Angelica, jag har inga bra anteckningar på det här och minnet är numera bra, men väldigt kort. Men jag gissar att ni SBK-are som inte gillar stort och tungt är ganska rätt ute. En hel del av konferensen handlade om siffrorna från Agria Breed Profile och om hur våra hundar lever. Sist på söndagseftermiddagen kom också en kvinna, som har jobbat som fysioterapeut på ett djursjukhus i 20 års tid och som höll en väldigt uppskattad föreläsning om olika sätt att behandla hundlar med ont i rörelseapparaten. Det var hundsimning, TENS, akupuinktur, smärtlindring med mediciner och skonsam muskelträning. Men framför allt var det bantning! Den allra vanligaste orsaken till ont i leder är för mycket tyngd på lederna.
Tyngden beror självklart inte alltid eller bara på övervikt. Tänk er en rottisvalp, som föds i råttstorlek! Arton månader senare närmar den sig kanske 50 kg och den ökningen i belastningen ska skelett och leder klara. Vi har i stort sett likadant konstruerade rörben och samma sorts ledbrosk som hundarna. Men vi tar i storleksordningen arton år av gradvis ökande kroppsvikt och aktivitet innan vi är uppe i vuxenbelastningen på ledbroskets ytor och på skelettet. Visst, hunden är vuxen och skelettmogen mycket fortare, men det är ändå en häftigt snabb ökning som vi väntar att växande skelettben och ledytor ska klara av. Och som någon sa - det är inte så vanligt att vi börjar gå omkring på våra fortfarande böjliga ben när vi är tre-fyra veckor...
Anta att en hund har anlaget för ledsjukdom - OCD, osteochondritis dissecans - där ledbrosk råkar ut för sprickbildningar. Inflammation och belastningssmärta kommer som ett brev på posten. OCD är klart vanligare bland de större och tyngre raserna (uppgifter från nätet, googla på canine+OCD!) Eller anta att en hund har genetisk belastning för HD. Vad ska man göra för att ställa till maximalt med problem för den? Trampa tillväxtpedalen i botten, ös på näring. Håll hunden omusklad och överviktig!
Vad ska man göra för att undvika ledproblem? Låt bli att välja allt större och tyngre avelsdjur. Håll valparna slanka och rörliga. Bygg upp muskulatur genom lågintensiv motion, men mycket! När man motionerar/tränar, variera intensitet och öka gradvis först - varva sedan ner igen. Common sense, tycker man. Men framför allt, håll hunden normalviktig! Som jag minns det, var grupparbetena som redovisades i stort sett överns om det här.
En annan sak som nämndes i sammanhanget var att brukshundsraserna är överrepresenterade när det gällde försäkringskostnader för skador, men det är lite oklart varför. Aktiviteter som medför större risk? SBK och Agria startar ett gemensamt projekt för att reda ut detta nu.
Bodil Carlsson
TAck Bodil för ditt referat, intressant att få läsa. Gällande att undvika ledproblem.
SvaraRaderaKan det kanske vara så att det är en massa faktorer som hänger ihop som orsakar det?
Dels detta med att vissa raser blir allt större och tyngre men även att få hundar är ordentligt fystränade. För det handlar ju inte heller bara om "sjukdomar" utan att egentlig friska hundar inom vissa raser lätt får förslitningsskador och det ibland ganska tidigt.
Nu kanske man inte ska jämföra med människor men i alla fall, hos människor är ju risken att få spondylos, diskbrock osv betydligt högre om man har lång och rörlig rygg. Detta är ju inte egentligen en "sjukdom/ett fel" utan orsakas av att det slits mer.
Detta gäller även leder i övriga kroppen, lösa och instabila leder leder inte bara till problem med lederna utan även betydligt större risk för mjukdelsskador såsom tex ledband, muskler, senor m.m.
Själv råkar jag väldigt ofta ut för skador (både att jag skadar mig och att s´kadorna blir värre) pga detta och enligt mina läkare så har mina skador ett direkt samband med att jag är extremt överrörlig i alla leder. Med andra ord, dålig bygnad ökar risken för förslitningsskador enormt mycket. Det är lite detta jag undrar om det är samma sak med våra hundar.
En hund består ju av "mer än höfter & armbågar" (nu menar jag inte att HD/AD är betydelselöst heller) men på sätt och vis räknar ju många med att är detta bara fritt så är hunden "sund" "bygnadsmässigt" sett.
Sen det med att SBK raserna är överrepresenterade i statistiken. Var det stor skillnad inom de olika SBK raserna?
En del av dom används ju i högre grad till träning/tävling/tjänst för dessa raser kan man ju kanske tänka sig att inte minst själva risken är större beroende på vad de gör för arbete men även då de "mentalt" ofta är "livligare" och inte bara under arbete utan även till vardags utsätts för större risk när eftersom de härjar runt i betydligt större utsträckning. Fast å andra sidan finns det ju andra raser som i stor utsträckning används praktiskt på samma sätt men där "skado problemen" inte verkar vara lika stora eller komma lika tidigt.