VARFÖR VÄNDER INGEN...?

Del 5

Det är en mycket bra sak – som jag ser det – att den gamla överklasshobbyn med hundar som renavlats för särskilda egenskaper har tappat det mesta av snobbstämpeln och att den gamla militärtraditionen med brukshundar har klivit ur uniformen och nått ut till oss vanliga medborgare. Det är en mindre bra sak att hundar överproduceras i sådant antal att de kan impulsköpas på Blocket av vem som helst och hamna i händerna på folk som inte borde ha dem. Hund är ett livsintresse för många. Hundar förebygger och botar passivitet och isolering här i ensamhushållens republik; de bättrar på både vår hälsa och vår livskvalité. Och då bortser jag från de arbetsinsatser de gör vid sidan av sitt jobb som vänner och flockkamrater till oss. Men ställer hundexplosionen till problem ibland? Visst – precis som bilexplosionen.

Folk dör fortfarande på vägarna trots säkerhetsreglerna. Det är en följd av att antalet bilar har ökat. Om antalet hundar har ökat kraftigt de senaste fyrtio åren, så krävs ingen mera avancerad hjärngympa för att räkna ut att antalet hundskadade människor också har ökat. Det man kan göra är att se till att oönskade händelser hålls på ett absolut minimum. Och då behöver man först ha klart för sig varför de inträffar och vem som kan agera.

Det finns flera hundratusen hundägare i landet idag. Det finns sådär sexhundratusen hundar. Självklart bor emellanåt en mindre lysande hundägare och en mindre lätthanterlig hund under samma tak. Men med tanke på hundtätheten, varför har vi inte fler hundattacker och varför har folk slutat byta trottoar när de ser en schäfer? Här har de svenska hundägarorganisationerna, främst Svenska Brukshundsklubben, haft en internationellt sett unik roll. Människor från andra länder är ofta rädda, när de möter en stor hund, oavsett vem som kommer med den. Människor i Sverige är det ganska sällan. Vi tittar på vem som håller i snöret, för det är det som betyder något.

Under decennier med växande hundtäthet har SBK:s medlemsantal vuxit. Men antalet deltagare i hundhanteringskurserna har vuxit väldigt mycket mera. Det är nog en säker gissning att närmare en halv miljon människor under åren har gått igenom SBK:s ägarutbildning. Det är en avsevärd del av befolkningen. Reglerna för vettig hundhållning har trummats in i skallen på generation efter generation av valpköpare. Välståndsökningen spred hundägandet, men SBK demokratiserade kunskapen om hur man håller hund!

Under samma tidsperiod har seriösa uppfödare av schäfer och andra bruksraser, organiserade i SBK, satsat på att avla på sociala, samarbetsvilliga hundar. De mentalitetstestar både avelsdjuren och deras kullar för att kunna sortera bort oönskade drag som aggressivitet och rädsla. På kurserna för valpar och unghundar och på de populära kurserna i lydnad och agility finns alla raser och alla sorters ägare med och de respektingivande brukshundsraserna ska uppföra sig och fungera ihop med småtjejer, dvärgpudlar och gamla tanter. Inget annat accepteras. Har någon bekymmer med sin hunds beteende, går man en speciell kurs där man får hjälp. Om man är för tuff eller för vek för den hund man har, får man höra det. SBK:s insatser för avel och hundägarutbildning har – vill jag påstå – mer än något annat format allmänhetens bild av hundar.

Del 6

Samhället har all rätt att kräva fungerande utrustning på bil och tillräcklig kompetens hos bilförarna. Om någondera saknas, är ett ton motordriven metall en livsfarlig sak. Samhället har också rätt att kräva att kraftfulla hundar avlas för inbyggd broms och styrbarhet och att folk kan hantera de hundar de väljer att ha.

Vilka krafter driver folk att välja ”farliga” raser? Lyssna på de här personernas berättelser:

-En medelålders svensk man på en avfolkningsort blir arbetslös när fabriken slår igen. Ett par år senare försörjer han sig på sjukpenningen i kombination med pengarna han får in på sitt nya jobb. Han håller förrådsutrymme åt ett mc-gäng. Tomten runt hans slitna träkåk har försetts med högt stängsel och där inne vistas fyra stora, tystlåtna östasiatiska hundar kända för sin skarpa vaktinstinkt. Kommer han att tacka nej till chansen att tjäna lite extra på att sälja oreggade valpar via nätet?

-I ett TV-program berättar en annan medelålders svensk man varför han valde att nyimportera en annan storvuxen, hårdför vakthundsras österifrån. Jo, den hade ju ”maffig exteriör” och det kändes häftigt att vara den förste som vann på utställning med den.

Rasen är ett utmärkt val för den som har några hundra hektar mark med värdefull boskap att försvara i ett land utan allemansrätt: det är vad den är framavlad för. Den är ett mycket dåligt val för alla andra. Tror ni att den här mannen hade tänkt mycket på rasens inre egenskaper innan han satsade på att ta hit den och vilken information har i senare led nått köparna av de gulliga valparna?

-En ung svensk kille har vuxit upp i en betongförort i en familj med många bekymmer. Skolan gick inget vidare. Missbruk och småkriminell verksamhet. Kompisarna hade källaravel på kamphundar som nöje och bisyssla. Organiserade hundslagsmål med vadhållning. Vem muckade med det här gänget när de kom gående över lekplatsen med sina lösa hundar?

Killen hade turen att åka dit för innehav. Han kom ut drogfri, köpte loss en ung kamphundstik och hennes valp och stack. Han tyckte synd om hundarna. Det är inte rätt, säger han, att hantera dem så. Han och hans lilla familj har precis flyttat till en ny stad, där han har fått jobb. Han jobbar hårt på att bli en svensson. Hundarna är kvar och har inte bitit någon under åren som gått. Killen är tidigare straffad, hans hundar är pitbull och själv är han 190 cm lång. Han kan säkert se hotfull ut i någras ögon. Är det hans familj som Odell, Sundin och Frykman vill neka lägenhet?

Jag tror inte att någon av de här potentiellt farliga hundarna hade mentala brister. Felet låg i vad de användes till. Felet låg i det sociala sammanhang som de dök upp i. Och snälla hundorganisationer – tänk till ett ögonblick! En enda av de här tre hundägarna kan vi själva påverka. Är det inte bättre att vi gör det, innan politikerna gör det åt oss?

(fortsättning följer)