Frostnupet grässtrå, uppvärmt av en ljum höstsol. En droppe som snart ska falla men som jag lyckades fånga innan den försvann för alltid.
Livet är en rad av ögonblick som aldrig kommer tillbaka, men också en rad av ögonblick som ska komma.
Jag tillhör en av de lyckliga som arbetar hemifrån. Varje förmiddag tar jag med hundarna, och ibland kameran, och ger mig ut i naturen där jag bor. De mest fantastiska saker sker i denna natur när man kryper nära inpå, eller står en bit ifrån. Som den lilla enkla vattendroppens sista stund, eller som dimmornas dans i skogen:
Det är lätt att känna sig liten i naturen. Man vet vilka krafter den kan uppbåda, men också vilken läkare den kan vara för vilsegångna själar. Djupt inne i oss människor, stadsbo som lantbo, finns nog en kärlek till naturen och dess olika skådespel. Vem trodde till exempel att ett kalhygge kunde ha ett poetiskt skimmer över sig? Inte jag - tills jag såg detta:
Alla läsare tillönskas en skön helg i naturen. Glöm inte att förundras!
Johan Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar