog löjligt litet. OM det går med överskott, så har jag inga synpunkter alls på att någon tjänar en slant på att göra det de gör bra!
SvaraRaderaDet jag försökte säga var något helt annat. DÄR det kommer in stora potentiella vinster i form av pengar och/eller glamour, RISKERAR AVELN ATT SNEDVRIDAS. En eller ett par hanar (och om mer än en, ofta nära släkt)kommer att användas i orimlig utsträckning... och ett par generationer senare gör BCM entré (boxer). Eller hemofili (schäfer). Eller rädslebenägenhet, ingen ras nämnd.
Angelica, mönstren inom traditionell hundavel medför konsekvenser som tvingar fram motåtgärder.Det är så kraven och förbuden kommer till - krav på ögonlysning, krav på HD/ED-resultat, krav på DNA-tester för vissa sjukdomar med känd orsaksgen,förbud mot nära släktskapsparningar. Många uppfödare förstår det och kämpar - som jag ser det - för sina rasers hälsa och överlevnad. Andra sitter på hasorna och skriker och tror att de kan fortsätta som de har gjort, bara obehagliga människor ville vara tysta. Är helt enig med dig om att detta inte är ett colliespecifikt problem. Håller dessutom med om att SBK borde kunna säga till sina rasers uppfödare något i stil med att "Om ni skall vara med ombord på vårt tåg, så går ni vår gemensamma uppfödarutbildning!" Rottweilerfolkets klubb gör något bra!
Angelica, siffrorna för kvarstående rädsla för "Överraskning" är 2,3 och för "Ljud" 2,1. Valphänvisningens krav är mellan 1-4. Ändå är det många kullar/år som inte får valphänvisning för att någon eller båda föräldrarna inte uppfyller detta!!! Nästan 50% av föräldrarna uppfyller inte valphänvisningens låga krav på mentalitet. Det är bedrövligt med tanke på all info och kunskap som finns om detta idag. Du vet själv vilket krig detta förorsakar i SCK. Hur uppfödare som "drabbas" mail-och faxbombar SKK och hoppas på hjälp därifrån för att slippa alla mentala krav.
SvaraRaderaMen gärna för mig, lägg in en motion till årsmötet Angelica om skärpning av kraven för valphänvisning. Jag stödjer dig och många med mig.
Jag förstår dig precis, Bodil. Självklart ändras förutsättningarna så fort det luktar stora pengar. Ditt exempel här ovan på den dryga halvmiljonen i inkomst, för en hund, kan säkert få många att strunta i allt som har med både hälsa och mentalitet att göra.
SvaraRaderaJohan, det var inte riktigt så jag menade. Att folk sitter och tänker "Den här hunden kan jag tjäna grova pengar på, så jag sk-ter i hälsan!" - det tror jag knappast är vanligt.
SvaraRaderaDet fungerar nog mera subtilt. Så här kanske: "Tänk att alla de här människorna springer efter min hund och betalar för att få para med honom! Visst är han fin, och visst har de rätt - så många kan ju inte ha fel. Visst är det en bra sak att var tredje tik i landet paras med honom så att fler får del av det Fina Blodet..."
Pengarna fungerar som en bekräftelse av mönstret att använda en avelsmatador. Så tänker jag mig det snarare. Om sedan hunden avlider, 4 eller 8 år gammal, och det visar sig bero på en ärftlig sjukdom som redan kan ha spritts vida i stammen... skulle jag har bråttom att slå på trumman och gå ut med nyheten? Säkert inte! "Det måste vara tikarna..."
Hunduppfödare är också människor och det vi får beröm och glans och t o m bra betalt för, det brukar vi utgå ifrån är en riktigt bra sak.
Min poäng är denna. Oavsett om det är vinstintresse, okunskap eller övertygelse som producerar genetisk idioti - så är det genetisk idioti ändå.
Hej!
SvaraRaderaFör ungefär två år sedan tog jag fram ett omfattande underlag till SCK:s styrelse gällande avelshanars avkommeutvärdering.
De 40 flitigaste avelshanarna med eget MH (20 med godkända skott och 20 med ej godkända skott eller brutna undersöktes.
Med mycket tydlig signifikans visade det sig att den första gruppens avkommor hade ett medelvärde på 2,4 gällande skott (rasmedelet ligger på 2,6)ej godkända hanars avkommor låg på 3,0! Det är en ordenlig skillnad.
Vidare undersöktes de kvarstående rädslorna gällande överraskning som för den första gruppens avkommor låg på 2,1 och i den andra gruppen var siffran 2,5. Tydlig signifikans även här. Rasmedelvärdet 2,2.
Den sista parametern som jag tittade på var kvarstående rädsla ljud och där låg båda grupperna exakt lika på 2,0 och rasmedlet ligger också på 2,0.
Det är en större risk att köpa valp efter en eller i värsta fall två föräldrar med rädsleproblematik. MH-siffrorna talar sitt tydliga språk på den punkten. Valphänvisningens låga krav gällande mentalitet borde inte vara svåra att uppnå på ett tilltänkt avelsdjur och följa för en uppfödare av bruksras!
Ja, det är ju mer klädsamt att prata om vackra hundar vars gener förs vidare än om hur ens eget bankkonto växer i takt med varje valpkull.
SvaraRaderaMen där det finns pengar finns folk som vill ha dem, nästan till varje pris. Det är då riskerna för raserna dyker upp.
Detta är väl inget problem i Sverige idag. Men det är bäst att vara förberedd på att det kan dyka upp.