Merle har funnits hos brittiska vallhundar under mycket lång tid. Man selekterade inte för merle; man lät merle finnas eftersom färgen fanns hos fungerande hund. OK?
Vi har en annorlunda selektionsprincip idag. Av de blå merle som finns i rasen nu har kanske inte så många sin blå förälder vald på meriter – annat än exteriörmeriter, förstås. Gissar jag fel om jag tror att folk oftast avlar blått för att det är snyggt? Efterfrågat?
Vi har 16% heterozygot blå merle i rasen och i september i år skriver Jordbruksverket att man ”anser att avel med merle i många avseenden faller utanför dessa ramar /djurskyddslagstiftningen, min anm/ eftersom det bevisligen medför sjukdomar och funktionshinder hos avkomman.”
Det är en rätt stor del av rasen som Jordbruksverket markerar mot. Ingen som blir bekymrad?
När man får ett sådant besked som Jordbruksverkets svar under näsan hoppar man till. Undrar vad de har på fötterna. Sedan tittar man på faktaunderlaget lite översiktligt
Återkomsten 25 september
Merle 2) 26 september
och skaffar lite basinformation: vad handlar det här om? Och varför dyker det upp just nu?
I begynnelsen var SILV 29 september
Gen med ont i SINE 1 oktober
Dimblått 2 oktober
Blådårar 5 oktober
Vitt på vit botten 9 oktober
So what else is new? 11 oktober
Och så går man igenom de forskningsrapporter man hittar, tittar på hur stora de är och hur de har gjorts och funderar lite på vem som har gjort dem och av vilken anledning de kan ha tagits fram.
Om man inte förstår, så kontaktar man och ställer frågor. Folk som är engagerade i ett ämnesområde svarar ofta tror väldigt gärna på frågor. De tycker det är roligt att dela med sig av kunskaper.
Dear professor Strain 1 - 5
Till sist gör man en rimlighetsbedömning av de siffror rapporterna presenterar. Kan det stämma?
Översiktsrapporter brukar på sluttampen ha en kort diskussion utifrån det man har fått veta, där man sammanfattar och säger vad man själv tycker. Det här är min korta diskussion. Blått är vackert, men mekanismen som skapar den kan medföra risker för hunden och kunskapen om vad merle innebär måste hållas levande inom de rasklubbar där färgen finns. Det kan vara skäl att fundera på, hur många procent merle vi vill ha inom en ras. Om de blå hundar som går i avel har kvalifikationer, som visar att de fungerar väl – de tävlar agility, där man inte kan vara särskilt synhandikappad för att ta sig runt banan och troligen inte döv heller; de vallar, eller de är tjänstehundar - så är det väl bästa tänkbara svaret till Jordbruksverket och alla andra?
Avla på funktion! Alla hundar av alla färger, men framför allt den färg som orsakas en pigmentförlustgen och släpar med sig en liten men påvisbar risk för defekter även i enkel uppsättning – breed on merit!
BOM! som de säger i USA.
Med det får det vara nog med merle. Själv har jag haft roligt medan jag höll på - hoppas någon annan har haft behållning också - men andra delar av tillvaron kallar.
Bodil Carlsson
Jeg berømmer din jakt på kunnskap, men samtidig så kjennes det også ut på en jakt etter feil. Er det så galt? Vel, det avhenger av konteksten. Skal man grave og lete etter feil eller farer, så vil man alltid finne det. Den faktiske faren er at om man skal utelukke alt som ikke er 100% trygt, så har man ingen genpool tilbake.
SvaraRaderaI Tyskland foreslo man å bare tillate avl på collies med MDR1 +/+. Jo, det er nobelt, men det kunne ikke fungere, man ville drepe rasen gjennom tvungen linjeavl på grunn av innsnevret genpool.
Det er faktisk slik at som i gamle dager finnes det blå collies som har gode egenskaper. Er det mindre verd enn det potensielt negative med fargen? Jeg vet ikke om noen som har opplevd fargeavhengige praktiske problemer hos sine heterozygote blå hunder - hundene er klinisk friske/funksjonelle. Det samme er soble/trf hunder med måttlig CRD - men ettersom CRD er en feilutdannelse på øyet og antas å kunne gi noe nedsatt syn, skal vi bare avle på CEA +/+? Skal vi bannlyse hunder med MDR1 -/- fordi hunden kan dø av å spise hesteskitt? I teorien høres det bra ut, men i praksis er det ikke så enkelt.
Jeg mener at det er bra å være oppmerksom på alle mulige problemer og utfordringer i rasen, men så skal man ta noen skritt tilbake og se på helheten. Hva er det som er FAKTISKE problem? Hva rapporterer veterinærene som problem? Hva mener eierne er et problem? For seg selv og for hunden?
Skal man ikke i stedet for å bruke tid på å grave seg fram til nye, mulige problemer ta fatt i aktuelle problemer, som i tillegg til det åpenbare mentalitetstemaet, er kliniske problemer som livmorsbetennelse - der collien ligger høyt på statistikken. Tisper dør av det. DET er et problem.
Man kan vel godt si at blue merle ikke er naturlig - at det ikke ville overlevd i naturen. Men tenk på det - det er ingenting med rasehunder som er naturlig. Man kan ikke romantisere det - dagens hund er et produkt av menneskets egoisme og mennesker valg. Behov kan man ikke prate så mye om lengre. Vi har hund fordi vi vil. Vi har collie fordi vi vil. Det er ingenting naturlig med det.
Dog kan man være takknemlig for at vår rase har så lite fysiske problemer, anatomisk og helsemessig. Vi skal ta tak i problemer, men noen skal vi også klare å leve med. Det viktigste er at hundene har en positiv innstilling til livet og ikke selv opplever at den plages fysisk. Jeg vet om en hund som er blind på ett øye og har 25% syn på det andre. Den er godkjent redningshund. Hunden vet ikke at den har et problem. Jeg tar heller en slik hund enn en hund med redsler eller hudplager. Den er nok lykkeligere.
Man når det er sagt - vi skal ikke forsøke å avle syke eller handicappede hunder. Men om man skal kutte ut enhver mulige risiko, så har man ingen avlshunder tilbake. Risiko er del av avlen, også den gode avlen.
Linda, ditt inlägg var bland det bästa jag läst! Livet är en enda stor risk, på alla plan, de bästa intentioner blir ibland fel, med andra ord, vi kan hålla på att para/avla/forska och se till att lära oss så mycket om möjligt om detta, men en sak tycker jag är viktigast... collien/hunden väljer inte oss, vi väljer den och med detta vill jag säga att med ödmjukhet/omtanke och kärlek till denna oerhört vackra och kloka ras/art/oavsett färg bör vi alla inse att det är FRÄMST hundens hälsa och välmående och därigenom lycka som vi skall värna om och slå vakt om, allt annat är mänsklig fåfänga som inte gangnar någon i längden, inte ens fåfängan. Tack för en utomordentligt sakligt förd diskussion, mycket lärorikt, och som vår collies "dagmatte" sade till mig när jag satt och beklagade mig över att inte ha hittat min "Lassie", dvs en sobel, utan en trf som efter att vi köpt honom motsvarar alla förväntningar och mer: "Ewa, det är inte färgen du lever med utan hunden".. då blev jag tyst!
SvaraRaderaTack för kommentaren, Linda! Några synpunkter kommer. Men om jag läser dig rätt, så säger du att det finns viktigare saker att åtgärda inom rasen än förekomsten av blue merle. Det har du som jag ser det helt rätt i. Men om läget nu faktiskt råkar vara det att Jordbruksverket ifrågasätter aveln även på heterozygot merle inom hundaveln i allmänhet - är du helt säker på att det absolut bästa vi kan göra är att ignorera frågan och dra upp pyometra i stället?
SvaraRaderaEn tänkbar variant skulle ju kunna vara att gå igenom rapporterna som JV lutar sig emot och se hur mycket vatten de håller och vilka skadefrekvenser de bästa rapporterna faktiskt beskriver. Eller?
Det är ju konstigt om vi inte tittar på alla egenskaper och försöker göra bättring?
SvaraRaderaIntressant att få veta lite mer iallafalla alldeles oavsett bakgrund.
Jämförelsegrupper vrkar inte varit poppis att använda sig av (eller har jag missat det?) då man gjort ex vis BAER-test. Hur många collie totalt har nedsatt hörsel? Måhända kan vi koppla samman andra, icke önskvärda, egenskaper med varandra? Kan detta med hörseln också påverka balanssinnet och vad kan komma utav det? Etc etc.
(Bland människor som har påverkat balanssinne kan det åsamka psykiska besvär förutom fysiska.)
Visst kan det vara "fel" att leta "fel" men ibland kan man lära sig en hel del på vägen som kanske gör något lite rätt. ;-)
Linda, tack för kommentaren. Jag hoppas att inte du också tror att om man refererar forskningsrapporter, så är det samma sak som att leta fel, för då blir jag lite knäckt.
SvaraRaderaDen engelska bordercolliestudien är nog en enda stor jämförelse över BAER-testad hörsel hos en himla massa icke-merle hundar och en grupp som är merle. Se referatet! Självklart finns det icke-hörande BC som inte är merle.
Och som Strain sa: Hur förklarar man det?
S-locus effekter?
Hur förklarar man att det finns individer som är icke hörande inom alla djurslag, trots att det är kopplat till en färg där det inte finns sådan risk? Föds blinda individer, deformerade extremiteter, organ etc. Allt kan hända med alla de genkombinationer som finns. En del defekter är inte ens styrda av gener, utan något går snett under fosterutvecklingen. Vi kommer mest troligt aldrig att få veta allt av olika skäl. Vad vi vet så här långt är att allt liv slutar med död till 100%.
SvaraRaderaLolo, enig med dig även här. Som jag sa tidigare, perfekta och defektgenfria individer existerar inte. Allt som lever har skavanker och alltihop slutar med den största skavanken av allt: it´s a consequence of being alive. Det som spelar roll är vad man kan göra av sitt liv medan man har det, hund eller människa. DOCK är det så, som jag ser det, att ingen kan ha rätten att utsätta en annan för en förhöjd risk för att man tycker att det är tjusigt med en defekt... och renrasaveln gör tyvärr det alldeles för ofta. För rätt många i allmänheten är det ingen större skillnad mellan en blå collie - om de får läsa om defektgenen - och en shar-pei, en bulldog eller en basset: allt är sånt som de där hundtanterna håller på med för att de tycker det är snyggt.
SvaraRaderaDet är förstås en himmelsvid skillnad, när det gäller funktion och livskvalité, om vi blir tillfrågade. Risken är bara att vi kanske inte blir det!