SUMMAN AV BLÅTT 5) Vilkas siffror?

George Strain, professor i jämförande biologisk vetenskap vid Louisiana State University, gjorde tillsammans med kollegor en studie på hörsel hos merle.
De fick fram hundarna genom kontakter med kennelklubbar och rasorganisationer. Hundarna var privatägda och ägarna var medvetna om att syftet var att studera hörsel hos blå hundar, vare sig de troddes vara hörande eller misstänktes ha hörselförlust. Uppfödare av raser där merle är under granskning för att kanske uteslutas från rasens standard kan ha motiverats att bidra med hörande hundar för att skydda färgen. Det är okänt huruvida det kan ha gett ett urval som inte var slumpmässigt.


Hur vet man det där? Strain talar själv om det. De två sista meningarna är citerade ur presentationen. Upplägget på studien godkändes i vilket fall av universitetets granskande kommitté för kliniska studier, vilket borde betyda att man inte fann risken för urvalsfel halsbrytande. Man hade 152 hundar av 10 olika raser plus 1 oidentifierbar blandis, alla merle för det obeväpnade ögat. Så man DNA-testade alla: var det som såg ut som merle verkligen merle? Och i så fall enkel eller dubbel merle? Hörseln testades med BAER.Och vad hittades?

HÖRSELFÖRLUST RAKT AV FÖR ALLA MERLE AV ALLA INGÅENDE RASER: 9,2%.
4,6% av alla merle var döva på ett öra och 4,6% på båda.

FÖR HETEROZYGOTA MERLE 3,5% HÖRSELFEL.
2,7% var döva på ett öra och 0,9% på båda.

FÖR HOMOZYGOTA MERLE 25% HÖRSELFEL.
10% var döva på ett öra och 15% var döva på båda.

Catahoula utgjorde en väldigt stor del av de undersökta: 54 st. Inte så konstigt, Louisiana är Catahoulans hemtrakter. Av collie fanns bara 15 st och av sheltie 9. Där såg det ut så här:

AV 15 MERLE COLLIES VAR 13 NORMALHÖRANDE. 2 AV 15 ENSIDIGT DÖVA.
12 AV DE 15 VAR ENKEL MERLE OCH ALLA TOLV HADE NORMAL HÖRSEL.
3 VAR DUBBEL MERLE: 2 DÖVA PÅ ETT ÖRA, MEN 1 HADE NORMAL HÖRSEL.

AV 9 MERLE SHELTIES HADE 7 NORMAL HÖRSEL.
7 VAR ENKEL MERLE: 1 DÖV PÅ ETT ÖRA.
1 VAR DUBBEL MERLE: DÖV PÅ BÅDA ÖRONEN.

Finns det felkällor i det här? Ja,förstås, det finns i alla studier! För det första: det är inte så många hundar sammanlagt. Men det är klart flera än de 38 från Hannover! 153 är bättre än 38.

Det är inte så många raser heller, men det är klart flera än bara tax. Tio är bättre än en.

Några få av de ingående hundarna var släkt med varandra, men det sägs inte på vilket sätt. Samma sak gäller taxarna från Hannover.

Det är väldigt få hundar från varje ras, så effekt av merle inom olika raser går inte att säga något om. Däremot kanske att gissa om effekten av merlegenen för arten hund?

En stor andel är Catahoulas – som sagt inte så konstigt, eftersom catahoulan är lite av ”nationalhund” där studien gjordes. Många catahoulas är merle. Många merle catahoulas är tydligen mörkpigmenterade, vilket KAN betyda att merlegenen av någon anledning slår igenom mindre starkt hos den rasen och ger ett bättre ”helhetsintryck” av merle än om inga catahoulas hade funnits med. Man kan också tänka sig att catahoulafolket såg till att inte ta med hörselfelen.

Och de arma chihuahorna? 18 merle vavvor mönstrades. Samtliga var enkel merle och hela bunten hörde på båda öronen. Kan visst tänkas att chihuahua-uppfödare aktat sig noga för att delta med döva hundar. Men ärligt talat ser väl bilden där ut som hos heterozygot merle collie?

Kort sagt känner man inte igen siffrorna i taxrapporten från Hannover. Däremot känner man igen en annan siffra.
En grupp engelska forskare kämpade i sju år med att BAER-testa hörsel på 2 597 border collies och delade upp dem efter bl a färg. De hittade dövhet på ett eller båda öronen hos 7,9% av alla merle. Det är inte så stor skillnad mot Strains siffra på 9,2. Så visst, Strains studie är liten, men den stöds av siffran från en studie som är större. Antalet hundar klassade som merle i den engelska studien är 163. 163+153=216. 216 hundar av olika raser ur olika miljöer är mycket bättre än 38 av en enda ras ur en enda, speciell miljö.

Båda siffrorna gäller ALLA merle, heterozygota och homozygota sammanslagna. Strain kunde sedan skilja ut enkel respektive dubbel merle med DNA-test. Han visste vad som var vilket och som ni ser – riskerna för dövhet hos dubbel merle är riktigt höga. Engelsmännen kunde inte sortera i enkel och dubbel merle, därför att deras studie avslutades innan merlegenen identifierades. De verkar faktiskt ha förutsatt att alla merle de undersökte var heterozygota. De hittade däremot stigande hörselrisker för blå ögon och mycket vitt på huvudet. Så vitt jag begriper finns ingen som vet om de där blå ögonen och det vita på huvudet beror på S-locusalleler, eller om det ibland kan ha varit bilden av dubbel merle. Om de där forskarna hade haft tillgång till testet skulle vi ha haft en riktigt värdefull studie att fundera över...
... men det hade de inte.


Bodil Carlsson