SPÖKE MÖTER QUICKFIX

Inte på tjugo år har jag vandrat runt i centrala Göteborg och bara sett mig om. Nu har jag gjort det och förstår hur det måste kännas att vara ett spöke.

Jag växte upp i den stan – i gamla Landala, utedassens och fotogenförsäljarnas vrå av världen. Jag började första klass i Landalaskolan, där alla vi ungar föstes ner i källarens badkar varje lördag – till och med de som bodde på de fina granngatorna och hade badrum hemma skrubbades i varmvatten och skarptvål en gång i veckan, vare sig det behövdes eller inte, för att vi som behövde bada inte också skulle behöva skämmas. Jag kämpade mig hem från Dicksonska Folkbiblioteket långt nere i Haga med min pappas bag fullpackad med låneböcker. Någon gång fick jag be en vuxen om hjälp uppför sista backen och det hände att någon sa att en flicka inte behövde läsa så mycket; men det hände aldrig att någon gick förbi utan att svara.

Jag växte upp i den stan och den finns inte kvar längre. Var är de slitna fasaderna? Husen är kvar, men de är annorlunda. Var är de slitna kläderna? De flyttade ut. En massa pengar  flyttade in.

Hotell Eggers ligger på plats. Det såg lite halvsjaskigt ut förr om åren; när min mamma tyckte att jag var gammal nog att anförtros sådan kunskap, antydde hon att handelsresande herrar tog in där med mycket tillfälliga dambekanta. Nu lyser puts och fasad vita som hajtänder. Posthusets mjukslipade trappsteg är kvar, men de slits av andra skosulor: ombyggnad pågår under den internationella hotellkedjans äganderättsskyltar. Centrala Göteborg är en skog av varumärken.

Östra Nordstan är full av mobilbutiker. Som om det inte räckte springer mobilförsäljare från konkurrerande bolag efter en – ja, varför öda pengar på butikshyra och golvutrymme, när man kan klara sig undan med att hyra fötterna och snacket?

Försäljarnas fotarbete är imponerande. Folk rör sig överlag fort förbi varandra, det är bara tiggarna som sitter och ligger stilla. I denna snabbrörliga mängd människor sticker tiggarna ut med sin mörkklädda orörlighet. Det är deras logga. McDonalds säljer enkla burgare för tio spänn och kör löpande ljusreklam om att deras kaffe är regnskogscertifierat. Det tar en stund innan det går upp för mig att de vänder sig till två olika grupper av köpare.

Av nyfikenhet tar jag en sväng in på ett av de nya apoteken. Den dominerande, centralt placerade hyllväggen är ett uppbåd av formgiven pastelltonad plast, olika höljen med i stort sett samma emulsion av fett i vatten med parfym: hudlotioner från femhundra kronor litern och uppåt. Hälsokosthyllorna intill har skyltar där det står LIV – på engelska, självklart, för att trolla bort töntfaktorn – och  LIV kan man köpa i form av trippelprotein för att bygga sin muskelmassa och Q10 för att bättra på sin hjärna.

Där står spöket från det förflutna med sina gamla idéer om vederhäftighet och biologiska grundkunskaper och tänker att folk som går på det där, till dom priserna, behöver så mycket Q10 att det borde bli mängdrabatt. Behöver Q10 intravenöst! Men ni vet hur det är att vara spöke: ingen kan höra en. Så tjejerna med pastellfräscha butiksrockar och tandblekta leenden fortsätter fladdra välkomnande runt och fråga om man vill ha hjälp.

       - Vad är det där? frågar spöket dumt framför djurhyllan och pekar på D.A.P. Tjejen i  pastellfärgat ler ännu mer och förklarade att det gör hundar lugna, om de till exempel inte tyckte om att vara ensamma.

Jo, det var receptfritt, för produkten var ju liksom inget hormon eller så. Utan man kunde spreja hunden med produkten. Produkten fanns också som en aerosoldosa som man anslöt till väggurtaget, så stod dosan där och pyste ut sitt lugn över hunden. Som det står i annonsen på nätet – tjugofyra timmar om dygnet. Om man vill.

Nu är det en aning svårt att få fram exakt vad produkten innehåller, förutom den brandfarliga och slemhinneirriterande bärarvätskan 2-propanol. Men för min del tror jag att det rör sig om det gamla goda däggdjurshormonet oxytocin. Lugnande, relationsbekräftande, välbehagsskapande oxytocin: den vänliga beröringens hormon. En gudagåva för den som måste hantera en rädd eller aggressiv hund i en trängd situation.

Såld utan frågor till vilken användning som helst. Det enda man behöver är pengar.

Bodil Carlsson