...vet inte vad det är med denna högtid men den brukar medföra olika sorters problem här hemma. Just denna vecka startade med akut tandvärk hos sambon, pelletspannans strejk, ett aldrig avtagande snöande samt tikens löp och hanens beteende i samband med detta. Nätterna är fyllda av diverse pip och ylanden i olika tonarter och från olika rum i huset. Tiken piper för att hon måste sova i tonåringens rum och inte i vårt. Hanen ylar för att han inte kan se henne eftersom hon finns bakom en stängd dörr...
Sambon har varit hos tandläkaren och slipper sitt onda. Pelletspannan har tagit sitt förnuft till fånga och puttrar på i gammal god stil, än så länge... Snön är bortröjd och jag hoppas det dröjer väldigt länge innan det ska snöa fem dagar i rad igen!
Men - hanen vimsar runt som en äggsjuk höna runt den ibland bestämda tiken. Att äta är nu väldigt överskattat enligt honom. Några tuggor på kvällen räcker. Hans hjärna är bara inställd på en enda sak...ja, ni vet ju vad, eller hur?
Det verkar som om han skulle föredra en parning i det gröna, om man kan använda det uttrycket när det är 30-40 cm snö? Nu ska de ju definitivt INTE para sig, vilket mycket klart ska poängteras! Men i alla fall, utomhus är han som ett plåster på tiken. Tar varje chans att hoppa upp så fort hon stannar och dumdristigt nog viker undan svansen. (Gamla tanten då!) Jag antar att hon säger: OK, kör på grabben.
Inomhus är det inte att tänka på parning, enligt tiken. Då haglar käftsmällarna tätt även om hon glömmer bort sig ibland med en svansryckning.
Han gör sitt bästa, den lille svarte, för att se snygg och ståtlig ut (med fåniga "strutöron" som vi kallar det) men i hemmet vill hon knappt kännas vid sitt vidlyftiga beteende som förekommer utomhus.
Det är som en trandans fast i hundformat. Intressant att se men jobbigt att lyssna på!
God jul önskas alla läsare och ett Gott nytt hundår hoppas vi att 2011 ska bli!
Johan Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar