torsdag 9 september 2010

Om höst, vanedjur och avel

Dimman lättar långsamt om morgonen nu och septembersolen letar sig raskt fram mellan björkarnas smått gulnande löv. Solstrålarna landar som ett ljus- och skuggspel på den fortfarande så lysande gröna gräsmattan.
Jo, det drar emot höst här uppe i norr - fast termometern säger fortfarande sommar.

Sådana dagar är det ett rent nöje att ha hundar som alltid lika glatt radar upp sig inför lunchrundan, om nu två stycken collies kan sägas utgöra en rad....
Vanedjur är ett begrepp som nog alla känner till och när man följer sina hundar under åren så förstår man uttrycket allt bättre:
Lunchpromenaden brukar jag ta när den tvåstämmiga serenaden blir alltför högljudd, vanligtvis ungefär samma tid varje dag. (Klockan kan de ju, mattiderna är viktiga och om de skulle skjutas upp så kommer mycket musikaliskt avancerade tonkombinationer ur våra vänners strupar.)
Numer är promenaderna mer intressanta, nu när vi går i skogen. Det blir hopp över grenar, balanserande på nedfallna träd, lite bergsklättring ibland och allmänt ojämn terräng - stundtals på en alltid lika mjuk och trampvänlig mossmatta. Och bland det rullvänliga blåbärsriset :-)
När vi närmar oss hemmet igen - då ska det lekas. Samma sak varje dag. Och visst får de leka. De får hoppa, springa och brottas så mycket de vill. Vi vet att det är helt i sin ordning med alla krumsprång. Deras kroppar tål det.





Våra uppfödare var ganska bestämda med att vi skulle röntga, gärna ögonlysa samt gå MH med hundarna. För oss var det en självklarhet att göra så. Vi insåg värdet av informationen för dem och vi insåg att vi själva på köpet skulle få veta mer om hur våra hundar mådde.
Jag är kanske inte förvånad, men besviken, över att det finns collieuppfödare som inte kräver av, eller ens upplyser, valpköpare om att den valp de köper ska röntgas och genomgå MH.
Varför föder man upp hundar om man inte är intresserad av att se resultatet av sin avel?

Ett avelsresultat idag, år 2010, måste innehålla betydligt mer information än vad endast ett skapligt gäng snygga utställningsrosetter kan vittna om.

Johan Nilsson

4 kommentarer:

  1. Det är ju klart att ni inte förstår vad jag menar med att kunna "se":-)
    En självsäker, trygg, välbyggd hund utstrålar något särskilt. Man njuter av att se en vacker hund som har en utmärkt anatomi och som rör sig med lätthet.
    Man pinas av att se en hund som gör utfall eller snurrar oroligt i kopplet och dessutom är krumryggad, strakbent med tunn benstomme.

    Taina

    SvaraRadera
  2. Taina - titta en gång till på Johans foton av sina hundar. Det finns ingen ensamrätt på att kunna se :-)

    SvaraRadera
  3. Varför föder man upp hundar om man inte är intresserad av att se resultatet av sin avel?

    Jo för att det tror att de kan tjäna pengar på att sälja valpar...Finns många sådan människor inom alla raser... Se hur många det har ploppat upp som avlar på lagotto.. 15000 säkra kulor.
    Vist är det hemskt !
    Pia

    SvaraRadera
  4. Taina, ett litet klargörande: Mitt inlägg är inte kopplat till dina kommentarer om att "se".
    Men visst vill vi nog alla se trygga, självsäkra och välbyggda hundar. Inom coliierasen framför allt trygga/orädda.


    Pia, det är bedrövligt att vissa producerar valpar på löpande band och endast av vinstintresse. Det är motsatsen till vad hundavel borde handla om - nämligen att föra rasen framåt.

    Johan

    SvaraRadera