torsdag 10 maj 2012

ATTER OFRISERAD


”Traditionellt har vi följt de personliga rekommendationernas väg hellre än den formaliserade utbildningens. Båda sätten har en del som talar för sig och en del som talar emot. Men i ett klimat där personlighet ibland verkar betyda mer än  lång lärotid eller bevisade resultat blir det allt svårare att rättfärdiga det personliga mentorskapet som metod för att mäta individens lämplighet som domare. Det verkat ibland som att det inte är vad personen kan utan vem personen känner som avgör om domaruppdragen ska flyta in…/…/ ”
Vad är detta? Sheila Atter igen. Den här gången om hur engelska domare blir domare.Hela artikeln kan ni läsa själva i Dog Worlds nätupplaga. Atter är långt ifrån nöjd med hur det går till idag. Så vad, frågar hon, är lösningen?

UTBILDNING!


Svaret måste vara formaliserad – alltså planerad, systematisk – utbildning. Stämningen inom utställningsvärlden har blivit så defensiv och misstänksam att om äldre uppfödare erbjuder sig att lära upp blivande domare genom att diskutera hundar med dem utanför ringsammanhangen, så skulle de troligen bara dra på sig misstanken att försöka indoktrinera nykomlingarna till  att föredra just den sortens hund som gamlingarna demonstrerar… Så – vad göra? Vi har alltid varit stolta över våra raspecialistdomare här i England, men är det så här vi ska fortsätta?
"Det märks att i de lander där utställare sällan är domare och där domaruppdraget ses som något som är svårt att kombinera med rollen som uppfödare och utställare, är domarna mycket bättre utbildade än de engelska domarna. De har bra förståelse för anatomi, verkar kunna greppa nyanserna i rastypen, och verkar mycket mer beredda att prata med utställarna om sina beslut. Kanske det hänger ihop med att när man skriver en kritik på varje hund, så koncentrerar man sig bättre än om man bara placerar dem i ordningsföljd? ”

Jag måste erkänna en sak. Jag har en svag punkt i mitt hjärta för Sheila Atter. Säga vad man vill om henne, men hon talar rakt upp och ner om vad hon ser och vad hon tänker om det. Självklart skall inte uppfödare  döma samma ras som de själva föder upp - vilken annan ras som helst, men inte den egna!

Bodil Carlsson

2 kommentarer:

  1. Hon har en poäng där, absolut. Som uppfödare och domare av samma ras måste det vara oerhört svårt att göra skillnad på sitt ideal och "bra hund". En del kanske lyckas medan andra inte gör det. Och vem av alla utställare kan veta det?
    Många gissningar i utställningsbranschen...

    SvaraRadera
  2. Gissningar - eller ännu värre, om man ska tro Sheila Atter och en del andra personer med inblick i utställningsbranschen. Här pratar vi marknadsföring big time!

    SvaraRadera