AVELSSTATIONEN

En annan sak som togs upp i Jönköping handlade om Försvaret. Varifrån tar FM sina hundar? Jo, de tänker föda upp själva framöver. Någon sa ”Vilket underbetyg åt uppfödarna!”
Men är det? Jag ringde och frågade en person som är väl insatt i FM-aveln.

FM har sin avelsstation igång sedan 2005. Man köper gärna in hundar från privata uppfödare – de ska vara runt arton månader gamla och måste klara Lämplighetstetstet för FM-hundar för att bli godkända. Men man får inte tillräckligt med hundar på det sättet, så därför föder man upp själv. Valet av ras diskuterades en del innan man startade – malle eller schäfer? Det blev schäfer, mycket för att den rasen har en klart större avelsbas. Det fanns fler tänkbara hundar att välja på när man köpte de första avelsdjuren.
Tycker man inte att schäferuppfödarna gör ett tillräckligt bra jobb? Mja, det var inte riktigt så. Visst, uppdelningen i ”utställningslinjer” och ”brukslinjer” finns hos schäferfolk också och de övervinklade bakkärrorna verkar inte imponera särskilt på FM, om man säger så. Många uppfödare inriktar sig också mera på att föda upp ”sporthundar”, medan FM letar efter hundar som passar för patrulltjänstgöring, sprängämnessök och annat. Jag tänker mig uthålliga, envetna hundar som går mycket på egen motor och kan jobba efter eget huvud, men det är bara min tanke. Det är inte vad den här killen sa.

Det han sa var något annat. En privat uppfödare som vill sälja hund till FM ska alltså behålla hunden hemma i ett och ett halvt år, fixa hälsotester och grundomvårdnad och basträning på egen bekostnad och egen tid. Sedan får uppfödaren hoppas att jycken klarar L-testet!
Gör den inte det, blir det inget av. Hela satsningen går i vasken. Uppfödaren får försöka sälja till någon svårfunnen privatperson...vaktbolag i bästa fall? Annars är nog sådan uppfödning en chansning med stor risk att gå back ekonomiskt. Hur mycket enklare är det inte att satsa på att föda upp bra ”sporthundar” och sälja hela kullen vid 8 veckor till väntande bruksintresserade?

Alltså hittar inte FM tillräckligt många lämpliga svenska schäfrar. Så de föder upp själva. Och eftersom de upptäcker med de svenska hundarna – detta är ett citat! - att ”Om man tittar ett par generationer bakåt, så är ju de lämpliga hundarna mer eller mindre släkt med varandra allihopa” - så går man utomlands och letar nya blodslinjer. FM tänker framåt, så FM bryr sig om sin effektiva avelsbas, skulle jag tro. De springer på problemet med att de utländska hundarna inte är dokumenterade när det gäller t ex HD-status i linjerna och försöker lösa det genom att köpa av folk som de har fått ett gott intryck av, men självklart är det en viss risk att köpa utifrån - fast en risk som måste tas med tanke på framtiden. Känner ni igen det här, ni hedervärda collieuppfödare som letar utomlands?

För schäferns skull är jag glad att det finns en avelsstation som skiter i bakvensvinklar och CERT och kör på hållbarhet och duglighet och rak rygg. För colliens skull är jag sannerligen glad för att vi har en rasklubb och ett antal uppfödare som TILLSAMMANS kan börja fungera som en avelsstation för vår ras. Överblick över dagsläget, planering framåt! Det är inte som överpälsad prydnad vår ras har en framtid – det finns så många andra, mindre och mera lättfödda raser att välja bland.
Collien är något annat.


Bodil Carlsson