Jag vill ha den hunden. Mer än något annat vill jag det. Men vem har en att sälja?
Ingen, därför att den hunden är i stort sett borta. 1900-talets uppfödare snöt den och gjorde om den till något helt annat. Och inte nog med att de är otroligt stolta över vad de har åstadkommit – de väntar sig att vi köpare ska vara detsamma.
Om jag nu skulle få för mig att ta fram den collien igen – och det händer att jag gör! - var skulle jag börja?
1)Jag skulle ta en överblick över läget. Det finns buntvis av hundar, som kallas för collie utifrån sin stamtavla. En del av dem har otroligt stor päls och otroligt små ögon. Enstaka ser ungefär ut som gårdshunden – på utsidan, alltså – och det stora flertalet är mittemellan. Många har större eller mindre delar av ursprunget kvar i arbetslust och samarbetsförmåga, men jag vet inte vilka – och egenskaperna som jag vill ha kan lika gärna finnas bakom två pyttesmå slitsögon som i skallen på en hund med mera traditionellt utseende. Hälsan vet jag inget om, bortsett från obligatoriska röntgenresultat, därför att producenterna antingen tiger eller ljuger.* Det de har att berätta för mig är att deras hundar har vunnit förnämliga utställningar och därmed förstås har vinklar som kan springa hur länge som helst i terräng. Eller är väldigt höga över manken och grova i benen och därmed måste ha goda vallanlag. Försäljningsargumenten kan se märkliga ut, men producenterna vill själva förtvivlat gärna tro att de stämmer.
Det jag vet är att anlagen för ledproblem, autoimmuna sjukdomar, hudproblem och annat förekom här och där hos hundarna förr i tiden. Det jag också vet är att hos varianterna av idag förekommer samma saker bra mycket oftare. Det vet jag, därför att Agria vet det. Vad annat att vänta efter 100 år av genetisk idioti?*
Men jag vill verkligen ha den mångsidiga, lättlärda, arbetande gårdshunden. Så vad gör jag?
2)Jag gör precis det som Per-Erik Sundgren sa åt FM att göra.** Jag gör raka motsatsen till vad grundarna av de flesta moderna raser gjorde.*** Jag skaffar in så många lovande och så lite besläktade hundar som möjligt och avlar på funktion! PES rekommenderade 70 – 80 tikar och cirka 20 hanhundar. Jag får då förstås i inledningsskedet många fler valpar än jag behöver, men det finns ingen annan väg att gå om jag vill ha en långsiktigt hållbar stam som håller mig oberoende av kommande anatomiska modetrender. Avla – bedöm – sortera ut! Skaffa nytt utifrån med jämna mellanrum. Avla – bedöm – sortera ut. Och låt det ta tid!
Vad gör jag med de utsorterade? De med HD-fel, hudsjukdom, magproblem, EP eller inte-tillräckligt-bra-resultat mentalt? Troligen måste enstaka avlivas, andra avelsspärras för att de är bärare eller misstänkta bärare av tråkiga gener, men de som klarar livet någorlunda kanske kan lämnas till bra hem eller säljas till reducerat pris. Avlivar jag rubbet får jag varenda hundvän i landet på mig och Janne Josefsson kommer ångande som tåget. Avelsspärrar jag inte bidrar jag till bakgrundsnivåer av HD, EP och autoimmun sjukdom hos rasen i landet. Säljer jag billigt till sällskap sitter collieuppfödarna i strupen på mig och skriker om ojuste konkurrens!
Visst, jag bara gissar att ungefär så här gick det till med FM och Avelsstationen. Jag gissar att FM tittade sig om efter mångsidiga, hållbara, oextrema schäfrar och frågade landets uppfödare:
Anybody sell me that dog?
*Det kan ni grina illa åt, om ni misstycker, men de flesta av oss vet att det stämmer.
** Se Patrik Lorentzon, Svensk tjänstehundsavel
***Vad de tidiga rasgrundarna gjorde – collie, cesky terrier, cavalier – var i stort sett samma sak. De startade med en mycket liten grupp och inavlade huvudet av sig för att så snabbt som möjligt standardisera sina hundar. Tyvärr avlade de alldeles för ofta huvudet och hälsan av sina raser på kuppen. De standardiserade defekterna.
Bodil Carlsson
Bodil ditt exempel ovan är ju inte särskilt relevant avseende att jämföra att ta fram collien som gårdshund/vallhund igen med FM hundarna eftersom den första varianten inte finns) mot FM hundarna som redan finns en massa av!
SvaraRaderaÄven om rasen schäfer som helhet har problem så finns det många uppfödare som avlar fram arbetsschäfrar och lyckas mycket bra med det, dessutom är kraven på FM hund inte detsamma som för PH hund, det är snarare så att de inte får vara för svåra, de jobbar inte heller jättepass osv så med andra ord torde även en hel del av ”sport/IPO linjerna” passa alldeles utmärkt och inte bara Tjh linjerna. Detta ger en ganska stor mängd hundar att välja på, räknar man dessutom in Mallarna så blir det ännu fler.
Det slogs ganska fast i utredningen att det INTE råder brist på lämpliga ämnen och om FM köpte in och gjorde på samma sätt som med sin egen avel, dvs placerade ut till fodervärdar så skulle ju problemet med att köpa vuxna hundar också vara väck.
Och du missar faktiskt helt poängen med varför uppfödarna rasar.
Citat ” Säljer jag billigt till sällskap sitter collieuppfödarna i strupen på mig och skriker om ojuste konkurrens!”
I ovanstående fall så kanske det inte skulle vara lika illa som med schäfern men eftersom FM nästan ger bort hundar till Tjänst (trots att de kostar ca 100 000 kr att ta fram) så konkurerar de ju ut de verkliga uppfödarna som gör ett hästjobb med att ta fram rejäla hundar som duger till tjänst och annat arbete!
Det är verkligt arbetande hundar de konkurerar ut och inte räkrumpor som knappt kan röra sig!
Var ska dessa uppfödare göra av sina hundar? Glöm inte heller att det är hundar som kräver en hel del och kanske inte direkt lämpar sig att säljas som familjehundar.
Och man kan ju inte precis påstå att de gjort särskilt mycket för hälsan heller, den redan dåliga ledstatistiken är än sämre, i en del fall finns kända anlagsbärare av andra sjukdomar bakom. Hundarna de köpt utifrån finns i många avseenden redan i landet så det blir inte alls så obesläktat som man kan tro.
Mentalt sett är det ju jättesvårt att säga eftersom de inte använder MH (och det verkar ju de flesta av oss vara överens om är det bästa sättet att få en hyfsat objektiv överblick med). Det är dessutom en hel del som inte anser det vara särskilt bra ämnen, tex så kallar ju Leif Carlsson (Hundutbildningsledare Västra Götalands polisdistrikt) en del av dom till och med för undermånliga i en artikel i brukshunden. En relativt låg procent går igenom (jämför detta mot tex hur stor del av poliser som köpt in valpar som sen går igenom, ligger på nånstans mellan 80-90 % om jag inte missminner mig).
Det är inte heller endast de ”defekta” hundarna som spärras för avel för andra, även en hel del av de som skulle kunna användas.
Så vad menar du egentligen att FM gör för schäferaveln?
Hundarna du menar att de ska ta fram finns redan och i många fall med betydligt bättre ”statistik” än FM,s.
Om inte betänkandet går igenom så FM minskar sin uppfödning finns ju risken att de slutar med FM,s schäfrar och de civila räkrumporna. Att alla de fantastiska arbetande schäfrarna som redan finns i framtiden försvinner för att uppfödarna konkurreras ut.
Gå gärna in på SBS hemsida och titta på utbudet av bruksschäfrar som redan finns (kolla gärna på Malle med). Glöm inte heller att många av dessa uppfödare är otroligt duktiga hundmänniskor som antingen jobbar/har jobbat med tjänstehundar eller tävlat på väldigt hög nivå och hållt på med hundar i många, många år samt dessutom använder sig av de instrument som finns tex MH, MT, bruksprov, L-tester m.m.
Det är dessa hundar som konkureras ut INTE räkrumporna!
Så än en gång vad har avelsstationen att ge denna ras, de enda som dessutom kanske skulle kunna ha ett behov är ju i så fall FM själva och det skulle de inte behöva skapa en egen sluten population för att kunna tillgodose. Det finns alldeles tillräckligt med material även för dom att använda utan problem med inavel ell annat.
Bravo, Angelica! FHTE är inte enkla att få kommentarer av, men du gör däremot ett bra jobb!
SvaraRaderaFast egentligen - om jag ska vara ärlig - så var det inte riktigt så att jag ville prata om schäferavel. Visst, jag tycker att 1915 års schäfer är en mycket vacker hund - ser hon ut att kunna springa? :-)
Bli inte arg, men jag skriver om schäfer och FM som en sorts spegel för collien. Och jag vet att du tycker om båda raserna, men mitt hjärta är hos collien. En gång var det en ras lika respekterad, om än för delvis andra egenskaper, som schäfern. Hur har vi tagit vara på den? Vad har vi gjort av den? De flesta av oss är väl ense om att rasen har för mycket rädslor, men hur kom de dit och på vilket sätt är större rädslebenägenhet inbyggd i en hundhjärna jämfört med en annan? Hur mycket kan positiva egenskaper balansera upp rädslebenägenhet och i jisse namn, vilka är de positiva egenskaper vi vill att collien ska ha???
Jag blir absolut inte arg, inte av en intressant diskussion med trevligt bemötande =)
SvaraRaderaFörstår att det egentligen är collie som syftas på och ska hålla mig till det. Men för mig är detta då inte ett bra exempel.
Collien idag lämnar ju mycket i övrigt att önska =(
Men tänk om man gjorde såhär. Kom överens (med de som går) om ett ideal med minimumkrav som ska uppfyllas för att vara ok. Tex då stabila, orädda och även fysiskt sunda hundar.
Om de kraven skulle uppfyllas skulle det då vara hela världen om aveln hade lite olika inriktningar?
Tex
En bra helhet men mot extreiör.
En bra helhet med ok extreiör men mot mer drifter, arbetskapacitet och livlighet.
En bra helhet men mot "sällskapshund".
Personligen skulle jag faktiskt även om jag gärna vill ha "lite mer" inte alls bry mig om iafll en del ville extreiöravla eller sällskapsavla så länge hundarna har en bra grund som helhet, fungerar utan problem och ägare som är nöjda.
HUr man skulle kunna komma dit?
Dels krav på utbildning av uppfödare före avel, denna utbildning skulle då gärna ligga under SBK & inte SKK. Gärna med genomgång av olika delar såsom genetik, vad som krävs av arbetande hund både i teorin och att se praktiskt (oavsett om man vill avla för arbete ell ej), mentalitet, extreiör/utställning osv.
Sen titta mer på "boldnessdelarna" än enstaka kryss och komma överens om en godtagbar "minimumboldness" som hundarna ska ligga på eller över.
Detta är ju bara min högst personliga uppfattning och det ska ärligt sägas att jag mycket väl kan komma och ändra uppfattning desto längre jag håller på. Om 10 år har jag ju förhoppningsvis lärt mig mer och 10 år efter det än mer osv. Och i takt med att man får mer erfarenhet så ändras ju också ofta åsikterna.
Men saken är den att jag tror inte att vi kan få alla att komma helt överens och med tanke på avelsbasen osv kanske man får acceptera att vi har olika uppfattningar om "idealhunden" men det behöver ju inte vara ett problem om minimumnivån på hundarna är ok.
Och egentligen skulle väl förmodligen generellt bättre nerver egentligen göra att en bättre minimumnivå fanns.
Go natt//Angelica
PS: Schäfern på fotot är kanonfin, lika enorma öron som min och ja hon ser ut att kunna springa över stock och sten om än inte i en utst ring.
Förresten kom ihåg en sak jag glömt skriva angående avelsstationen (förlåt lovade ju att sluta snöa in på schäfer men detta handlar egentligen inte om schäfer).
SvaraRaderaBortsett från allt annat är det himla synd att FM hundarna inte MH beskrivs av en helt annan anledning. Det hade ju kunnat ge mycket intressant information (eller iaf indikation) på skillnaden mellan "råa" & tränade hundar.
De flesta FM hundarna bor ju hos helt vanliga familjer och är väldigt "ohanterade" jämfört mot den genomsnittlige bruksschäfern som i ganska stor utsträckning bor hos tävlingsintresserade eller TJH intresserade som ger hundarna en annan grund. Eftersom det i en hel del fall handlar om linjer som andra har också hade det faktiskt vart MYCKET intressant att se.
Ja, där håller jag helt med dig!
SvaraRaderaI princip håller jag med dig också om den där "gemensamma biten" - uppfyll vissa minimikrav och profilera dig sedan efter tycke och smak. Tilltalande idé!
I princip är jag för fri inriktning av aveln. Tävla i utseende, tävla i bruks, tävla i agility eller tävla inte alls, bara hunden är rimligt frisk och har behållning av sitt liv med dig och du själv är nöjd också. Så länge tävlandet frikopplas från aveln!
Aveln ska ske på så många och så lite besläktade individer som möjligt av rasens "bättre halva" avseende hälsa, stabilitet, livsglädje och vänlighet. FÖRST gör man det - SEDAN kan man profilera sin avel enligt eget tycke.
Så fort man börja basera avel bara på exteriörtävling ("se snygg ut") kommer man att tappa användbarheten. Bevisen finns framför näsan på oss i ett antal raser.
Men så fort man baserar aveln enbart på tävlingar i prestation (vallning, skydds, lydnad, agility: "vara jäkligt snabb och duktig") kommer man att förlora mångsidighet...
Bodil det är ju där det där med helhet kommer in ;)
SvaraRaderaEnsidig avel utan hänsyn till helhet är ju aldrig bra oavsett vad ensidigheten syftar på.
Man kan ju inte prioritera bort en massa delar utan att få problem, att prioritera upp något är ju dock en annan femma.
Mkt bra skrivet Angelica om Fm hundarna och att avel och tester inte är så lätt igentligen.
SvaraRaderaDe bloggar jag har läst på om ang schäfer och fm´s avel har flertalet utav dem fått vara med och se hur Fm kör sina tester, flertalet utav dem har sagt att flera schäfrar har varit mkt intressanta MEN tyvärr har de hamnat hos fodervärdar som inte vet hur man hanterar hundar och ger dem det stödet och utvecklingen de hade haft för ev gå igenom fm´s test och bli en fm hund. Jag vet även att många hundar har varit omogna och Fm har sagt att det kostar för mkt att vänta på dessa, därför kasseras dem redan på första testet.
( Jag har haft intresse i Fm´s avel då jag har varit inne på att bli fodervärd ) Men är avskräckt pga deras höga ledstatistik och att de flesta kasseras.
Det är bevisat att de hundar som hamnar hos fodervärdar som utvecklar sina hundar har mkt större chanser att bli intressanta för FM
rent mentalt sen kommer hd röntgen.
Då kommer vi tillbaka till MH och dess tester och inser att de hundar som hamnar hos aktiva ägare gör mkt bättre Mh tester än de hundar som är s.k. soffhundar. Jag är övertygad om att även många collies hade gjort bättre Mh om dessa hade haft erfarna och aktiva hundägare.
Det är ju bevisat att aktiva tävlande hundägare har bättre Mh på sina hundar en dessa som endast kör dem på utställning.
Precis som Angelica skriver köper många polishundförare sina egna hundar som valpar och tränar upp dem för kommande uppgifter. Det är också bevisat att den största procenten utav dessa valpar blir tjänstehundar i vuxen ålder, jämfört med en inköpt äldre hund.
Bla så har polisen ngr få boxrar och dessa boxrar är inköpta som valpar och tränade hos hundförare som blivande tjänstehund. Tror inte en enda boxer är inköpt som vuxen och sedan blivit tjänstehund hos polisen.
Poängen är att de erfarna hundägarna med inriktning imot tjänst eller tävling oftast får fram sin hund till detta, oavsett vad för material de har haft, givetvis har nog ingen köpt en valp som visar rädsla ifrån början. Oftast vet hundförare vad de söker hos valpar.
Hos min malles kullsyskon var två hundar inköpta för att bli tjänstehundar, en utav dem gjorde ett mkt bra mh den andre visade mindre dådkraft och behövde hjälp i flera situationer. Kamplust var det inget fel hos någon utav kullsyskonen. Nu var det bara för hundägarna att utveckal sina hundar åt rätt håll och detta gjordes och gick bra. Båda är i dag godkända polisvovvar.
Nu är det skillnad på schäfer, mallar och collie.
Collien säljes som renfamiljehund oftast till icke tävlande hundägare och många ggr oerfarna valpköpare som inte vet ett dugg om hur man utvecklar sin blivande valp.
Alla hundraser med söta utseende är i blåsväder i dag tycker jag, de flesta 300 hundraserna är arbetslösa, i allafall här i Norden
Vänligen Pia
hillslettens@hotmail.com
Pia, en snabb kommentar till att "Många collies hade gjort bättre MH om de haft erfarna och aktiva ägare".
SvaraRaderaDet säger i så fall inte mycket om åtskilliga collieuppfödare, som själva äger och avlar på hundar som är sämre än rasgenomsnittet.
När P-E S skulle göra en jämförelse med uppfödare av övriga Brukshundar, så fanns det inget jämförelsematerial. Inga andra uppfödare avlade på hundar med så mycket kvarstående rädslor som collieuppfödarna.