Hittills har jag fått höra från ett håll att jag bagatelliserar riskerna med merle bara för att jag gillar färgen.
Och sedan från ett annat håll att jag driver en kampanj för att få till ett förbud mot avel på merle.
Jag gör varken det ena eller det andra. Man kan gilla en hund som har en färg, men det går inte att gilla färgen mer än hunden. Man kan inte älska eller hata en gen. Man kan försöka förstå den! Jag försöker få en överblick över vad vi vet om merle, för om vi inte kan resonera med Jordbruksverket och veterinärerna på deras eget språk och tala om vad våra hundar har att komma med, och vad rapporterna om merle har på fötterna, så finns det nog en klar risk för att någon av dem till sist kommer att bestämma åt oss vad vi får lov att avla på!
Så här låter en person som verkligen vill ha ett förbud mot merle. Det är dr Malcolm Willis, känd engelsk hundgenetiker, som uttalar sig om merle chihuahua. Artikeln dök upp i en stor engelsk hundtidning 2005 och heter Time to call a halt: Dags att sätta stopp!
Malcolm Willis anser att merle hos chihuahua är en främmande färg, som inte hör hemma i rasen. Den måste ha kommit dit genom hemlig inkorsning med tax! Färgen har brett ut sig på senare år i USA och blivit modefluga och det är dags att sätta stopp: ”it is a dangerous gene”. Dr Willis berättar om ett par tyska studier på tax från slutet av 70-talet: skyhöga siffror för dövhet både hos homozygota och heterozygota taxar! Uppföljande studier som visar ögondefekter! Forskarförslag om totalförbud mot merle! KC bör alltså omgående förbjuda merle hos chihuahua, dels för att den är farlig och dels (minst lika mycket?) för att alla merle chihuahua nog har falska stamtavlor med insmugna taxar... Visserligen medger dr Willis att han saknar bevis för den saken, men slutar ändå sin artikel med det rungande fältropet: ”Ska vi föda upp chihuahua eller blandras?”
När Willis är mera sansad säger han:”A colour associated with eye and hearing defects should be selected against, however attractive some people may find the merle variant.” Ja, det är ju huvudargumentet mot merle i alla raser. Det ligger en del i det påståendet. Även om det är oväntat ur munnen på mannen som stödde projektet att KORSA BOXER MED WELSH CORGI FÖR ATT FÅ IN MEDFÖDD STUBBSVANS NÄR DET BLEV KUPERINGSFÖRBUD!
Är det OK att korsa in ett anlag kopplat till risk för ryggradsdefekter, hellre än att ändra standarden så att den låter boxern ha sin svans? Och för vavvornas del: är det inte tänkbart att merle har funnits med som en svårupptäckt smygare i pälsfärgen hos rödaktiga, gula och bruna hundar under obekant tid därför att uppfödare inte kom på tanken att leta efter den?
Jag skulle vilja påstå att det finns ett trovärdighetsproblem här. Det ligger inte i att Malcolm Willis ägnar sig åt doubletalk och obevisade påståenden, när han förkastar påstådd blandad utseendeavel på chihuahua och berömmer samma sak hos boxer.
Alldeles bortsett från det där, så kan ha rätt i sak när han talar om att merlegenen är farlig. Hans trovärdighetsproblem ligger i att de gamla tyska studierna han skriver om – som verkar ligga i botten på många farhågor om merle – kanske inte är några höjdare.
Bodil Carlsson
Willis, M: Merle Chihuahuas – time to call a halt. Artikel i Our Dogs, februari 2005.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar