TACK!

Tack för kommentarerna och hälsningarna till Hästtjejen. Det värmde lite. Hon känner sig just nu som man gör, när en riktigt bra hund lämnar en: som om ena armen hade ramlat av. Som om höger hand var borta.
Det troligaste är väl att vi aldrig kommer att få reda på varifrån den tiken kom - vem som födde upp en sådan schäfer och sedan lät den vandra. Men om vi lyckas med det, återkommer vi. Världen är full med hundar som föds upp och säljs och köps och dumpas och avlivas av det ena eller andra skälet. Den här tiken är det bästa argumentet för licenskrav för hunduppfödning som jag kan tänka mig: en schäfer som många uppfödare skulle ha varit stolta över att ha sitt kennelnamn på, mycket nära att avlivas FÖR ATT hon hade de egenskaperna. Jag har ingen förståelse och inget överseende med folk som sysslar med sådana versioner av hundavel. Med eller utan reggpapper, ren- eller blandrasavel. Vad spelar det för roll? Hundar skall födas upp av uppfödare, av människor som vet vad de har i valplådan och som som lämnar dem i bra händer. Alla andra är hundsäljare och vi borde sätta stopp för den kommersen!

Det här är sista fotot av Rexie. von Stephanitz´ras och min kompis kompis. Detta är hennes rätta ansikte.
Hon var en oerhört bra hund.


Bodil Carlsson