Att lära sig förstå vad man har framför näsan liknar inte jakt. Man kan inte att jäkta ikapp en gnutta bättre förståelse. Men vittringen av den i näsan är oemotståndlig och spåret ljuvligt att följa, även om det leder genom snåriga rapporter och oländig uppsatsterräng. Så måste basseten känna sig, när den kämpar fram på sina korta ben och snubblar över sina långa öron och svär över att den inte är snabbare och skickligare, för spåret drar vidare ... och så hittar man plötsligt köttbenet, där någon mycket smartare och mera kompetent person har kastat ut det för den som vill ha det!
WOW! Tack P J Gustavsson, amerikansk genetiker! Jag smaskade i dagar på den upplevelsen. Komplett lycklig över att ha hittat förklaringen till det jag bara hade tittat på (eller, om jag hade varit uppfödare, sysslat med) men inte begripit under alla dessa år: varför fläckmönstret hos merle är som det är. Tänk att kunna stå och titta på en hund och se geninskottet!
Om jag verkligen har misslyckats så totalt med att få Linda Yuen och andra att dela den känslan, så finns det bara två förklaringar och den som jag kan förlika mig med är att jag skriver jäkligt illa.
Den andra tänkbara förklaringen är inställningen att man kan komma med beställningar till biologin och aldrig behöva höra talas om att det kan vara komplikationer med leveransen. Inte ens om det är sällan eller jämförelsevis små komplikationer ska man behöva höra om det. Det skulle vara en konstig inställning, inte sant? Inte lär den imponera stort på Jordbruksverk, hundavelskritiker eller andra heller.
Därför ber jag oförbehållsamt om ursäkt för min taffliga skrivkonst.
Bodil Carlsson
Bodil Carlsson
Hängslen och svångrem? ALLT kan ju hända... även att 2 trf hundar paras, kärnfriska men samtliga valpar får en ärftlig sjukdom som INGEN hade en AAAAANING om då det fötts flera kullar innan med helt friska individer... Jag tror inte man kan sitta och vänta på samtal från den och den utan se till att man gjort vad man kunnat,inte avlat merle/merle och friska individer, sedan kan man inte rå över allt. Vetskapen om att man gjort sitt bästa är vad jag kan säga det enda som man kan garantera i avel. Min uppfattning är inte att du letat fel alls, utan tagit fram info.. sedan är det ju upp till var och en att ta del av det och än mer visa hänsyn till hunden genom att avla på bra djur, oavsett färg.
SvaraRaderaJa, det var precis dit jag ville komma, Ewa. Om man avlar på det som är friskt och fungerande, så kan man alltid försvara det man gör... särskilt om man har lite hållbara siffror att komma med.
SvaraRaderaDet är inte alltid så att man behöver sitta och vänta på samtalen längre.