Söndag morron drog igång med Mental och exteriör hälsa - vad är det? Fler frågor än svar! Men här fanns de spännande frågorna. Freddie Steen snöade inne på vägen, som sagt, och som vanligt var det så att de som bäst hade behövt vara med prioriterade något annat. Adventskaffe eller någon utställning eller så. Hur som helst! En uppfödare som startade med schäfer och numera föder upp en annan bruksras berättade så här.
Rasen har inte så många år på nacken i Sverige, men antalet ökar snabbt och det gör uppfödarna också - ”nya varje vecka”. Jaha, så roligt! Eller...inte? Detta var rasen där alla ambitiösa röntgade på, för det ska man ju – när hundarna har 2 % ED och 40% skotträdda på MH och när många av hundarna, precis som collie, bygger på sig rädsla efter MH-åldern. Ämnet på tapeten var hur man har gjort mytologi av raserna: de mest egenartade och senkomna knepigheter förklaras med ”rasens ursprungsfunktion”. När vem som helst kan räkna ut att det inte har med saken att göra, utan handlar om något helt annat. Ett exempel?
Jo, sa den bekymrade uppfödaren – hundarna blir bara tyngre och grövre och det förklarar man med att en boskapsvallare måste ha lite massa att sätta emot när tjuren sparkar. Hallå? Ingen hundkropp står emot en fullträff från en tjur! Tvärtom, sa uppfödaren, går förstapriset i verklighetens show till den hund som är snabb och smidig nog att inte bli träffad!
Så hur kommer det sig att den arbetande rasen aussie numera ser ut ”som pälsmonster med ben som telefonstolpar”?
Svar: det är mycket lättare att få fram hundar som ser ut som en idé om boskapsvallare än att föda upp hundar som verkligen vallar boskap. Mytologin säljer.
Och varför så många skotträdda?
Uppfödaren berättade, att när rasen var helt ny och liten i antalet, då hade det kommit in några hanhundar som användes flitigt och, tja - så var skadan skedd. Hur reagerade rasfolket? När hundarna dessutom var osäkra i hanteringen? Jo, man lutade sig mot standarden. Den säger att hunden skall vara social och tycka om människor, men kan få vara något reserverad. Och därmed var saken klar, inte sant? Den kontakträdda hunden har blivit rastypisk.
Så hur kommer det sig att det finns så gott om mytologi inom hundbranschen?Mytologin övertygar oss om att vi gör rätt. Vilket tok vi än håller på med.
En annan f d schäferuppfödare sa: ”Titta på det här fotot av en polarhund i trav. Visst rör den sig fint?” Hunden flöt fram med långa steg och fantastiska framåtgripande frambensrörelser. ”Men”, fortsatte hon - ”om man visade en schäfer med såna rörelser i ringen skulle den väl som bäst få en 2:a... ”
Va?
Jo, standarden säger att schäfern ska ha påskjut i bakkroppen!
När gick standarden in som ersättning för sunt förnuft? Samma dag som uppfödarna kom på tanken att mytologi konstruerar en hundkropp bättre än evolutionen gjorde?
Bodil Carlsson
Hej
SvaraRaderaIgentligen är det inte svårt att förstå att raserna ser " gulligare " ut än funktionella.
Handen på hjärtan hur många använder hundar till det dom är ämnade för. Hundar ÄR sällskapsdjur och inga arbetande djur längre. Den lilla procent som tävlar eller använder sina hundar till det arbete det är ämnade för ligger i väldigt stor minoritet i Sverige. Ärligt talat så har jag inte sett mkt utav arbetande Aussies i världen med tanke på att det är ingen Austrailensk ras utan en ras ifrån Usa. En byracka ras som utvecklats. Även om hundar är sällskapsdjur tycker inte jag heller att man skall ha odugliga hundar med jätte pälsar med dåligt mentalitet. Marknaden att sälja hundar till endast tävling och arbete är oerhört liten.
jämfört med den stora mängd valpar som födds upp i Sverige. Jag har förståelse varför det går åt pipan för många raser. Titta bara på Blodhund, en ras med mkt överskottshud och fullständigt arbetslös, en ras som de verkar endast avla för utställning numera. Vem skulle annars köpa dom !
Inte vill polisen ha dem längre, inte i Sverige iallafall och inte många köper dem för att använda dem som räddnings/sökhundar heller.
Vänligen Pia
hillslettens.blogg.se